Igår fick Nora och Domino åka på utflykt efter skolan. Det var lite tajt om tid men vi hann göra mackor att äta i bilen, byta om, koppla släpet och ponnyn fick en mycket snabb rengöring innan vi lastade. Han var ändå ganska blöt efter dagens regn så det var svårt att borsta!

När vi kom fram till Gäsene fick Domino stå kvar på släpet medan jag och Nora gick banan. Det var en bana på nio hinder och Nora skulle hoppa två klasser; bomklass och 30cm. Den här gången skulle hon dessutom styra själv i första klassen, tidigare har jag alltid hållit dem i ett grimskaft.

Vi lärde oss snabbt banan och gick för att lasta av Domino, och göra klart honom för tävling. Det gick snabbt och Nora kunde snart sitta upp och skritta fram inne i ridhuset. Domino var lagom pigg och verkade nöjd med situationen. Det krävs ju inte så mycket framridning till en sån här aktivitet så vi var ganska snart nöjda och gick till utebanan. Det var inte så många starter i dagens tävling så Nora startade själv i båda sina klasser, så vi gick direkt in på banan och så körde vi igång. Jag sprang bredvid hela vägen runt men Nora styrde helt själv på alla nio hindren, i trav. Heja heja!

Det är ju svårt att riva också när bommarna redan ligger på backen, så hon var felfri! Eftersom det var Noras tur direkt igen stannade vi kvar inne på banan medan bommarna lades upp till 30cm. Nu ville hon ha lite styrhjälp så jag kopplade fast grimskaftet och så sprang vi ett varv till. Domino klonkade i de flesta bommarna men de låg faktiskt kvar! Så även den rundan blev felfri. Rundan blev bra också tycker jag, Nora har fått lite känsla för hur man ska rida vägarna så man inte kommer för snett på hindret, och hon är också lite modigare och blir inte ”rädd” på samma sätt om han skulle få för sig att faktiskt hoppa över ett hinder och inte bara kliva över det i traven. Så det går klart framåt!

Efter de två rundorna skrittade Nora av Domino inne i ridhuset, som var tomt, medan jag mockade ur släpet på skit. Sen tog vi av grejerna och lastade på lilla ponnyn på släpet igen innan vi gick bort till klubbhuset för att köpa lite fika och en rosett, och så tittade vi på 2-3 andra ekipage som hoppade, innan vi åkte hem igen!

Förra året blev det ingen uppfräschning i stallet, det blev vare sig tvätt eller målning så i år kändes det bra att göra en uppfräschning. Det är dock inte helt klart än, men den vita färgen tog slut så jag får inhandla en burk till innan jag kan fortsätta. Det mesta hann jag måla medan Axel och barnen var i Örebro på kräftskiva, jag hade några timmar ensam hemma där (utöver dressyrtävling och funktionär på Herrljungafestivalen) och resten har jag hunnit i veckan. Det blir ju klart fin effekt när man målar över det som inte går att tvätta bort!

Själva ligghallen är den som inte ärmlöst med vit färg, men svart och brunt är klart!

Boxen är helt klar!

Redskapsväggen:

Och kanske den största förändringen, stalldörren har gått från det här:

Till det här!

Så jag ska svänga förbi Biltema i veckan och köpa nån vit färg och så blir det kanske målat klart i ligghallen i helgen, så kan vi sen spåna upp!

Och poff, så försvann två veckor bara så där, vart tar tiden vägen! Men vad har hunnit med sen dess då? Jo jag och Kaprifol har ju tävlat igen, resultatmässigt inte så mycket bättre än förra gången, men lite andra ”problem”. Den här gången kunde vi röra oss utan att dö av skräck inne på banan men jag klantade till mig och red fel väg (!) och så fick vi två grova missar i form av att Kaprifol backade i båda (!) halterna. Ajaj, det får man inte göra. Men det var kul, Susanne och morfar var med som hästskötare och vi blev en erfarenhet rikare. Troligtvis blir det nån mer tävling i höst!

Barnen färdigställde sin ”tävling” som gått över sommaren där de skulle rida/göra någon aktivitet med sin ponny tio gånger, så nu väntar de spänt här hemma på att rosetterna ska komma med posten. Det brukar dröja dock, så väntan fortsätter.

Pussel fortsätter att vara en ganska duktig hund, 11 månader som han hunnit bli. Det har blivit fler duvjakter hemmavid och i går var han och Axel på en liten träff i Vårgårda där Pussel fick nosa efter rapphöns för första gången. Det var skoj och gick bra! I helgen ska de på jaktprovs-kurs på samma ställe för att få lite mer inblick i den världen.

Katten får vi nämna också, hon har äntligen lyckats få kattungar i magen så nu bör det komma ut små sötnosar om en vecka ungefär. Också en spännande väntan!

Övriga hästar tuffar på fint också. Milli har gått ytterligare en runda med mig, där vi haft Susanne och Kaprifol som sällskap och denna gång gick vi neråt grusvägarna för att träffa på lite bilar. En traktor var lite läskig, men alla bilar gick jättebra.

I övrigt rullar det på, listan fylls snabbt på med saker som ”måste” bli klart innan ”vintern kommer”. Stallet ska målas klart, gödselplattan tömmas, ena vinterhagen plöjas och sås om, fårhuset tömmas och tvättas. Ja den blir snabbt lång den där listan!

Så var den årliga tandkollen gjord på hästarna, och två av dem har också blivit vaccinerade. Domino var först ut och han såg fin ut i munnen så det gick relativt fort, och medan han var lite pömsig efter sin lugnande spruta fick han också sin vaccination. Näst på tur var Kaprifol och här tog det lite längre tid för hon har lite små foderfickor som fick rengöras, och lite slipning på det. Ingen vaccination till Kaprifol, hon ligger ”ur fas” med Domino och fick sin i mars.

Men mest spännande var det ju när det var Millis tur, hon har troligtvis aldrig varit hos tandläkaren förut, och inte heller har hon vaccinerats. Kanske aldrig ens träffat en veterinär? Vem vet! Veterinär Anneli hälsade först på Milli i boxen och sen tog vi ut henne till spolspiltan för en lugnande spruta inför tandkollen, och det gick fint att spruta. Hon blev dock inte trött så hon fick en dos till innan vi kunde ge oss på att öppna munnen på henne. Här inne såg det fint ut, men som jag anade har hon kvar vargtänderna; små små tänder som sitter precis där bettet ligger. Eftersom Milli inte har fått någon stelkrampsspruta heller valde vi att inte ta vargtänderna idag, utan vi tar dem när hon ändå behöver ha sin andra vaccinationsdos för grundvaccinationen om en dryg månad eller så. Tills dess ska hon inte ha bett i munnen alltför många gånger.

Efter hästarna fick Axel ta över för nu var det fårens tur. Inte för att kolla tänderna men det årliga blodprovet för Maedi-Visna-programmet skulle de få ta. Eftersom vi varit med i programmet ett par år nu räckte det nu med att fåren över 24 månaders ålder lämnade blod, så det var bara sex stycken som behövde göra detta. Tidigare har det varit 12-månadersgräns och då blir det ju genast lite fler. Så Axel var tillbaka hyffsat snabbt!

Båda barnen är med i en ”tävling” som avslutas här i slutet av augusti och det går ut på att man ska göra tio aktiviteter med sin häst och visa det med hjälp av en app på telefonen som visar hur långt man ridit till exempel. Nora är med på Domino och Loke med Milli. Nora har varit lite mer aktiv tidigare under sommaren och samlat in alla sina distanser men Loke har haft lite mer chill approach till detta och tänkt att ”det gör vi sen”.

Men nu när månaden närmar sig sitt slut, rosetten hägrar vid mållinjen och Milli är lite mer ”ridbar” har han fått lite blodad tand och verkligen varit taggad på att träna med Milli. Det är heller inte tvunget att det ska vara en riden aktivitet, utan vi har också haft dragträning och i helgen lasttränade vi. Lastträningen har för övrigt gått oväntat bra. När jag hämtade hem Milli tog det nog en timme att få henne på släpet, hon växte fast fullständigt i backen och vägrade röra sig och till slut fick vi in henne med en lina på var sin sida och då gick hon in bara för att hon tyckte att linorna var otäckare än släpet. Så ni kan tänka er att jag hade som ambition att typ få upp hennes framben på rampen vid första träningen, men ack min förvåning där ponnyn kan stå helt inne i släpet och äta god mat redan vid första träningen. Nu var det Rebecka som lasttränade henne första dagen (vi gjorde det tre dagar i rad), så kanske hade hon en mirakelkur i fickan!

I måndags ville båda barnen rida, men jag hade ett möte i Gäsene på kvällen så tiden var knapp, och jag var dessutom lite längre på jobbet denna dagen så Axel skulle även hämta barnen. Jag skickade ett meddelande till Axel när jag var på väg hem, att om barnen ville hinna rida så kunde de ju byta om och ta in ponnyerna i stallet innan jag kom och börja borsta. Och vilken syn jag fick när jag kom hem, två goa barn ståendes med sina ponnys i stallet och pysslade! Så fint och gulligt.

Och då hann vi en liten kort ridtur som blandades mellan några varv i skogshagen och på ridbanan!

Igår åkte jag och Kaprifol på en utflykt, nämligen till ridklubben i Herrljunga där vi mötte upp Tilda och hennes häst Bell. Ridklubben hade öppen bana på ett gäng terränghinder som de hade ställt upp på ridbanan, så det blev vi väldigt sugna på att testa. Tilda hade dessutom med sig kameran så lite förevigade blev vi också!

Kaprifol var inledningsvis rätt spänd och därmed ganska seg och tittig, så efter uppvärmningen kikade vi på några av hindren och travhoppade dessa för att hon skulle slappna av lite och inte se tigrar överallt.

Det släppte lite mer allteftersom och hon hoppade ändå ganska okej, men långt ifrån den goa bjudningen vi hade i skogshagen hemma för ett par dagar sedan. Det fanns nio olika hinder, alla runt 40-50cm höga.

Vi hoppade hindren först var för sig och sen satte vi ihop det till två olika banor och då fick jag ganska bra flyt ändå och Kaprifol kändes positiv och nöjd! Som avslutning gick vi in på gräsbanan intill och hoppade banken två gånger, tror kanske inte riktigt den ingick i den öppna banan, men vi kunde inte riktigt låta bli att skutta upp där också! Det är ju inget hinder man bygger hemma så enkelt…

Kul hade vi! Och kanske hinner vi åka hit igen om någon dryg vecka innan hindren plockas bort, så kanske vi slipper den där första spänningen och kan rida lite mer framåt avslappnat!

Igår efter jobb i Göteborg blev det direkt till att hämta barn, äta en macka och åka in till Vårgårda för veckans orientering. Vi åkte hela familjen, även Pussel, och letade kontroller i skogen. Efter åkte vi hem igen och jag gick ut till stallet och fick snart sällskap av dagens ridsällskap; Susanne! Vi gjorde i ordning Kaprifol och Milli för en ridtur, och eftersom det gått väldigt bra på de korta små rundorna vi gjort det senaste tänkte jag att det var dags för en längre runda. Vi satt upp och kom lite tveksamt av gårdsplanen, men sen fick Milli fart under hovarna och skrittade glatt ikapp och förbi Kaprifol och tog täten den första biten över gärdena och in i skogen. Någonstans där dämpades hennes första energi något samtidigt som Kaprifol vaknat till lite så då blev vi omkörda.

Vi red Birgers väg, ca 3.5 km och det gick riktigt bra får jag säga. Vi travade tillochmed ett par gånger och start och stop börjar sätta sig lite bättre, och vi kunde även styra lite bättre än sist inbillar jag mig. Så duktig! Hon surade lite vid ett tillfälle och ville vända hemåt, men det blev ändå ingen stor grej av det.

Sista kilometern (lite knappt) hoppade jag av och gick, tänkte att hon inte skulle ta slut fullständigt. Vi träffade då lite kor på lite närmare håll än tidigare, det stod en precis vid staketet när vi gick förbi och hon tittade storögt på den men höll sig hyffsat lugn. Men så stod kossan still också!

I söndags blev det lite olika saker gjorda. Bland annat fick vi hämtat skyliften och kunde banka rätt en plåt på stalltaket som blåst upp över nockplåten under senaste stormen. Vi har städat lite allmänt i trädgården och så har vi hunnit med lite roligare saker också.

Under kalaset som Nora var på lördagen fick de tillverka fågelholkar och ta med sig hem (kul idé tycker jag!). Nora ville måla sin så det gjordes under lördagseftermiddagen och på söndagen bestämde hon en plats för den och så satte vi upp den. Blev fint!

Loke har övat lättridning på Kaprifol och efter det följde Loke med mig bort till skogshagen och filmade lite när jag och Kaprifol skuttade över små hinder där. Barnsligt roligt! Även Kaprifol taggade till ordentligt och tyckte det var väldigt skoj.

På kvällen blev det Pussels tur att ha lite extra kul. För ett par dagar sedan var han och Axel med på Pussels första fågeljakt, det sköts lite duvor nere på en åker och Axel och Pussel ”apporterade” duvorna tillsammans. I söndags kväll blev det alltså gång nummer två och det märktes att Pussel redan börjat förstå vad som ska göras hur kul det är. Axel stod med hagelbössan och jag och Pussel gömde oss i buskarna vid sidan av och bara några minuter efter att vi satt oss på plats sköt Axel en duva och efter ett kommando från Axel sköt han iväg som en pil mot platsen där duvan landade, med mig släpandes efter i snöret. Han hittade duvan snart och fick ta den, men sen tog jag den i från honom för han är ännu inte helt bra på att bära duvan utan att tugga på den, och det är inte alltid han vill lämna den ifrån sig heller. Men han var överlycklig ändå och hade sedan svårt att sitta tålmodigt och vänta på nästa uppgift, framförallt när Axel sköt på fler fåglar och MISSADE.

Stackars Pussel. Det blev tyvärr inte fler träffar men Pussel fick bära den skjutna duvan en liten bit på hemvägen och gjorde det så glatt så. Duvan stekte vi sedan upp och hade som ”provsmakning” till kvällens middag. Ingen av barnen tänkte dock smaka så det var ju synd!

Första helgen efter att jobbet börjat igen är nu avklarad och direkt får helgen lite högre status eftersom man inte är ledig varje dag längre.

Vi inledde med en god grillkväll på fredagkvällen och våra barn var på sitt bästa humör och vi satt och pratade och skrattade länge!

På lördagsförmiddagen skickade vi iväg Nora på kalas och jag och Loke tränade Milli. Jag hittade en sele på market place tidigare i veckan och slog till direkt, för det var exakt en sådan jag tänkte att jag ville ha, en brun dessutom vilket jag tyckte kunde vara fint på Milli! Det är samma modell och märke som jag har till Domino och den är jag väldigt nöjd med. Jag och Loke passade in den på Milli och sen fick hon gå runt lite med den och så fick hon sin första ordentliga ”draglektion” och fick först dra en metallsvängel som släpade i marken, efter att jag dragit den både före, bredvid och efter henne utan problem. Just det momentet har vi gjort en gång tidigare också, så lite ”repetition” blev det, men sen fick hon ”dra på riktigt”. Inte för att den väger speciellt mycket, men känslan finns ju där. Det enda som hon blev lite förvånad över var när linorna gick emot hennes bakben första gången, då dansade hon lite åt sidan. Jag tog då av svängeln och gick bakom henne en stund medan Loke ledde henne, och la linorna emot hennes ben på olika sätt när hon gick och då var det inga problem och inte heller sen när vi testade med svängeln igen. Så då gick vi ett steg till och kopplade på ett bildäck i svängeln och så fick hon dra den en långsida i paddocken innan vi kopplade av allt och skrittade några varv utan extra grejer bakefter. En mycket bra första träning!

Efter lunchen på lördagen blev det lite jobb med hagar och fåren. På hag-agendan stod klippa skräppor i vinterhagen. Vi ska ju plöja upp den här hagen om ett par veckor och eftersom skräpporna står med full frökapsel känns det ju väldigt dumt att plöja ner alla dessa frön.

Det gick ganska snabbt faktiskt, det blev en stor skottkärra och Lokes fyrhjulingkärra full, och vi eldade upp dessa i grannens eldstad. Eftersom skräpporna är bruna och riktigt fula blev det dessutom finare i hagen efteråt.

Efter detta blev de får-passet. Vi lastade först gruppen som gått på Östergården, ett gäng lamm och två texeltackor (som inte haft lamm) och så körde vi dessa hem till oss. Lammen vägdes och alla förutom texel-tacklammet fick gå in i hästarnas vinterhage som sitt nästa bete, och texeltackorna + tacklammet fick åka bort till resterande tackor som går borta vid Viksgården. Det blev ett svalt återseende!

Vi körde sen direkt bort till tennisbanan och hämtade upp baggarna och körde dessa till hagen på Östergården så ska de få äta upp det som lammen inte hunnit äta upp. Lite planering inför hösten har det blivit också. Ett bagglamm är sålt, vi ska rekrytera båda texel-lammen, slakta övriga lamm och några tackor och köpa in ett par nya texel-lamm i mitten av september.

Som jag skrev för ett tag sedan gick Milli över i fas två av sin ”utbildning” och har nu haft en period där vi fokuserat lite mer på konsten att bli en ridhäst. Jag är ju verkligen ingen expert på att rida in hästar, jag har gjort det ordentligt en (1) gång och det var ju med Kaprifol. Men det gick ju bra så jag har tänkt mycket på vad jag gjorde med henne som var så bra för att kunna göra samma sak med Milli. Men jag får ärligt talat erkänna att jag inte minns speciellt mycket från den tiden. Jag minns att jag lät Kaprifol springa med sadel några gånger och sen satt jag upp och det gick ju bra så då gav vi oss ut i skogen med Alice som vägvisare. Men jag tänker att det är det som är nyckeln, för det är ju så att en trygg hästrumpa före en mindre trygg häst löser de mesta problemen. Alice fick Miltons rumpa framför sig när hon kom till oss som treåring, och Alice har haft många hästar efter sig, inte bara vår egen Shamrock och senare Kaprifol utan hon ”utnyttjades” (i positiv bemärkelse) till många hästkompisar i olika stall under åren.

Kaprifol må inte vara riktigt lika stabil som Alice var, men med sina 16 år har hon ändå blivit en väldigt trygg individ och jag uppfattar att hon vet när hon kan fjanta sig och när hon inte bör göra det. Så efter att jag hade suttit på Milli ett par gånger i boxen gjorde jag detsamma på ridbanan och Axel ledde mig ett varv, som ni minns. Efter det gjorde Rebecka detsamma och eftersom båda dessa gånger gick bra gjorde jag om det en tredje gång, men nu var det Nora som höll i snöret när jag satt på, och efter ett halvt varv knäppte vi loss snöret och jag och Milli skrittade ”själva” efter när Nora gick på ridbanan. Säkert och tryggt, med det lilla sjuåriga barnet på backen, eller hur? Jag är ju inte mycket för att nöta det som redan fungerar så nästa steg var ju helt enkelt att ge sig ut i skogen med en trygg hästrumpa före. Vi kunde inte styra, gasa eller bromsa, men ändå tyckte jag att det var en bra idé att göra!

Men då behövde jag en ryttare till, och jag bokade in min syster som inte ridit på tio år så hon kom hit. Vi sadlade Kaprifol och Milli, lämnade våra fyra barn ensamma på gården och gav oss ut. Och hur skulle det gå!?

Men trots att det låter lite våghalsigt så visste jag ju att det skulle gå bra. Milli gick så fint efter Kaprifol på en liten runda runt gården på ca 1km. Det blev några naturliga tillfällen att styra lite grand, och vid ett tillfälle när vi hamnade lite långt efter Kaprifol föll Milli självmant in i trav för att komma ikapp, och jag hängde med. Dagen efter upprepade vi samma sak, samma runda och samma hästar, fast Rebecka var ryttare på Kaprifol i stället för Susanne, och det gick lika bra det. Roligt!

Även Loke har vågat sig upp på Milli och ”ridit”, både lite på ridbanan efter att jag longerat henne lite, och så har vi promenerat några varv i skogshagen och även detta har gått mycket bra.

Nu ska vi jobba vidare med detta, såklart, ge oss ut på fler rundor, fortsätta träna röstkommandon på linan och fortsätta bygga kondition och muskler på lite olika sätt och vis.