För ett par dagar sedan fick Millie ta nästa steg i sin träning i att bli en ridhäst. Jag longerade henne med sadel och träns på ridbanan i främst skritt och trav, men även någon galopp. Tränset är för övrigt ett som jag köpte begagnat till Domino för rätt länge sen, men det var lite stort för honom så det passar fint på Millie!
När jag var nöjd med longeringen parkerade jag henne bredvid pallen och satt upp och av några gånger och det gick bra. Eftersom Axel grejade i trädgården ropade jag till honom och frågade om han inte kunde leda mig ett varv på ridbanan, så det gjorde han!

Och jag blev inte avslängd eller nåt, så det får vi ju säga är positivt! Nej men hon skötte sig bra, lite tveksam men hon följde fint med Axel vilket ju i sig är bra för honom har hon ju knappt träffat, haha.

I går fick hon en annan uppgift, nämligen hänga med ut som handhäst till Kaprifol. Det var andra gången och eftersom hon nu fått dojjor till framhovarna tog vi en lite längre runda. Tanken är ju att dels röra på henne, men främst för att se hur hon tar sig an nya miljöer och händelser som sker längs vägen, och förhoppningsvis då ge henne en bra upplevelse eftersom trygga fina Kaprifol är med.

Jag red samma runda som jag red med Nora i helgen, nämligen ca 4km, mellan gärdena, ner på skogsvägen, genom skogen och så Birgers grusväg som sedan går över i grusvägen till vår gård. Det är ingen trafik längs den här vägen för det vill jag inte ge mig på riktigt än utan den här rundan är ändå en lugn runda med få stora grejer som kan dyka upp. Och det gick ju lysande. Det som jag var mest nyfiken över var övergången över diket inne i skogen, där jag brukar rida upp på en stor platt sten och ta mig över. Jag gav Millie lång lina genom här för att se hur hon tog sig an detta, och så red jag före med Kaprifol för att visa vägen. Mille gick inte upp på stenen men det är ganska torrt i skogen just nu så hon tvekade inte många sekunder innan hon bara gick vid sidan av helt enkelt. Så det var inte så spännande, kanske blir mer spännande när det blir lite blötare igen. Jag lyckades dock trassla till det lite med linan här för Millie hamnade på fel sidan om ett träd och eftersom det är rätt trångt här blev jag faktiskt tvungen att sitta av och rätta till detta, men det löste sig.

Sen traskade vi vidare genom skogen, det är lite mossigt och lite pinnar över vägen men Millie trampade på utan några bekymmer. Ute på andra sidan kommer den fina grusvägen så här travade vi och det gick bra men jag såg att bensinen började ta slut hos Millie så hon sackade efter en del, så det blev mest skritt. Sista biten hem är också rätt stenig och här märktes det att hon inte har skor i bak ännu, det får bli nästa inköp.

Vi gick ju också förbi en hage med tre kossor i, men de var lite för långt bort för att jag med säkerhet ska kunna säga att hon saknar koskräck. En ko ställde sig upp när vi red förbi och hon tittade ditåt, men som sagt, det var rätt långt bort. Men dit kan vi ju gå och käka lite gräs nån dag kanske!

Länge har vi pratat om att rida ut tillsammans ”på riktigt”, jag och Nora, men vi har inte riktigt lyckats få till det, förrän i helgen! Vi tog in båda hästarna i stallet — så skönt att numera ha alla hästarnas grejer i en och samma sadelkammare i stället för att ha ponnyernas på ett ställe och Kaprifols på ett! Nora var så duktig och gjorde i ordning Domino i stort sett själv, och hon hängde fram tränset, tog på sig säkerhetsvästen och kunde bära fram sadeln själv. Jag hjälpte till att få upp den på Domino, och sen kunde hon även spänna sadelgjorden (till första hålet) själv. Stora tjejen!

När hästarna var klara satt Nora upp inne i stallet och så gick vi ut så jag kunde sitta upp där ute. Jag tog med mig longerlinan i fall vi behövde den, men vi startade utan. Och så red vi iväg! Den svåraste biten blev på vägen mellan gärdena, trots grästygel och att själva vägen är klippt är ju gräset i vägkanten lika högt som Dominos nos så det är ju inte lätt för honom att låta bli att stanna och äta, och då är det heller inte så lätt för Nora att få honom därifrån, men hon löste det väldigt bra får jag säga!

När vi kom in i skogen gick det bättre och även resten av rundan på grusvägarna gick det toppen ur den synpunkten! Nora ville att jag skulle knäppa på linan när vi gick över ett dike i skogen, det är ett lite blött område där hästarna får gå upp på en stor platt sten som ligger i diket, och sen över på andra sidan. Det är också lite träd i vägen och hästarna får se lite var de sätter fötterna, men vi har gått här många gånger så de har lärt sig att gå här jättebra. Men jag knäppte såklart på linan, inte för att det behövdes, utan för att Nora ville det och så gick vi över på andra sidan så lugnt och fint. Han är en riktig pärla den här ponnyn! Efter diket knäppte jag loss linan igen.

Ute på andra sidan skogen travade vi en lång sträcka och i slutet av den snubblade Domino till lite och gick över i galopp, hehe. Lugn och fin galopp och när Nora hämtat sig från chocken efter tre galoppsprång och sa ptroo saktade han snällt av till trav, så det gick ju bra det med! Sen skrittade vi en lång bit och jag lät Kaprifol skritta på med sina älgakliv så kunde Nora växla lite mellan att skritta och trava i kapp, det tyckte hon var roligt. Lite senare på rundan travade vi tillsammans igen och även det gick bra.

Tillbaka i stallet fick hästarna lite mat och massa flugspray, och så fick de komma ut i sina hagar igen.

Den här veckan som varit har barnen varit hos mormor onsdag-lördag. Hon kom hit i måndags och underhöll dem här hemma medan vi jobbade och så tog hon med dem hem till sig i onsdags. De har lekt massor med min brors barn, badat i mormors pools och spelat spel.

I lördags åkte jag dit och efter lunchen åkte jag och barnen plus mormor och Ella till Hova Riddarvecka.

Själva runtomkring-grejerna är kanske inte så mycket att hänga i julgranen men vi gick igenom marknaden, lyssnade på två som pratade om medeltidens vapen och rustningar och sen tänkte vi kika på Narrarnas föreställning.

Den var dock inställd insåg vi när den precis skulle börja, vilket var väldigt synd. Men vi tog en glass i stället och gick snart bort till dagens huvudaktivitet, Tornerspel!

Lite historielektion och så kom de två mötande lagen in, åtta hästar med sina riddare!

Solen sken, vi hade lite gott med oss att äta och hästarna var fina så det blev en lyckad kväll!

Det var slut strax före åtta så då åkte mormor och Ella hem till sig, och jag och barnen åkte vänster ut på E20 och brummade hem till oss!

Senare i sommar är det två år sedan Kotten, Kaprifols föl, flyttade till sin nya ägare.

Nu har han ganska nyligen fyllt tre år och i torsdags tog jag mig äntligen tiden att åka och hälsa på honom, såklart genom en inbjudan från hans nuvarande ägare. Väldigt roligt!! Han är uppstallad strax utanför Uddevalla i ett mysigt litet stall med fyra hästar, stora hagar och en stor fin ridbana.

Vi pratade länge inne i stallet och Patricia, som äger honom, berättade vad de hade pysslat med under åren hon haft honom. Sen tömkörde vi honom lite på ridbanan också och även jag fick hålla i tömmarna några varv!

Han är ganska lik Kaprifol till utseendet, både till hur han står i stallet och hur hans vita bakkota med svarta prickar ser ut. Färgmässigt är han lite mer jämnt chokladbrun, Kaprifol är lite ljusare på vissa partier och ”ojämn” i färgen.

Han är lite smått inriden också och det har gått väldigt bra att göra det. Han är fortsatt fantastiskt trevlig att hantera och lättlärd, lugn och snäll i stallet och en arbetsmyra på ridbanan.

Så summerat är jag fortsatt väldigt nöjd med min uppfödning och det bådar ju gott inför ett potentiellt halvsyskon i framtiden!

I helgen var det många olika saker som skedde! I lördags var det ju klart onödigt varmt, men vi var duktiga och åkte iväg en vända till tippen på förmiddagen.

Vi har ju så många högar med skräp överallt och inte får man med sig allt på en gång, men högen vid huset fick åka med i alla fall, samt lite från verkstaden. Två trasiga cyklar fick hänga med också, med nöd och näppe för den ena blev ju en väldigt rolig leksak när gummit var avtaget på däcken.

Efter tippen åt vi lunch och sen åkte vi till Malsjö för att bada. Här är det väldigt långgrunt, dock lite mjuk botten så barnen var lite kinkiga, men vattnet var otroligt skönt. Väldigt varmt inne vid strandkanten! Detta var Pussels första riktiga bad och han kunde simma lite!

På kvällen åt vi hemmagjorda pizzor i vår fina pizzaugn, med Axels föräldrar och bror. Trevligt, och gott!

Söndagen var lite svalare men något regn kom det inte riktigt, tyvärr, för det hade inte skadat. Jag inledde dagen med lite spel med Nora medan Loke och Axel grejade lite ute, och därefter harvade jag ridbanan inför dagens dressyrträning. Angelika, som brukar komma och tömköra håller också dressyrträningar så jag bytte ut dagens tömkörning mot ridning helt enkelt. Det var ju flera år sedan jag tränade för någon sist så det var väldigt roligt! Det blir fler gånger, här näst 9:e juli!

Även under söndagen blev det ett bad, och nu åkte vi till Ornungasjön. Jag och Pussel höll oss vid delen vid parkeringen eftersom hundar inte är välkomna på själva badplatsen, och Axel och barnen badade vid alla andra. Och efter detta blev det familjekalas igen, nu grillning hos Nils och Zala. Fantastiskt härlig sommarkväll.

Det känns som att Millie numera är förbi ”fas 1” som har inneburit hanteringsträning, landa på gården och lära känna oss, så nu har vi gått in lite mer i fas 2. Fas två innefattar lite mer motion och träning för att kunna bli en ridhäst. För ett par dagar sedan fick hon följa med mig och Kaprifol ut som handhäst på en liten runda runt gården.

Hon har ännu inga skor, men vi höll oss på mjuka vägar så det gick fint. Hon hängde med bra, det var en trevlig skillnad jämfört med de små ponnys jag har haft med som handhäst de senaste åren! Både skritt och trav fick vi till. Kaprifol är ju en pärla också, i vanlig ordning. De känner ju inte varandra så bra dessa två, eftersom de går i olika hagar, men de har fått hälsa över staketet någon gång och de fick även hälsa och nosa på varandra lite ordentligt inne i stallet innan vi gav oss iväg.

I måndags hjälpte barnen mig att löshoppa alla tre hästarna. Vi började med Domino och Millie och barnen ledde runt på ponnyerna på ridbanan medan jag byggde upp löshoppnings-banan och de var så duktiga så. Domino fick visa vägen för Millie och hon fick även springa igenom själv några gånger. Hon har gjort det någon gång tidigare vet jag, och hon gjorde det bra. Hon var inte tittig på bommarna, men lite osäker men hoppade väldigt lätt även när hon kom in med lite dålig bjudning. Kvicka framben!

Och idag, tisdag, passade jag också på att greja lite extra med henne nu när jag var själv hemma. Axel och Pussel är i Västervik och barnen har åkt iväg på husbilssemester med Oma och Farfar. Kaprifol och Domino var dessutom ute med sina medryttare tidigare under dagen, så det var bara Millie kvar att greja med för mig.

Det blev extra lång pysselstund i stallet och så fick hon prova Kaprifols sadel och så satt jag på henne lite i boxen. Gick runt lite och hoppade av och på några gånger. Väldigt duktig!

Sista dagen i Spanien blev en halvdag, vi vaknade och åt frukost i vanlig ordning och packade sedan ihop våra saker och lämnade in nyckeln i nyckelfacket vid tiotiden. Vi tog med vår packning till Susanne och barnen bytte om till badkläder och hoppade i poolen för sista gången.

Jag skippade badet den här gången men vad med vid poolen och gav Nora olika ”uppdrag”, så vi roade oss fint. Vid strax efter elva åt vi lunch, packade ihop Susannes lägenhet och 12.45 kom taxin som tog oss till flygplatsen.

Vi klarade oss bra igenom inlämning av bagage och säkerhetskontrollen och vi kunde shoppa lite på ”andra sidan” och inhandla lite snacks och smörgås till flygresan. Vi kom på planet i god tid och det kändes som att alla gjorde det, så det blev lite extra surt när vi förstod att vi ändå missat vår starttid och planet blev därför stillastående i en dryg halvtimme innan vi klämdes in i en lucka. Barnen, framförallt Loke tyckte detta var väldigt tröttsamt! Och jag med iochförsig. Men till sist kom vi iväg, barnen fick titta på film och jag läste bok, och så hade vi lite att tugga på, så resan gick bra. På flygplatsen kom väskorna direkt och vi vinkade hej då till Familjen Enberg och tackade för resesällskapet innan vi gick ut och mötte upp Axel och Pussel på parkeringen för sista biten hem. Summerat, en väldigt härlig resa!

Men ledigheten var ju inte slut där för det var ju Midsommarafton! Den firades hemma hos Oma och Farfar med resten i familjen Sjöqvist.

Solen sken som om vi vore kvar i Spanien och det blev god lunch, midsommarfirande vid gamla kyrkan med glass, midsommarstång, sång och dans.

Sen gick vi tillbaka till Östergården och barnen badade i badtunnan och det blev så småningom tårta och lite senare grillmiddag. En komplett midsommar helt enkelt!

Idag har vi utforskat området med buss, och den tog oss bort till Marbella. Först hamnade vi på ett annat ställe än vi tänkt, men vi såg oss omkring där en stund, åt melon och glass och sen hoppade vi på en ny buss som tog oss till rätt ställe. Här var det dags för lunch och vi hittade The Dutch Pancake House där jag och barnen beställde in varsin våffla med nutella, glass och frukt. Det var inte gratis, men väldigt gott!!

Vi hade också en väldigt bra utsikt över en rondell där bilar av märken som till exempel Porsche, Maserati och McLaren körde förbi vilket fick de tre pojkarna i gänget att studsa upp och titta och fota. Jag visste inte att min egen son var en sån bilfantast, men han berättade allvarligt att hans mål för dagen var att se en Lamborghini, och det blev ganska snart uppfyllt!

Efter våffellunchen gick vi en sväng nere i hamnen Puerto Banús där lyxbilarna stod på rad och vi kunde se närmare på flera olika fräsiga bilmärken, och bredvid låg de lika flashiga båtarna. Vi gick längst ut på piren och njöt av svalkande vindar, det var varmt idag!

När vi var nöjda promenerade vi tillbaka in till stan och tog bussen hem igen. Vi fick byta buss en gång, vilket gick smidigt men ack så långsamt det gick för den andra bussen som nog körde på motorvägen men det var ju busshållplatser överallt! Men vi kom fram till sist och kunde gå den lilla biten till våra lägenheter och genom dinosaurieinhägnaden som vi kallar det; två låsta gallergrindar med ett litet område emellan utan något annat än en stig och lite buskar. Än har vi inte sett någon dinosaurie, men i morse hittade Nora en liten chili utanför inhägnaden. Hon gav den till Oliver som lämnade chilin inne i inhägnaden och när vi kom tillbaka var chilin borta så det är ju ett solklart bevis på att en dinosaurie måste ha ätit upp den.

Vi tog det lite lugnt i lägenheterna när vi kom tillbaka och sen hoppade vi i poolen och gottade oss i omkring en och en halv timme. Nora varvade lek med simträning och killarna plockade fram cyklop och dök och simmade under vattnet och hade sig. Även idag hade vi poolen helt för oss själva, vi blir ju bortskämda!

Kvällens middag blev frys-pizza bakad i ugnen, och för att inte nöta på varandra hela semestern, vi två familjer, åt vi middag i var sin lägenhet, för säkerhets skull!

I morgon ska det bli ännu varmare så vi planerar att tillbringa större delen av dagen vid havet!