Vad roligt att du har hittat hit till just mig! Jag är en positiv och envis tjej som föddes 1989 i Gullspång och där bodde jag ända fram tills jag tog studenten från naturvetarprogrammet nitton år senare. Efter studenten valde jag att plugga vidare direkt och för att göra det flyttade jag till Göteborg.

Jag började på Geovetar-programmet (geologi) på Göteborgs Universitet och det är med stolthet jag skriver att jag numera har både en kandidat- och en masterexamen i ämnet. Jag är sedan hösten 2013 anställd som geolog på RISE CBI Betonginstitutet i Borås där jag jobbar med natursten och betong, för både forskning och provning.

Förutom en häst har jag en man, en son född i september 2017, en dotter född oktober 2019 och två katter. I maj 2015 flyttade vi till vår alldeles egna gård inte långt ifrån Vårgårda i Västra Götaland och sen dess har djuren utökats med Gotlandsfår och Hedemorahöns.

Vill du kontakta mig finns jag på lovise.casserstedt@gmail.com

Jag är uppväxt med hästar då mina föräldrar köpte en familje-ponny redan när jag var tre år gammal. Mitt intresse för hästar har bara växt sig starkare med åren och det är fyra hästar som har format mig till den ryttare som jag är idag.

När jag var tre år köpte mina föräldrar GoodWills Misty Grey, ”Milton”. Han var en fantastisk läromästare på tolv år, 145cm i mankhöjd och alldeles vit. Han var av okänd härkomst och importerades från Irland i unga dagar. Med Milton kunde man göra allt och han tävlande i både hoppning och dressyr med mina två äldre systrar. I sju fina år hade vi denna ponnyn och även om jag inte minns så himla mycket av honom är det ändå han som lärde mig de allra första grunderna inom ridningen.

År 1994 köpte vi vår andra häst Alabama Lane, kallad Alice, som då endast var tre år gammal. Vi hade fortfarande Milton då och med fem ridsugna medlemmar i familjen behövdes det helt enkelt en häst till! Alice var från första början mest min pappas häst men har sedan ridits mycket av mina båda äldre systrar och när de flyttade hemifrån var det jag som tog över.  Det som Alice främst har bidragit till min ridning är tryggheten i sadeln, lusten att hoppa och viljan att känna känslan när man litar totalt på hästen som man sitter på. Alice var tryggheten själv. Självklart kunde hon också ha sina dagar där hon hetsade upp sig över ett prasslande löv på marken, men annars var hon hur cool som helst. Känslan när man satt upp på henne är svår att beskriva, men man kände sig trygg där uppe.

Alice, underbara Alice som fick somna in 1:a mars 2018 av ålderdomliga skäl. Då hade vi kamperat ihop i tjugofyra år.

När Milton blivit nitton år gammal blev vi tvungna att låta honom somna in på grund av en fästingsjukdom. Det var en mycket tråkig tid och hela familjen inklusive Alice sörjde honom djupt. Ett år efter detta traskade en ny skimmel in i våra hjärtan och han skulle komma att bli min följeslagare i många år.

Silver Shamrock, en busig valack med en ständig glimt i ögat! Även han var av okänd härstamning, maxad d-ponny och hans favoritsysselsättning var att galoppera. Shamrock reds i början mest av min ena syster. De tränade främst dressyr då det visade sig att Shamrock hade talang för detta samt att han inte riktigt alltid hade modet att hoppa hinder. Olyckligtvis fick min syster körtelfeber och fick ridförbud i flera månader så jag fick ta över hennes träningar och började rida den här busiga ponnyn allt mer. Under tiden med Shamrock tränade jag främst för två tränare i dressyr och det var här som jag faktiskt lärde mig rida ”på riktigt”. Förutom dressyren lärde Shamrock mig att sitta kvar under alla akrobatiska luftfärder som han hittade på. Han älskade att galoppera ute i naturen, och när han märkte att vi närmade oss slutet på galoppen satte han igång med sitt bus för att få fortsätta springa. Jag vet inte hur många gånger jag åkte av, men till sist lärde jag mig att sitta kvar och mina reflexer är bra tränade än i dag.

Under åren 2000-2008 hade vi Shamrock i våra ägor. I samband med min flytt till Göteborg sålde vi honom till en underbar familj med tre döttrar i Leksand där han fick stanna tills det blev dags för honom att somna in på grund av en trolig hjärntumör, våren 2016.

Då har vi kommit fram till nutid. I mars 2014 kom jag över min första alldeles helt egna häst, nämligen Kaprifol. Ett halvblodssto född 2010. Historien med Kaprifol är endast bara påbörjad så läs bloggen så får ni hänga med!

Under fliken ”Kaprifol f.2010” kan ni läsa mer om henne och hur jag hittade henne.