Hovis och trötta barn

Igår var det Hovis-tisdag igen, han kommer som på beställning var sjätte tisdag utan att jag behöver tänka mer på det, så smidigt! Jag jobbade hemifrån så jag kunde vara klar lagom till att han dök upp där på eftermiddagen. Hästarna togs in och benen och hovarna borstades rena innan Jonas klev in i stallet. Hästarna skötte sig lika fint som alltid och hovarna fick bra betyg. Kaprifol sliter lite mycket på sina bakhovar så sen förra gången har jag börjat använda boots även i paddocken och det märktes redan skillnad. Hovarna blir gärna lite ”platta” framtill och under sommarhalvåret växer hovarna så pass fort att det verkas bort när Jonas kommer. Men nu under hösten och vintern växer de inte lika fort så då har den platta/avslipade kanten blivit kvar även efter verkning, och då slits de ju lite mycket helt enkelt. Men nu försvann den nästan helt så det hjälper med bootsen även i bak vid paddockridning. Så det fortsätter vi med helt enkelt.

Inget att anmärka på Assims hovar, de såg jättefina ut.

När båda hästarna var fina om fötterna sadlades de båda två och vi gav oss ut på en liten familjepromenad. Låter ju idyllidskt, men det var nästan allt annat än det. Nora skrek och grät redan i stallet, hon ville bara:

Just det. Sitta på Assim, hahaha. Men det fick hon ju inte, för Loke skulle ju rida. Loke blev ledsen, Nora blev arg. Ner med Nora i vagnen och upp med Loke på ponnyn, pappa körde barnvagnen och jag hoppade upp på Kaprifol. Loke var fortsatt ledsen 100 meter senare, och det visade sig att han behövde kissa. Jag satt kvar på Kaprifol och höll i ponnyn medan Axel parkerade Noras vagn och hjälpte Loke av med alla kläder så han kunde kissa i en buske. Upp på ponnyn igen och mamma skulle INTE hålla i grimskaftet, det skulle pappa göra.

Nästa 200 meter flöt på utan större problem, och sen kom mamman med det katastrofala förslaget att pappan och barnen skulle svänga höger på ”genvägen” och mamman och den stora hästen skulle ta den lite längre vägen runt för att kunna rida i lite högre gångarter. Men den stackars dödströtta pojken bröt ihop totalt av detta förslag (försökte lägga fram det lite som en tävling, men det gick inte). Det slutade med att båda barnen fick sitta i barnvagnen och mamman tog båda hästarna och så gick vi hem närmaste vägen. Ja så kan det gå!

Tömkörning och kaniner

Efter barnens läggdags gick jag ut till stallet, det snöade lite lätt men ridbanan var inte frusen så jag tog in Kaprifol och gjorde i ordning henne för ett tömkörningspass. Just nu jobbar vi mycket med sidvärts i skritt och trav, och att galoppera mer än ett varv i sträck. ”Ett varv” kanske var lite att överdriva, men jag är ju generellt ganska dålig på att ”pusha” på gränserna och nöjer mig ofta lite för snabbt. Mer galopp åt hästen! Hon gör det jättebra, så det är ju inga problem, men om konditionen och styrkan ska bli bättre kan man ju inte göra samma mängd jobb hela tiden!

Kaprifol kanske har en annan åsikt, men trots uttrycket på bilden var hon nöjd efter träningen. Alltid så fotogenisk min häst. Haha.

När Kaprifol var klar blev det mockning, riktigt grisigt var det idag så det tog en stund. Ebba var här tidigare under dagen och red Assim, så båda hästarna var motionerade och klara för dagen.

Till sist blev det lite gott till kaninerna! Det är ju inte så lätt att plocka bladväxter till dem utomhus nu längre, så de senaste dagarna har de fått sallad från kylskåpet, och lite morot. Och fri tillgång på hö såklart. Vi har bytt hösilage till fåren, de åt ju samma som hästarna förut men det blev alldeles för mycket spill (för mycket grova strån). Det nya hösilaget (från samma bonde) som fåren nu äter älskar även kaninerna, så det är väldigt smidigt att bara hämta en tuss inne hos fåren när det behöver fyllas på hos Sune och Luna.

Det är svårt att ta bilder på kaninerna nu när det är så mörkt inne i ladan på kvällarna! Söta är de i alla fall.

Fototapet på plats!

Igår efter lunch tog vi tag i fototapeten till Noras rum. Nora sov och vi hann väl förbereda allt innan hon vaknade i alla fall, haha. Men det är ju väldigt smidigt att tapetsera med de här fototapeterna; de är smala och enkla att hantera, bara limma på väggen och trycka dit! Så Axel löste det mesta själv medan jag roade barnen.

Vi lekte lite blandat uppe och nere.

Och i mellanåt kom vi in i Noras rum och störde Axel en stund innan vi fortsatte leka på behörigt avstånd från hink med tapetlim, vassa knivar och nyuppsatt tapet.

När tapeten var uppe var vi snabba med att sätta tillbaka kontakterna som saknades, känns alltid lite olustigt att ha de ”öppna”.

Sen tog vi paus för middag och därefter satte vi upp listerna, som ju var målade och klara!

Grymt nöjd måste jag säga! Kanske inte ser ut som ett barnrum precis, haha, men det blev en väldigt go känsla i rummet.

Så nu är det bara garderobsdörrarna som saknas Som ni kanske minns sågade vi nya dörrar dit, men materialet blev för sladdrigt/skevt så vi ändrar oss igen och har nu i stället satt renoveringstapet på de gamla dörrarna. Och så vänder vi dem så den gamla framsidan kommer på insidan i stället (där vi satte tapet). Så nu ska de bara målas en eller antagligen två gånger, på med gångjärnen igen och nya handtag så är de också klara!

En bra dag helt klart. Och vi var väl värda en timme i soffan innan det blev vår tur att gå och lägga oss. Det tyckte uppenbarligen katterna också.

Vintrig lördag

Efter dagens frukost drog Axel iväg på vildsvinsjakt och jag och barnen grejade lite inne innan vi tog oss ut. Tar lite extra tid med alla dessa kläder som ska på nu när kylan kommit, kändes som en evighet innan alla mössor och vantar och sockar satt på plats. Men ut kom vi och alla djuren fick sitt innan vi tog in Assim. En runda med ponnyvagnen stod på schemat!

Nora fick testa att sitta själv på sitsen idag, tryggt inklämd mellan mig och storebror. Där satt hon så fint så!

Efter Lokes önskemål åkte vi ner till sjön. Ryggsäcken var packad med frukt och varm oboy så detta intog vi där nere. Krispigt och fantastiskt vackert ute idag.

När vi var nöjda hoppade vi upp i vagnen igen och körde hem. En lagom liten runda! Assim fick komma ut i hagen igen och därefter gick vi in. Det var snart dags för lunch och så tvättade vi några maskiner tvätt, plockade fram adventsljusstakarna och strök en julduk.

Vid ettiden började vi fundera på att gå ut igen och just då kom Axel hem efter jakten. Inga grisar i sikte så det gick fort idag. Han hängde på oss ut då i stället! Nora sov en sväng i barnvagnen och Axel skrapade lite färg på sin båt medan jag och Loke mockade lösdriften och städade hönshuset. Och tog en promenad med Kaprifol, med Loke på hennes rygg!

Kolla vilket ekipage va! Så goa. Vi gick till båten i skogen så det var nog Lokes längsta ridtur på Kaprifol!

Jag la på Assims sadel så Loke kunde ha stigbyglarna, det tyckte han var roligt. Den låg väl inte kalas precis men Kaprifol verkade inte misstycka. Blir det fler gånger får jag väl göra Loke-hål på min egen sadel!

Efterlängtad fredag

Den här veckan har inneburit lite extra påfrestning från jobbet. Inte bara lite för mycket att göra, men också besked om förändringar. I sviterna av pandemin lyckas inte alla delar av det gigantiska fartyg som min arbetsplats är, hålla sig flytande och en drastisk ”åtgärdsplan” har landat denna vecka. Jag (och mitt ”specialområde”) kommer få byta enhet, vilket antagligen inte kommer betyda speciellt stora förändringar i slutändan, men jag får en ny chef och en ny grupptillhörighet. Sen kommer jag fortsätta ha i princip samma arbetsuppgifter, samma kontor och i stort sett samma kollegor, men på pappret ser det lite annorlunda ut. Det kom som en ganska stor ”chock”, men det kommer säkert bli bra när det landat lite. Det är ett par till på min avdelning som får flytta runt, och två kollegor som faktiskt blivit uppsagda.

Så nu är det skönt med helg, minst sagt. Loke har skapat på förskolan i veckan, fint ljus va? Helgen kommer bestå av vildsvinsjakt för Axel i morgon, och sen ska vi väl försöka få upp den där tapeten i Noras rum.

Alla lister är färdigmålade nu ikväll så när tapeten är uppe är det i stort sett bara garderobsdörrarna kvar om jag inte har glömt nåt.

Familjekväll i stallet

Efter middagen igår frågade jag om Loke ville rida, och det ville han! Så vi gick ut till stallet hela familjen och tog in den svarta lilla pärlan. Alla hjälpte (mer eller mindre) till att göra i ordning Assim.

Loke får oftast hoppa upp inne i stallet redan. När vi provred Assim hemma hos Sofia hoppade hennes barn upp på sina ponnyer inne i stallet, och min första känsla var att så kan man ju inte göra!! Men det är faktiskt rätt smidigt, och medan Loke är så pass liten känns det på ett sätt säkrare så, än ha honom runt benen på Assim. Sitter han där uppe vet jag vart jag har honom!

Förra gången vi red ville Loke ha det vita schabraket, idag ville han ha det blåa. Redan en känsla för det här med matchning!

Det var ju bäcksvart ute, Loke fick välja om han ville rida i skogen med lampa eller på ridbanan, och han valde ridbanan. Där tog vi fram två hinderstöd och så fick han flytta koner mellan stöden. Nora var med och gjorde samma övningar, fast på pappas axlar. Så söta var dem, de körde äkta gymkhana och lämnade konerna till varande nästan i ”farten” också. Loke vågade trava flera gånger idag också, det skumpar ju väldigt för honom men han tyckte ändå att det var lite spännande. Assim var så snäll och duktig, men det märks ju att han inte är helt förtjust i skumpandet han heller. Kanske kan införskaffa en tjockare padd under sadeln om det kan tänkas hjälpa. Det lär ju dröja minst ett år till innan Loke lär sig rida lätt i traven? Eller längre? Ingen aning. Än så länge blir det ju inte många travsteg i alla fall.

För första gången på riktigt ville Loke styra lite själv också, så jag knöt fast grimskaftet i grimman så det blev som tyglar och det gick riktigt bra. Loke tyckte att det var roligt och lite häftigt att han kunde både styra och stanna (även om ponnyn främst gjorde vad jag gjorde, men ändå!).

När Loke var klar fick Nora rida ett varv också och Loke var med och ledde Assim. Så sött så man smälter. Sen gick vi in i stallet igen och plockade av utrustningen mm. Kaprifol stod och halvsov med huvudet över ligghalsväggen och Loke sprang ut till paddocken och hämtade pallen så han kunde klättra upp och klappa henne. Stolt och glad över att han är så fin med djuren!

Nu var det hög tid att gå in och ”göra kväll” med barnen. Det fanns lite vattenmelon kvar efter helgen så det åt vi upp. Nöjda barn!

Båda barnen somnade gott och jag målade lite lister i Noras rum innan vi hamnade i soffan framför ett avsnitt av Suits innan vi också gick och la oss. Till helgen ska vi försöka oss på att tapetsera fondväggen, och sen är det lite mer listmålning kvar samt garderobsdörrarna. Men sen är det klart renoveringsmässigt!

På tå

Igår hade jag veckans jobba-hemma-dag och passade på att rida ut medan det fortfarande fanns dagsljus kvar. Kaprifol såg oerhört omotiverad och sömnig ut inne i stallet, men så fort vi kom ut fick hon eld under hovarna och allt såg plötsligt ut som sabeltandade tigrar. Det var länge sen hon var så tittig och studsig får jag säga, men så var det ju lite blåsigt och rått ute, och lite skumt ljus där på eftermiddagen, så det bidrog väl. Jag red ”galoppvägen” så red först asfalten bort genom byn, förbi förskolan och kyrkan och sen in i skogen. Brevlådor och soptunnor hotade med att anfalla oss längs vägen, och inne i skogen verkade stenarna redo att kasta sig över oss när som helst. Kaprifol fick lite vatten på sin kvarn när vi kom i (riktigt samlad och fin) galopp runt en krök och där dyker det upp en promenerande människa ett tiotal meter bort, med en knallblå jacka. Kaprifol stannar med noll meters bromssträcka och jag får erkänna att jag var en bit upp på halsen så jag ska nog vara glad att hon inte la till en 180-graders vändning också! Men hon är ju rätt smart ändå och insåg snabbt att det bara var en människa. Efter mötet kunde vi galoppera nån halv kilometer och efter det frustade hon gott och kunde skritta ganska normalt igen, om än inte helt avslappnad.

När jag var klar med Kaprifol mockade jag ligghallen (en snäll stallkompis hade redan mockat ute åt mig!) och såg till övriga djuren. Jag satt hos kaninerna en stund också såklart, och bjöd på maskrosblad och isbergssallad.

Efter middagen gick Axel ut och grejade lite med älgkäkarna han ska bestämma åldern på, och jag och barnen bakade Saffransmums. Inte alls tokigt!

Ännu en dag i mörkret

Även om gårdagen bjöd på ganska fint väder (har jag hört) så var det mörkt när jag åkte till jobbet, och mörkt när jag åker hem. Skönt att det vänder snart! Och jag blev uppiggad av väldigt söta bilder hemifrån, så jag tänker att det är roligare för både er och mig att lägga upp dem här!

En förmiddagspromenad med fika ute i skogen.

Och lite senare fick jag denna, första gången Axel mantlar rollen som Ponnypappa på riktigt! Stolt och glad!!

När jag kom hem från jobbet blev det klycklinggryta, på hönan som vi slaktade innan helgen. Kvällen gick sen åt till lite lek och bad i badkaret för båda barnen. Efter nattningen av barnen gick jag ut till stallet och red ett bra pass på Kaprifol på banan. Vi har verkligen fått en knuff i rätt riktning av de senaste träningarna, väldigt roligt! Jag har en träning kvar att utnyttja i år för friskvårdsbidraget, så den ska jag försöka boka in framöver. Till nästa år är vårt friskvårdsbidrag fördubblat så då kan jag få hela åtta träningar betalda! Helt fantastiskt!

När Kaprifol var utsläppt i hagen igen fick Assim täcke på sig och sen satte jag mig hos kaninerna en stund innan jag gick in. Så mysiga djur ändå!

Hemma-söndag

Ja de allra flesta helg-dagarna är ju hemma-dagar numera, men nån rubrik måste det ju bli. I helgen har vi jobbat vidare lite med Noras rum. Taket är målat och vi har börjat med lite dörr-och golvlister. Loke och jag målade dörrlisterna medan Axel och Nora åkte till slakteriet och hämtade några lammhjärtan och nåt nöthjärta som vi haft inne för rökning.

Sen har vi även grundmålat väggen som ska få fototapet, det var rekommenderat, och så har vi fått hjälp av Nils att såga till nya dörrar till Noras garderober. Får se om det blir bra, eller om materialet var för ”sladdrigt”. Så här näst blir det lite mer list-arbete och så är det dags för fototapet! Den kom i fredags så den ligger och väntar på att få komma upp.

Och ja, angående mössan så är det Lokes kaptensmössa. Den ska han ha när han åker i pappas båt säger han, haha.

Det har ju såklart blivit lite kaningos också! Lunas bror Olof blev hämtad vid tiotiden utan bekymmer. På kvällen när vi var ute och nattade alla djuren tog vi med oss Luna till hästboxen, dels för att jag behövde fota henne lite för genbanksintyget, och dels för att kunna umgås lite enklare med henne. Från början tänkte jag ju att Sune skulle bo i buren och Luna i boxen runt buren, av den anledningen att det skulle vara lite enklare att socialisera Luna. Men sen insåg jag att hon ju är ganska liten, boxen är öppen upptill och Katla har ju faktiskt kommit hem med harungar… Så då kändes det nog ändå säkrast att Luna får bo i buren, Sune är ju störst också så då får han den lite större ytan att skutta omkring på.

Det var såklart läskigt att komma till hästboxen, men hon är ändå nyfiken och skuttar runt och kollar in läget, och kommer fram när man lockar med nåt grönt.

Så söt! Gillar hennes bläs lite extra!

Heldag i bilen

En heldag i bilen, lyckligtvis med bra sällskap i form av Susanne! Vi väckte Britt och Simon vid tio med kycklingleverans och sen åkte vi vidare till Fagersta. Där åt vi lunch innan vi mötte upp uppfödaren till kaninerna. De var fint packade i lådor med namn och intyg på lådan så vi inte skulle blanda ihop dem.

Hemresan gick smidigt även den och i Götene packade vi över vår kanin och en till till min bil och så skiljdes vi åt.

Luna verkar ha tagit resan bra och var pigg och glad efter att hon fått landa en stund.

En bror har hon som sällskap tills i morgon då han ska åka vidare till Svenljunga. Och Sune verkar ta det hela med ro, men säkert uppskattar han sällskapet av en artfrände även om ett nät skiljer dem åt.