I helgen har också Millie fått träna vidare. Hon sköter sig fint och finner sig i det mesta men är fortsatt ganska på tå. Jag har inte varit långt från gården med henne än, dels för att hon ska landa ordentligt där, men också för att hovarna är ganska fula fortsatt och jag vill få dem fixade + införskaffa skor till henne innan vi går för mycket på grusvägar etc. Sen tänker jag att hon ska få hänga med som handhäst och upptäcka världen bredvid en trygg häst.

Men det är ju mycket man kan träna på hemma! I helgen fick hon prova sadel och jag longerade henne i skritt och trav en liten stund. Även det gick bra och vi tränar såklart på röstkommandon för skritt och trav i detta arbete.

Förra veckan fick barnen sitta på henne i stallet och i helgen satt jag på henne igen. Jag gjorde det i boxen så att vi kunde ta några steg åt varje håll också. Jag klättrade upp och ner ett par gånger (från pallen) och så satt jag på henne en stund medan hon nosade på mina fötter, fick nån godis och klappar. Hon gick självmant nåt varv i boxen som jag hängde med på och det var sjukt ovant att sitta i hennes rörelser! Men hon var väldigt duktig och relativt obrydd över att jag satt där uppe.

Så framsteg får vi helt klart säga! Och grimman + lyfta alla hovar fungerar fortsatt felfritt så det har vi lagt bakom oss!

Så var sista helgen i maj förbi och den har bjudit på lite av varje. Axel åkte på jobb i fredags morse och för ovanlighetens skull kunde han inte ta med sig Pussel den här gången så jag, barnen och Pussel har varit hemma hela helgen utan Axel. Barnen inledde helgen med kompisar redan i fredags och även lördag-söndag har de turats om att leka med kompisar, både hemma och borta. Loke gjorde till och med premiär i sjön med en kompis i fredags.

I lördags var det Tömkörning igen och båda hästarna tuffade på fint. Domino var dock lite trött av lite oklar anledning, kanske är det på grund av värmen som kommit.

Annars har vi mest grejat ute. Klippt gräs, trimmat hela världen, krattat jord, rensat ogräs och röjt i trädgården. Idag har vi också fräschat till lekstugan med lite ny färg som vi hittade i källaren.

Loke skulle promt tvätta taket också, och ena halvan fick han tvättat i alla fall!

Och så det eviga ogräset. Jag sa nog förra sommaren att nu skiter jag i den här stengången, vi ska ändå gräva upp den och göra nåt annat, men jag mår ju psykiskt dåligt varje gång jag ser den så ovårdad som den är, så det är bara att sätta igång och rensa. Det lär ju dröja innan det momentet kommer upp på vår priolista, så vid det laget lär det ju vara gräsmatta här så som ogräset tar över.

Det är nu drygt tolv år sedan jag träffade Assim för första gången, men inte visste jag då att han skulle bli mina framtida barns första ponny. Jag hämtade ju Kaprifol, i slutet av mars 2014, och med henne följd en shetlandsponny som min dåvarande stallägare Sofia skulle ha till sina barn. Jag minns väldigt lite av Assim från den här tiden, och vi bytte ju stall ett par månader senare, så det var sedan sex år senare som våra vägar skulle korsas igen. Då hade vi köpt gården, Alice hade vandrat vidare och två barn hade fötts och den äldsta var två och ett halvt år. Det var den 8:e februari 2020 som Assim flyttade in på vår gård efter att Sofias barn vuxit ur honom och som han flyttade in i våra hjärtan.

Det var en härlig tid som följde, hemma och mammaledig med Nora, och en ponny på gården. Vi gick promenader med ponny+Loke och Nora i barnvagn, och vi körde rundor med ponnyvagnen där Loke satt på bänken och Nora sov i bilstol på golvet. Assim har bjudit oss på åkturer i olika vagnar, i släde, pulka, harvat ridbanan och jag kan inte ens räkna hur många barn som har klappat och letts runt på hans rygg. Ridning var väl aldrig riktigt hans favoritaktivitet, men att ”åka häst” var aldrig ett problem. Det var väl aldrig något som egentligen var ett problem med Assim? Han tittade lite på robotgräsklipparna första sommaren för detta hade han nog inte stött på i sitt liv, men i övrigt fanns det ingenting som kunde höja hans ögonbryn. Sen hade han lite åsikter, såklart, om vem som ska äta mest mat och han var inte speciellt förtjust i att få begränsad mat, vara ensam i hagen eller box, eller åka transport själv. Och det är ju okej att ogilla saker ändå.

I oktober 2022 diagnostiserades Assim med en tandsjukdom EOTRH (Sjukdomen karaktäriseras av inflammatoriska förändringar i tanden, tandroten och det omgivande käkbenet som leder till att de normala vävnaderna succesivt bryts ner och löses upp och resorberas) och jag tänkte redan då att det är den som kommer sätta stop för Assim. Lyckligtvis har den utvecklats långsamt och vi fick nästan fyra år till. Jag vet att man kan ta bort hästarnas framtänder och att de kan ”leva relativt normalt” utan sina framtänder, med anpassat foder mm. Men jag vill inte det, jag vill att hästen ska kunna leva normalt och smärtfritt och inte på den här typen av villkor.

Under senvintern och våren blev tecknen på att tandsjukdomen framskridit tydligare, och till sist kände jag att det var dags att ta det slutliga beslutet. I onsdags fick jag en tid bokat, redan till dagen efter och jag och barnen tillbringade därmed lite extra tid med Assim under onsdagseftermiddagen. De båda har varit förstådda i att detta varit på väg att ske, så det kom inte som en chock, men det blir ju alltid mycket mer verkligt och påtagligt när en tid är bokad. Nora gick igenom det ganska opåverkad, troligtvis lite för liten ännu för att förstå, och hon har ju mer relation till Domino till exempel. Loke blev klart ledsen, och var väldigt fin när vi pysslade med Assim och gav honom massa gott att äta. På torsdagsmorgonen smet han ut till hagen och var där själv en stund innan det var dags att åka till skolan.

Och på torsdagen strax före lunch var det dags. När jag bokade tiden under onsdagen insåg jag att hans sista dag i livet, också var hans första. Den 28:e maj 2006 och den 28:e maj 2026. Vila i frid min vän.

I fredags när Axel åkt tog jag in Kaprifol för ett dressyrpass på banan. Vi inledde med att skritta ut en sväng, det är den bästa uppvärmningen!

Det var ett bra pass på banan, och en bra uppladdning för lördagens utflykt. Gäsene har haft öppen bana den här veckan, dvs tävlingsbanan från förra veckans tävling har stått framme och varit tillgänglig, mot en betalning för icke medlemmar men gratis för medlemmar. Så det tänkte jag att vi skulle passa på att utnyttja! Det är ju en helt annan känsla att hoppa 8-10 hinder på en utebana jämfört med några skutt på min egen lilla bana.

Så på lördag förmiddag lastade jag Kaprifol och vi åkte dit, skuttade några hinder och roade oss, och så skrittade vi av en sväng i området efteråt. En riktigt trevlig utflykt!

Även på söndag blev det träning för Kaprifols del och nu var det tömkörning på schemat. Angelica kommer till oss ca en gång i månaden och tar över tömmarna, och det är alltid lika lärorikt, intressant och roligt att se hästarna i hennes händer. En väns häst kom till gården för att vara med, och sen var Kaprifol näst ut. Hon var väldigt fin, extra kul att se henne så pigg och fräsch, dels efter två dagars ”lite hårdare” träning men hon har också gått lite mer de senaste veckorna så det är kul att det känns bra. Under måndagen fick hon en välförjänt vilodag!

Efter Kaprifol var det Dominos tur, och tömkörningen för honom är ju som det dressyrpasset som jag inte kan ge honom eftersom han är lite för liten att rida på 😉 Även han är väldigt fin på töm och han utvecklas hela tiden styrkemässigt.

Jag passade på att väga honom också och han vägde in på 258.5kg, det är 10kg mer än vad han vägde i maj förra året men relativt bra nivå ändå. Han ser fin ut i kroppen tycker jag.

I onsdags, innan jag ens kom hem från jobbet, åkte barnen iväg med Oma och Farfar till Britt och Simon i Örebro. Där stannade de ändra fram till söndag strax efter lunch! Nu är ju barnen väldigt stora, så det är inte riktigt samma grej längre att vara ”barnfri”, men visst kan man planera dagarna på ett annat sätt när man inte har dem att ta hänsyn till.

Jag var ledig på torsdagen, men Axel jobbade halva dagen, så under förmiddagen kom Rebecka och hälsade på och vi grejade lite med Millie. Under eftermiddagen satte jag och Axel igång med vår to-do list och det var med stängselfix som stod högst upp. Vi fixade klart den andra hagen vid Östergården (några stolpar som behövde bytas, en grind som flyttades) och så checkade vi även hagen vid tennisbanan så även den är redo för får framöver.

Vi har också krattat upp allt hö i ponnyernas vinterhage, fåren fodrades ju där ett par veckor och det blir ju en del spill så tre skopor med traktorgrävaren blev det. Vi har börjat samla ihop lite pinnar också från trädet, men där finns det mer jobb framöver!

Under fredagen körde vi ett förmiddagspass och sen efter lunch åkte Axel och Pussel till Harnäs för jobb ett par dagar, och lämnade därmed mig själv hemma tills barnen kom på söndag. Men vi hann greja lite mer hemma, och fortsatte med hagfix. Nu var det ett stort nedfallet träd i hagen uppe vid Göran som vi tog hand om. Och till sist har vi börjat rensa lite sly i en hage ute vid gärdet, både för bättre hage och framtida fasan-hägn.

Sen åkte ju Axel och Pussel efter lunch och jag har grejat en det med hästarna såklart, men sått i grönsakslandet, städat lite i allmänhet runt på gården, rensat bort brännässlor och annat ogräs.

Det blev inte riktigt lika mycket utomhusfix som jag planerat för det har regnat rätt bra, men den kommande veckan ser ju solig ut så jag ska nog hinna med lite mer ogräsrensning i veckan!

Millie fortsätter att bli med bekväm i sitt nya hem och vi fortsätter att prova nya saker. Att hämta i hagen är numera inga problem, hon kommer till och med i full trav när jag ropar på henne, och hon följer fint med in i stallet. Jag ger henne lite hö inne i stallet för att underlätta träningen med bakhovarna och det går väldigt bra. Jag har raspat vidare också så nu ser framhovarna klart bättre ut än tidigare, om än inte perfekt såklart.

Igår fick hon springa lite lös på ridbanan med Domino och idag hade jag inne henne själv och pysslade lite extra i stallet. Jag har också testat tömkörningsgrejerna och jag gjorde lite av-på-av-på med gjorden och grejade med tömmarna över hela henne. Jag förväntade mig att hon skulle vara lite bakskygg mot tömmarna på rumpan men det gick bra även det.

Sen kan man inte påstå att jag har tömkört henne men jag ledde henne runt med grejerna på, tyckte det räckte.

Tillbaka in i stallet blev det lite mer hö, försökte få henne att äta lite mineraler också men hon verkar vara ännu kinkigare än Kaprifol där, så det ville hon knappt ha.

Men hon tuggade glatt lite hö och jag passade på att borsta, stå på en pall bredvid henne, klänga lite på henne och så fick jag ett infall, som jag så ofta får. Och det gick ju bra att sitta lite på henne också 😁

Kul att hon tog det så bra! I morgon ska jag på en liten utflykt med Kaprifol, men ska nog ta en liten promenad med den här tösen också så vi utvidgar hennes värld lite till.

Torsdag morgon, och en långhelg framför oss! Lite ovanlig långhelg blir det också för barnen, som nu får räknas som friska efter sina vattkoppor, åkte igår eftermiddag mot Örebro tillsammans med Oma och Farfar. De ska besöka Britt och Simon i sitt nya hus, på barnens egna begäran. Roligt! Axel är ju sällan ledig men ska försöka vara lite ledig i eftermiddag och i morgon förmiddag, men sen åker han till Harnäs. Jag blir därmed ensam hemma både fredag eftermiddag, och tills dess att barnen kommer hem. Lite oklart när det blir! Men jag älskar ju att vara ensam hemma så det går ingen nöd på mig!

Loke var helt klart värre drabbad av vattkopporna än Nora, men det kunde nog varit värre också!

Det kommer bli extra häst-fix såklart, lite extra fokus på Millie tänker jag, och så är det allmänt gårdsfix och stänselfix som annars står högt upp på listan. I skrivandes stund vräker dock regnet ner vilket ju ger en liten tråkig känsla när man vill vara ute och greja, men det finns ju saker att göra både i huset och i ladan så det löser sig nog!

Hästarna tuffar för övrigt på, Kaprifol och Domino har dessutom fått var sin medryttare som kommer 1-2 dagar i veckan. Det är en mamma och hennes åttaåriga dotter som kommer hit och rider ut tillsammans. Det är toppen att de får komma ut och röra på sig lite extra, och en väldigt bra bonus att Domino blir lite mer riden av en större tjej. Det är en jättegullig tjej som rider väldigt mjukt och trevligt.

Även Millie gör framsteg, och vi kan nu säga hyffsat att vi löst grim-problematiken. Det gick ju väldigt enkelt ändå, så troligtvis var det en reaktion på flytten att det blev så.

Ja i helgen var det då min tur att ha födelsedag! Det mesta av dagen gick åt till stängselbygge men vi hade allt ganska trevlig där emellan också. Hagen bi byggde är den på Östergården så vi gjorde en deal med Oma och Farfar, som var nyligen hemkomna från sin semester, att de fixade lunch och vi fixade middag. Middagen var även självskriven för jag fick en vedeldad pizza-ugn i present, så den invigdes såklart! Väldigt gott!

På söndagen gick jag och barnen på en runda med Kaprifol och Domino, roligt att Loke ville följa med. Men det är en viss utmaning att hålla båda barnen på gott humör i dessa aktiviteter. Nora går stolt in i en roll där hon vill, i all välmening, ge Loke tips om hur man kratsar hovarna, hur man rider lätt och hur man gör si eller så. Och det är inte alls speciellt uppskattat av storebror som gärna vill vara bäst på allt, speciellt jämfört med lillasyster. Men i just ridning och hästhantering är ju faktiskt Nora lite mer van, och det är ju en sån härlig känsla för Nora att ha åtminstone EN grej där hon faktiskt ”glänser” lite mer än storebror som annars är snabbast, längst, starkast, smartast, bäst på matte, bäst på att läsa och så vidare i evigheten.

Och så har vi Loke då som är i en situation, på en häst, där han hade kunnat utvecklas så mycket mer och då ha lite roligare, om han bara kunde ta emot lite tips, inte tvunget från sin lillasyster, men inte heller från mamman är detta välkommet. Så när jag inte får ge några tips, och han får lov att testa själv och det går inte som han tänkt sig, då går han snabbt till ”det är omöjligt” och så blir han sur och vill inte fortsätta. Men rundan i söndags gick bra, och vi hade en trevlig runda tillsammans!

Efter lunch var hagen äntligen klar så fåren kunde få komma ut på riktigt bete. Innan dessa samlade vi ihop hela gänget inne i lilla lösdriften och gick över alla 48 klövar och klippte dem. Pussel låg och sov så gott i solen medan vi grejade med detta.

Sen upp i kärran med alla tackor och lamm och åka biten bort till det goda gräset i hagen. Bästa belöningen efter arbetet! Extra härligt att kunna erbjuda ett fint och ”rent” bete som första på säsongen, här har det ju inte gått får tidigare utan kor och hästar.

I brist på bättre ordval, men med en ny ponny på gården känns det lite som en felsökning i det här stadiet, där vi lär känna varandra och undersöker vad som fungerar och vad som inte fungerar. Det är både intressant och spännande! Häromdagen upptäckte jag att det inte var helt populärt att få på sig grimman, och om man går i en stor skogshage är det heller inte helt lätt att träna på. Detta gjorde mig lite trött häromdagen, men igår var vi mer kompisar och efter att vi gått en promenad tillsammans kunde jag ta av och på grimman flera gånger i hagen. Återstår att se om det var okej bara för att hon kände att vi var klara, eller om jag fått ett uns förtroende hos henne.

Vår en kilometer långa promenad gick bra, över förväntan skulle jag säga, och efteråt gick vi in i stallet och även det gick bra. Dumle var i ligghallen och höll oss sällskap, men jag tror att det hade gått lika bra utan honom.

Hon fick lite hö medan jag borstade henne, och då gick det bra att även lyfta och kratsa bakhovarna, så det var ju bra! Balansen är inte den bästa, men hon ska väl snart få kläm på det också!

I söndags eftermiddags när vi kom hem efter helgens kalas fick Nora feber och på måndag efter skolan var det lika dant för Loke. Vi tänkte att barnen träffat för mycket baciller i helgen, men snart visade det sig att det var vattkoppor vi fått in! Det var ju på tiden att vi fick det!

Men kul var det ju inte, i alla fall inte för Loke. Nora har inte varit så drabbad, med än väldigt hängig första dagen, men Loke har fått många kliande blåsor, framförallt under fötterna. Så det fick bli att ringa efter förstärkning för jag hade Swedac på jobbet tisdag-torsdag och kunde inte missa det, så Axel fick komma hem från Harnäs. Lyckligtvis passade det okej, då borrningen ändå gick rätt dåligt.

Idag, fredag, är i alla fall Loke mycket bättre så vi ser fram emot en god natts sömn!