Igår efter jobb i Göteborg blev det direkt till att hämta barn, äta en macka och åka in till Vårgårda för veckans orientering. Vi åkte hela familjen, även Pussel, och letade kontroller i skogen. Efter åkte vi hem igen och jag gick ut till stallet och fick snart sällskap av dagens ridsällskap; Susanne! Vi gjorde i ordning Kaprifol och Milli för en ridtur, och eftersom det gått väldigt bra på de korta små rundorna vi gjort det senaste tänkte jag att det var dags för en längre runda. Vi satt upp och kom lite tveksamt av gårdsplanen, men sen fick Milli fart under hovarna och skrittade glatt ikapp och förbi Kaprifol och tog täten den första biten över gärdena och in i skogen. Någonstans där dämpades hennes första energi något samtidigt som Kaprifol vaknat till lite så då blev vi omkörda.

Vi red Birgers väg, ca 3.5 km och det gick riktigt bra får jag säga. Vi travade tillochmed ett par gånger och start och stop börjar sätta sig lite bättre, och vi kunde även styra lite bättre än sist inbillar jag mig. Så duktig! Hon surade lite vid ett tillfälle och ville vända hemåt, men det blev ändå ingen stor grej av det.

Sista kilometern (lite knappt) hoppade jag av och gick, tänkte att hon inte skulle ta slut fullständigt. Vi träffade då lite kor på lite närmare håll än tidigare, det stod en precis vid staketet när vi gick förbi och hon tittade storögt på den men höll sig hyffsat lugn. Men så stod kossan still också!

I söndags blev det lite olika saker gjorda. Bland annat fick vi hämtat skyliften och kunde banka rätt en plåt på stalltaket som blåst upp över nockplåten under senaste stormen. Vi har städat lite allmänt i trädgården och så har vi hunnit med lite roligare saker också.

Under kalaset som Nora var på lördagen fick de tillverka fågelholkar och ta med sig hem (kul idé tycker jag!). Nora ville måla sin så det gjordes under lördagseftermiddagen och på söndagen bestämde hon en plats för den och så satte vi upp den. Blev fint!

Loke har övat lättridning på Kaprifol och efter det följde Loke med mig bort till skogshagen och filmade lite när jag och Kaprifol skuttade över små hinder där. Barnsligt roligt! Även Kaprifol taggade till ordentligt och tyckte det var väldigt skoj.

På kvällen blev det Pussels tur att ha lite extra kul. För ett par dagar sedan var han och Axel med på Pussels första fågeljakt, det sköts lite duvor nere på en åker och Axel och Pussel ”apporterade” duvorna tillsammans. I söndags kväll blev det alltså gång nummer två och det märktes att Pussel redan börjat förstå vad som ska göras hur kul det är. Axel stod med hagelbössan och jag och Pussel gömde oss i buskarna vid sidan av och bara några minuter efter att vi satt oss på plats sköt Axel en duva och efter ett kommando från Axel sköt han iväg som en pil mot platsen där duvan landade, med mig släpandes efter i snöret. Han hittade duvan snart och fick ta den, men sen tog jag den i från honom för han är ännu inte helt bra på att bära duvan utan att tugga på den, och det är inte alltid han vill lämna den ifrån sig heller. Men han var överlycklig ändå och hade sedan svårt att sitta tålmodigt och vänta på nästa uppgift, framförallt när Axel sköt på fler fåglar och MISSADE.

Stackars Pussel. Det blev tyvärr inte fler träffar men Pussel fick bära den skjutna duvan en liten bit på hemvägen och gjorde det så glatt så. Duvan stekte vi sedan upp och hade som ”provsmakning” till kvällens middag. Ingen av barnen tänkte dock smaka så det var ju synd!

Första helgen efter att jobbet börjat igen är nu avklarad och direkt får helgen lite högre status eftersom man inte är ledig varje dag längre.

Vi inledde med en god grillkväll på fredagkvällen och våra barn var på sitt bästa humör och vi satt och pratade och skrattade länge!

På lördagsförmiddagen skickade vi iväg Nora på kalas och jag och Loke tränade Milli. Jag hittade en sele på market place tidigare i veckan och slog till direkt, för det var exakt en sådan jag tänkte att jag ville ha, en brun dessutom vilket jag tyckte kunde vara fint på Milli! Det är samma modell och märke som jag har till Domino och den är jag väldigt nöjd med. Jag och Loke passade in den på Milli och sen fick hon gå runt lite med den och så fick hon sin första ordentliga ”draglektion” och fick först dra en metallsvängel som släpade i marken, efter att jag dragit den både före, bredvid och efter henne utan problem. Just det momentet har vi gjort en gång tidigare också, så lite ”repetition” blev det, men sen fick hon ”dra på riktigt”. Inte för att den väger speciellt mycket, men känslan finns ju där. Det enda som hon blev lite förvånad över var när linorna gick emot hennes bakben första gången, då dansade hon lite åt sidan. Jag tog då av svängeln och gick bakom henne en stund medan Loke ledde henne, och la linorna emot hennes ben på olika sätt när hon gick och då var det inga problem och inte heller sen när vi testade med svängeln igen. Så då gick vi ett steg till och kopplade på ett bildäck i svängeln och så fick hon dra den en långsida i paddocken innan vi kopplade av allt och skrittade några varv utan extra grejer bakefter. En mycket bra första träning!

Efter lunchen på lördagen blev det lite jobb med hagar och fåren. På hag-agendan stod klippa skräppor i vinterhagen. Vi ska ju plöja upp den här hagen om ett par veckor och eftersom skräpporna står med full frökapsel känns det ju väldigt dumt att plöja ner alla dessa frön.

Det gick ganska snabbt faktiskt, det blev en stor skottkärra och Lokes fyrhjulingkärra full, och vi eldade upp dessa i grannens eldstad. Eftersom skräpporna är bruna och riktigt fula blev det dessutom finare i hagen efteråt.

Efter detta blev de får-passet. Vi lastade först gruppen som gått på Östergården, ett gäng lamm och två texeltackor (som inte haft lamm) och så körde vi dessa hem till oss. Lammen vägdes och alla förutom texel-tacklammet fick gå in i hästarnas vinterhage som sitt nästa bete, och texeltackorna + tacklammet fick åka bort till resterande tackor som går borta vid Viksgården. Det blev ett svalt återseende!

Vi körde sen direkt bort till tennisbanan och hämtade upp baggarna och körde dessa till hagen på Östergården så ska de få äta upp det som lammen inte hunnit äta upp. Lite planering inför hösten har det blivit också. Ett bagglamm är sålt, vi ska rekrytera båda texel-lammen, slakta övriga lamm och några tackor och köpa in ett par nya texel-lamm i mitten av september.

Som jag skrev för ett tag sedan gick Milli över i fas två av sin ”utbildning” och har nu haft en period där vi fokuserat lite mer på konsten att bli en ridhäst. Jag är ju verkligen ingen expert på att rida in hästar, jag har gjort det ordentligt en (1) gång och det var ju med Kaprifol. Men det gick ju bra så jag har tänkt mycket på vad jag gjorde med henne som var så bra för att kunna göra samma sak med Milli. Men jag får ärligt talat erkänna att jag inte minns speciellt mycket från den tiden. Jag minns att jag lät Kaprifol springa med sadel några gånger och sen satt jag upp och det gick ju bra så då gav vi oss ut i skogen med Alice som vägvisare. Men jag tänker att det är det som är nyckeln, för det är ju så att en trygg hästrumpa före en mindre trygg häst löser de mesta problemen. Alice fick Miltons rumpa framför sig när hon kom till oss som treåring, och Alice har haft många hästar efter sig, inte bara vår egen Shamrock och senare Kaprifol utan hon ”utnyttjades” (i positiv bemärkelse) till många hästkompisar i olika stall under åren.

Kaprifol må inte vara riktigt lika stabil som Alice var, men med sina 16 år har hon ändå blivit en väldigt trygg individ och jag uppfattar att hon vet när hon kan fjanta sig och när hon inte bör göra det. Så efter att jag hade suttit på Milli ett par gånger i boxen gjorde jag detsamma på ridbanan och Axel ledde mig ett varv, som ni minns. Efter det gjorde Rebecka detsamma och eftersom båda dessa gånger gick bra gjorde jag om det en tredje gång, men nu var det Nora som höll i snöret när jag satt på, och efter ett halvt varv knäppte vi loss snöret och jag och Milli skrittade ”själva” efter när Nora gick på ridbanan. Säkert och tryggt, med det lilla sjuåriga barnet på backen, eller hur? Jag är ju inte mycket för att nöta det som redan fungerar så nästa steg var ju helt enkelt att ge sig ut i skogen med en trygg hästrumpa före. Vi kunde inte styra, gasa eller bromsa, men ändå tyckte jag att det var en bra idé att göra!

Men då behövde jag en ryttare till, och jag bokade in min syster som inte ridit på tio år så hon kom hit. Vi sadlade Kaprifol och Milli, lämnade våra fyra barn ensamma på gården och gav oss ut. Och hur skulle det gå!?

Men trots att det låter lite våghalsigt så visste jag ju att det skulle gå bra. Milli gick så fint efter Kaprifol på en liten runda runt gården på ca 1km. Det blev några naturliga tillfällen att styra lite grand, och vid ett tillfälle när vi hamnade lite långt efter Kaprifol föll Milli självmant in i trav för att komma ikapp, och jag hängde med. Dagen efter upprepade vi samma sak, samma runda och samma hästar, fast Rebecka var ryttare på Kaprifol i stället för Susanne, och det gick lika bra det. Roligt!

Även Loke har vågat sig upp på Milli och ”ridit”, både lite på ridbanan efter att jag longerat henne lite, och så har vi promenerat några varv i skogshagen och även detta har gått mycket bra.

Nu ska vi jobba vidare med detta, såklart, ge oss ut på fler rundor, fortsätta träna röstkommandon på linan och fortsätta bygga kondition och muskler på lite olika sätt och vis.

För en vecka sedan åkte våra sommarhästar hem till sitt stall igen, Camillas två hästar bodde ju här några veckor, och i förrgår åkte även Junior hem till sitt stall. Så trots att vi tog beslutet redan tidigt i våras, att minska ner antalet hästar på gården är det alltså först nu som vi landat in i ”rätt antal”. Det är många år sedan vi endast hade fem hästar på gården, och jag får erkänna att det ändå känns lite tråkigt, men mestadels känns det skönt.

De hästar som är här nu är de ”stora” hästarna till höger på bilden ovan; Kaprifol, Dumle och Mille, och ponnyerna Domino och Milli. Och sedan igår är ju tre av dessa fem våra egna hästar! Än så länge går de i olika hagar, för att ponnyerna inte riktigt ska äta lika mycket gräs som de stora, men till vintern är ju tanken att de ska gå tillsammans. Det kommer bli väldigt skönt, att enbart ha en lösdrift att ta hand om i år, men det återstår att se hur mycket annat arbete det blir, eftersom de heller inte kommer ha fri tillgång på hö. Hur vår foderlösning kommer bli, är ännu inte helt fastställd, men det finns planer och idéer! Såklart!

En annan fördel med att vi enbart kommer ha hästar i en hage i vinter är att det öppnar upp för möjligheten att växla vinterhagar mellan olika år för att minska parasiter och ogrästillväxt. I år kommer vi använda den vinterhagen som ponnyerna haft de senaste åren och den vinterhagen som hästarna har haft kommer vi plöja upp och så om då den är väldigt full med ogräs. Det känns väldigt trevligt att kunna ha den möjligheten! Då kommer ju också en av vinterhagarna användas som sommarbete nåt av åren, och jag hoppas också att vi i och med detta (och lite mer staketbygge) kommer kunna bli bättre på att växelbeta hagarna här hemma runt gården med fåren. Önskemålet är att fåren släpps i hagen först, äter upp det bästa och godaste gräset och när de är klara flyttas de till nästa hage och hästarna går in och äter det som fåren inte ätit. Då kommer det bli lite mer lagom gräs till hästarna hoppas jag, och de får inte den där ”nytt gräs i ny hage” boosten som är väldigt onödig och bara lägger på centimetrar runt framförallt Kaprifols omfång. Ponnyerna kommer troligtvis fortsätta gå i en egen hage, det blir nog ändå för mycket mat för dem.

Men vi får se, det är fortfarande lite för många hagar här hemma som inte är får-stängslade (2st) så vi får se om vi kommer dit till nästa sommar eller inte!

Det låter kanske lite mer dramatiskt än det är, eftersom det är Milli som det handlar om som ju bott hos oss ett tag redan. Och ja du läste rätt, hon heter Milli och inte Millie som jag skrivit hittils. Igår träffade jag hennes ägare och vi gjorde upp affären, skrev på papper och jag fick både pass och ett extra papper med hennes härstamning och några bilder på henne som föl. Härstamningen har tyvärr inte kommit med i passet eftersom inga DNA-prov gjorts, men eftersom ägaren också är uppfödaren till både Milli och hennes föräldrar, finns det ingen anledning till att inte tro på det.

Milli är född den 9:e april 2021 i Od och är resultatet av en oplanerad betäckning mellan det nordsvenska stoet Kelly (e. Kavaljer u. Helly) och welsh mountain hingsten Galtholmens Dream Milou (e. Heniarth Mr Milligan u. Galtholmens Dream Sun). Jag har förstått det som att det var pappa Milou som tog saken i egna händer och inte lät några staket vara i vägen för, hrm, kärleken, till Kelly.

Millis pappa Dream Milou:

Bildkälla: http://www.djupedalen.se/3/308/grevagarden-220312/

Millis farfar Heniarth Mr Milligan:

Lite extra roligt med just Milou är att han bodde hos Tilda under en period och har fått ett föl tillsammans med Tildas ponny Lacy; Billy the kid som således är halvbror till Milli. Han är dock såld och bor inte kvar där.

Mamma Kelly är svart och jag hittar inga bilder på henne på nätet, men här är två av bilderna som var med i papprena från ägaren; Mamma Kelly och Milli som föl:

Och så här ser Millis stiliga morfar Kavaljer ut:

Fina ändå! Och här passar det väl bra med en bild på Milli också, jag har tyvärr inte någon nytagen ”exteriörbild” så ni får hållas med den här från i juni.

Jag tycker man ser mycket av nordsvensken i Milli men att hon är lite mindre och lite nättare, till följd av sin welsh-pappa. Sen är jag ingen färgexpert men inledningsvis kan det tyckas lite lustigt att Milli har den färg som hon har, med en svart mamma och en vit pappa. Jag tycker att Milli verkar ha ett gulanlag (även om hon står som brun i papprena), och så mindes jag att det fölet som föddes hos Tilda (med samma pappa som Milli) blev isabellfärgad (dvs gul) så då var det ju lätt att tro att Milou bär på ett gult anlag. Och det tog inte så lång tid innan jag hittade det, och det är Millis farfars mor, Sunwillow Mutters, som är isabellfärgad och troligtvis har gett Milli det gula. Det finns också fler isabellfärgade ponnys längre bak i det ledet, lustigt nog verkar det hoppa över 1-2 generationer innan det dyker upp igen. Intressant tycker jag! Och fint!

Men som sagt, nu är hon vår och det känns väldigt roligt eftersom vi såklart har blivit förtjusta i henne under den här tiden och hon utvecklas snabbt – mer om det senare!

De senaste dagarna har ägnats en del åt stängselfix. Vi började vid Östergår’n där vi satte en ståltråd längst ner på den ”gamla” hagen eftersom strömmen gått runt lite dåligt och förra gången vi hade fåren där tyckte lammen det var kul att gå under staketet. Hela hagen skulle behöva stängslas om, men detta blev en snabblösning så länge för vi har inte riktigt tid att bygga om den här hagen ”mitt i säsongen”.

Efter detta gav vi oss i kast med att fixa hästarnas vinterhage. En av långsidorna är sedan vi flyttade in i stort sett och i rätt dåligt skick, speciellt om vi vill beta den med fåren. Så långsidan ville vi byta ut helt, och en av kortsidorna behövde lagas lite efter att två stolpar gått av i vintras. Vi bestämde då också att göra om staket-sträckningen lite, dels för att ändra på var öppningen till sommarhagen ska vara, och dels för att räta ut långsidan som nu gick lite i sicksack runt en sten osv.

Barnen lekte med kompisar nästan hela tisdagen så vi jobbade på i fin fart och kom långt även under onsdagen. Vi hade bara Pussel som sällskap och detta var en bra plats för att stängsla tillsammans med honom. Han sprang runt med oss och ibland kastade vi äpplen åt honom, från äppelträdet vid hagen, i det långa gräset som han sedan fick leta upp. Det gjorde han riktigt bra!

Och ibland var det sovdags också.

Han har också fått spåra lite ”riktiga” grejer. Igår la jag ett spår på ca 100m med lite svaga svängar på, med en bit älgskinn. Det var ett tag sen vi la spår nu men det märktes inte, snarare gick det ännu bättre än senast. Gott självförtroende, följde spåret jättebra och när han tappade det en gång så hittade han snart tillbaka kul!

Annars tränar vi på med allmän utbildning och det har blivit lite mer vana med hästarna det senaste också. Han har hängt med flera gånger till skogshagen där vi hämtat ponny eller fyllt vatten och då platsar jag honom alltid precis utanför grinden och det gör han väldigt bra. Även inne i stallet har han lärt sig att ligga och vänta, antingen medan Hovis är här, eller när hästar görs i ordning.

På lördag planerar vi att åka och spana på Vorstehklubbens utställning i Gräfsnäs, ska bli kul att se andra hundar i samma ras!

De senaste dagarna har Nora fått flera olika sällskap på sina ridturer! För ett par dagar sedan var Axel och Loke med Axels bröder och ett gäng holländare på go-cart, och eftersom ”småtjejerna” är för små för detta gjorde vi det till en ponnyträff för dessa. Tilda och Astrid tog med sig två hästar och jag och Nora gjorde i ordning våra två hästar.

Och så red vi en liten runda. Premiär för Nora och Domino utan snöre i ett sånt här stort sällskap, men det gick så bra så.

Efter detta åt vi tacos och även Zala joinade oss så det blev en riktig ”tjejkväll”, skoj! Och Loke och Axel var nöjda med sitt grabbhäng också!

Nora har också ridit med Alma, dottern till Camilla vars hästar är här på sommarbesök.

Och idag red Nora själv, men vi hade med oss Millie i snöre.

Millie gör också framsteg, men mer om det vid ett annat tillfälle.

Jag hann inte vara hemma många dagar efter vår tältsemester innan jag fick en ordentlig förkylning! Lite extra synd eftersom vi hade bokat dressyrträning till måndagen, men det gick helt enkelt bli en tömkörning i stället för jag var inte riktigt i skick att rida ordentligt. Även dagen innan tömkörde jag, och även då var Kaprifolen så fin så fin.

På tisdagen kom Hovis-Jonas och fixade hovarna på alla hästarna och jag var fortsatt krasslig så det blev en form av löshoppning/lösgalopp för Kaprifol och Millie.

De skötte sig så fint så. Annars har jag mest legat i soffan får jag erkänna men idag, torsdag känns det som att livet är på väg tillbaka!

På lördagsmorgonen vaknade vi till en blåsig dag och vi åt frukost inne i tältet innan vi packade ihop för sista gången och åkte mot Skurup. Här var ursprungsplanen att vi skulle gå på ”Cocktail och krocket-party” hos en vän till Axel, men på grund av väderprognos som visade spöregn hela dagen var festen inställd. Vi åkte därmed bara dit för att säga hej och lämna några stenar, och så åt vi frallor till lunch.

Efter detta åkte vi till Kullabergs naturreservat och gick en liten vandringsstig, kikade på utsikten vid fyren och åt glass.

Sen susade vi vidare hemåt! Vi stannade bara kort för att köpa med oss lite mat på vägen, så vi var hemma i hyfsad tid på lördagskvällen! Den egna sängen känns väl aldrig så skön som när man varit borta ett tag?