Häromdagen gjorde vi slag i saken – och vår semester är bokad! En äkta semester blir det den här gången, efter funderingar hit och dit. Så i sommar går flyget till Marseille i Frankrike och vi kommer tillbringa en vecka på fransk mark. Inte bara i Marseille utan vi har även tre nätter i Chamonix och dit tar vi oss med hyrbil.

Vi har ännu inte bokat något boende i Marseille, men i Chamonix har vi hyrt en liten mysig stuga – med våningssängar till barnen vilket gjorde Loke väldigt lycklig. Han ska sova där uppe såklart! Förutom att sova blir det linbanefärd med alp-utsikt och tåg till en glaciär som man kan gå in i. I Marseille blir det såklart bad och annat, men mer än så har vi inte planera!

Lyckligtvis har vi Axels familj på hemmaplan som kan passa alla våra djur, men förhoppningsvis lyckas vi planera det så pass bra att både får och hästar går i hagar med mycket gräs så jobbet ska vara minimalt 🙂

Efter nästan ett år av funderingar fram och tillbaka har fölet äntligen fått ett namn. Det är väl inte så väldans svårt, ta ett bara! Kanske ni tänker, men se så enkelt är det ju faktiskt inte, det finns ju REGLER att förhålla sig till. Som inte alls är några regler egentligen, men man kan ju inte göra hur man vill faktiskt.

Kaprifol tillhör en så kallad stofamilj, F.1, ”Flyingefamilj 1” som härstammar från det hannoveranska stoet Kamburg som importerades till Flyinge 1923. Alla nästkommande ston från Kamburg till Kaprifol heter något på bokstaven K. Kandia, Katja, Kalmia, Kaba, Karisma och Kayenne, för att nämna alla. Därav finns det ju helt klart en regel att blir det ett stoföl så måste den ju heta någon på bokstaven K. Det är inte riktigt samma ”tvång” med hingstföl, även om de allra flesta hingstar i släktet också har fått ett namn på K, men jag fastnade ändå lite där för att begränsa det hela.

Fadern Montevideo (e. Cornet Obolensky – Indoctro) har inte en lika stark familjetradition som Kaprifol, men det är ju roligt att få med någon från båda föräldrarna i fölets namn. Och namnet Montevideo kan översättas från latin till ”jag ser berget” och geologer som vi är var det ju inte svårt att fastna på detta, och det var så namnet Krakatau kom till. Krakatau är en vulkan i Indonesien.

Min största motsättning till namnet är att det väldigt lätt bildas ett smeknamn, ”Kraken” och så vill jag ju inte ha det, därav har jag implementerat ett eget smeknamn ”Kotten”. Lite gulligt och han har ju faktiskt en vit kotte i pannan!

Lördagen bjöd på lite gårdsarbete i form av betesputs av vinterhagarna, lite staketfix och storrengöring i hönshuset. Nu när de bara är tre kanske det håller sig lite renare!?

En runda med ponnyvagnen på sex kilometer blev det också och Assim travade på så fint så utan alltför många skrittpauser.

Vi grillade korv till middag och satt ute och åt, riktig sommarkänsla!

Söndagen gick till största delen åt till dressyrtävling i Gäsene för min del. Jag satt bredvid domaren och skrev protokoll så pennan glödde. Den roligaste posten tycker jag, bra utsikt och man får höra allt som domaren säger. Kanske inte hinner titta så mycket iof, men ändå kul! Det var också final i allsvenskan, Div 3 på lördagen och Div 1 på söndagen så många priser delades ut.

Dagen gick fort och väl hemma blev det ridning för barnen, de fångade ringar på sina svärd! Sen blev det fisk till middag och en liten stund framför tvn innan barnen fick hoppa i säng.

Ja hur var det egentligen med hönsen. I går kväll frågade Axel om jag hade stängt till hönsen, och då sa jag att jag inte ens har öppnat åt dem idag utan de var kvar inne. Men Axel gick ändå dit för att se så de hade mat och vatten och hämta ägg etc. Han möttes av hönshusets blodbad, då tre hönor och en tupp låg döda inne i hönshuset, två saknades helt och tre var ännu vid liv. Fjädrar överallt, både i huset och ute på gården, så det var inte död knall och fall så att säga.

Lite typiskt, att den enda dagen sedan jag inte ens vet när, hönsen är helt instängda så blir de i stället uppätna. Jag kan ta att det försvinner en eller två när de är lösgående, för det är så jag vill ha höns. Men nu fattar vi inte ens hur något djur kan ha lyckats ta sig in, de enda möjligheter som finns är springan vid det öppna fönstret och en liten ”glipa” där hönsgården går emot själva huset, uppe vid taket. Skittråkigt, och dessutom skulle vi ju få kycklingar till helgen men det blir ju inget med det…!

Så nu är det denna tappra skara kvar, lustigt nog lägger de var sin äggfärg. Den ljusbruna är en silveruddsblå som jag kläckte fram förra året och lägger ljusgröna ägg. Den svarta är lite oklar ras, den är antagligen en korsning och lägger typ olivgröna ägg. Och den gråa köpte jag för några år sedan och lägger knappt ägg alls, men det är en kopparmaran så när det väl kommer ägg är de mörkbruna.

Jaja inte så mycket att göra åt det, mer än att försöka täta hönsgården/huset ytterliggare. Sen drog det igång en liten kvällsdiskussion om hur och var vi faktiskt ska ha hönsen då vare sig jag eller Axel är jättenöjda med dagens placering. Så vi får se lite vad vi landar i.

Det finns ju stor risk för att det blir mycket fölfokus här framöver men vi har ju andra djur också! Fåren är ute på bete och lammen käkar och växer. Tackan med juverinflammation blev lyckligtvis bra efter medicinkuren, men hon har inte så mycket mjölk till lammen så de stödmatas. Eftersom bakterierna kan smittas mellan tackorna går hon, hennes två lamm och baggen i en egen hage så vi har flasklamm i två olika hagar vilket ju ger aningens mer arbete. Men det funkar fint, och det dröjer inte så länge till innan de klarar sig på enbart gräs plus den lilla mängden mjölk de ändå får från mammorna.

Katterna finns inte så mycket att säga om, det var lyckligtvis ett tag sen Hekla tog in den senaste kopparödlan, det var annars minst en om dagen där en period. Blä för det säger hon med aningens ormfobi, men kanske är de utrotade just här i Heklas revir just nu…!

Hönsen tuffar på, åtta hönor och en tupp för tillfället men en höns ligger på åtta Hedemora-ägg från en ”granne” så runt den kommande söndagen bör det bli tillskott i form av kycklingar. Roligt eftersom vi inte hade några ruvvilliga hönor förra året utan kläckte fram nån omgång i maskin. Det är lite dåligt med ägg just nu, oklart om de gömmer ägg ute eller om vi har problem med kråkor som äter äggen igen, precis som förra året. Kanske en kombination? Det räcker ju till oss men blir inte så många till försäljning just nu vilket ju är tråkigt.

Och Assim är ju värd en bild också, i helgen blev det både ridning och lite längre rundor med ponnyvagnen!

Vädret har ju varit fantastiskt helt klart, och också skönt med några regnskurar i mellan så gräset fortsätter att växa.

Klockan ringde 06.30 på måndagsmorgonen och jag och Nora var först upp och gick direkt ut för att se till hästarna såklart. Allt såg fint ut, pigga och glada! Assim fick en tuss hö och Kaprifol hade fortfarande kvar så där blev det ingen påfyllning. Fölet var uppe och var nyfiken, men försiktig. Nu när balansen kommit ytterligare mer på plats kunde man ändå se att det är ju en fin kille alltså! Raka och fina ben också, han trampade igenom lite för mycket i några av kotorna på morgonen men det tyckte jag rättade till sig bra redan över dagen.

Sen gick vi in och åt frukost, Loke hade tyvärr feber kvällen innan och även under natten så det blev VAB för honom och då kunde lika gärna Nora äta frukost hemma också. Jag var ganska snabb med att anmäla mig till dagens vab, konstigt va? Så när frukosten intagits och Nora åkt med pappa till förskolan gick jag och Loke ut igen. Loke var pigg som en mört och hjälpte mig att släppa ut hästarna i hagen vid huset. Jag såg ingen anledning till att hålla kvar dem inne!

Lite knepigt var det att få ut dem. Fölet hängde inte riktigt med utan blev mest stående och då tänkte inte Kaprifol gå nånstans minsann! Men med en hand om rompen på fölet kunde jag knuffa honom före lite halvt, och då följde Kaprifol med så fint. Även Assim fick följa med ut, han höll ju på att dö under de fem minuterna han blev ensam kvar i vinterhagen. Han ville gärna springa fram och hälsa på fölet med den lite överbeskyddande mamman berättade snart för honom att det kunde han glömma! Han nöjde sig då med att beta en liten bit bort.

Här i hagen har de haft det gott hela dagen. Kaprifol är världens bästa mamma och fölet är än så länge en rätt beskedlig liten pojk. Ibland vill han irra iväg lite men då är mamma snart där och vallar tillbaka honom. Men snart kommer hon låta honom gå på längre strapatser!

Mycket vila och mycket mat bestod dagen av. På kvällen tog han även en liten galopp, väldigt gulligt!! Får ta fram den riktigt kameran när han fyllt kroppen lite, här kan man inte ta för få bilder tror jag va!”

Nu är han äntligen här, Kaprifols föl! Och ganska så punktlig också, eftersom jag satt BF till 20 maj blev han bara en dag ”sen”. Under söndagen fick Kaprifol och Assim gårdsplanen till hage för att äta gräs och göra jobbet som vår trasiga gräsklippare inte gör just nu. Det småsroppade lite från Kaprifols juver och lämnade kladdiga rester på hennes bakben. Vid sextiden fick de stängas in i sin hage igen och nu rann/sprutade mjölken ut och den var nu vit i stället för grådassig som tidigare. Jag skickade filmen till en vän som fått ett gäng föl och hon svarade direkt; Föl inom 24 timmar! Spännande tänkte jag, men trodde fortfarande att det var närmare 20 än 10 timmar kvar i så fall.

Under kvällen såg jag i kameran att hon var aningens mer rastlös än tidigare och när jag var ute och kvällsfodrade vid 22 kände jag direkt att det var ingen idé att gå och lägga sig. Kaprifol la sig och ställde sig upprepande gånger, det kom duschar av kiss/vätska och hon var lite orolig. Jag jämförde lite med fåren och tänkte att det tar nog ändå nån timme till säkert, så jag gick in och borstade tänderna och bytte kläder, och så funderade jag lite. Skulle jag gå ut igen direkt eller skulle jag se färdigt den där filmen? Jag kikade i kameran och det gjorde beslutet enkel; jag såg fosterblåsan! Snabbt ut!

Assim fick lite mer hö så han skulle hålla sig ur vägen och så satte jag mig för att vänta. Hög puls vill jag lova och minutrarna kändes stundtals evighetslånga. Klockan 22.35 var fölet ute, fosterblåsan sprack fint och Kaprifol vände om och tittade på sin son och började direkt humma och smågnägga hur fint som helst.

Till skillnad från får, som ofta har en till unge påväg, ligger stoet kvar. Navelsträngen fortsätter att pumpa över blod och fölet försöker fatta vad som hänt, och sprattlar lite så den kommer loss från fostersäcken. Efter kanske en halvtimme ställde sig Kaprifol upp och navelsträngen gick av och fölet började göra lite mer riktiga ställningsförsök. Han fick snart kläm på det och det var först nu jag kunde se att det faktiskt var en brun hingst, med stjärn och vit strumpa vänster bak.

När väl balansen kommit på plats var det dags att leta mat. Det gjordes även innan balansen fanns på plats, men med mindre lyckad utgång. Det tog en hel evighet innan fölet fick fatt i spenen, jag erkänner att jag försökte hjälpa till vid nåt tillfälle, det var ju så nära hela tiden!!

Men det var ju lönlöst. Juvret var hårt och spänt och svårt att få fatt i. Kaprifol visade upp ett tålamod som jag aldrig tidigare sett hos henne och stod så stilla så stilla medan fölet buffade och sög på alla hennes kroppsdelar, förutom den rätta. Ibland försökte hon guida lite åt rätt håll, men frågan är om det hjälpte eller stjälpte.

Ungefär vid tolvsnåret, dryga två timmar gammal lyckades fölet suga i sig mer än bara några droppar och efter första lyckosamma ”suget” var det lätt att hitta tillbaka.

Vid det här laget hade jag ordnat mat och vatten till Kaprifol i ligghallen, och stängt ute Assim så han inte skulle ge sig in och skapa turbulens. När han närmade sig dörrarna visade Kaprifol tydligt att han inte var välkommen ett endaste dugg, och jag ville heller inte att fölet skulle riskera att trilla ut mitt i natten. Så den nyblivna mamman och fölet fick bo inne resten av natten och jag kikade till dem genom kameran ett par gånger och allt var lugnt och fint och fölet kom åt att dia flera gånger.

Ja nu är det ungefär än en vecka kvar tills BF för Kaprifols föl, jag som hela tiden sagt att jag tror att det kommer tidigt, får nog fel där! Men jag har också hört att det är vanligare att det blir hingstföl om de går över tiden, och jag tror ju stenhårt på hingst så det dröjer väl två veckor till då innan fölet är fött.

Kaprifol fortsätter att må fint i alla fall, väldigt kelen och sällskapssjuk för tillfället. Hon och Assim har fått gå och äta gräs i fårens vinterhage dagtid i helgen och det var varit uppskattat. Men det är även trevligt att komma tillbaka till sin goa ligghall för kvällen.

I övrigt är det inga direkta tecken på att det närmar sig, men det borde det ju göra oavsett!

Vi kör vidare med lite stängselbygge och allt fler hagar blir klara för sommaren. Fåren är utsläppta i hagen uppe vid Göran, nästan alla i alla fall. En av våra inköpta tackor drabbades av juverinflammation förra veckan och hon blev lyckligtvis bra på ett par dagars medicin, men hon ska inte tillbaka till flocken igen då det kan smitta. Så hon och hennes lamm plus baggen går sedan nu ikväll i hagen vid Östergården. Senare i år blir det tyvärr slakt för hennes del, eftersom juverinflammation har en tendens att komma tillbaka, och smitta.

Vi bygger ju i stort sett alltid staket för att hålla djuren inne, men i helgen har vi också byggt staket för att hålla djuren ute. I alla år som vi har haft höns har vi aldrig haft problem med att de har varit i grönsakslandet, men sådan tur har vi inte i år. I helgen har därför kaninstaketet kommit till användning efter att landet blivit behandlat med jordfräs och massa fröer, potatis och lök.

Blev ganska prydligt ändå och bra att vi fick användning av staketet. Kanske sätter ström på också så kanske sniglarna håller sig utanför!?

Vilka härliga eftermiddagar det är nu! Ljust, inte snorkallt och barnen har energi kvar efter förskolan! Igår när jag hämtade barnen på förskolan åkte vi direkt hem och så gick vi ut efter lite ombyte av kläder. Fåren och hästarna fick lite mat, och lammet som vi stödmatar vi en flaska.

Därefter fick ponnyn sele och vagn på och vi körde en runda på ca 4 kilometer. Med den här lite lättare vagnen orkar Assim trava på riktigt bra så det blir inte mycket skritt under rundan när den är såpass kort. Härligt!

Jag har klippt av honom den sista vinterpälsen också, det tar ju halva sommaren innan den är borta så nu åkte den av. Maskinen tyckte inte det var kul dock så det blev inte vackert!! Hackigt och dant, men det jämnar snart till sig.