I fredags när Axel åkt tog jag in Kaprifol för ett dressyrpass på banan. Vi inledde med att skritta ut en sväng, det är den bästa uppvärmningen!

Det var ett bra pass på banan, och en bra uppladdning för lördagens utflykt. Gäsene har haft öppen bana den här veckan, dvs tävlingsbanan från förra veckans tävling har stått framme och varit tillgänglig, mot en betalning för icke medlemmar men gratis för medlemmar. Så det tänkte jag att vi skulle passa på att utnyttja! Det är ju en helt annan känsla att hoppa 8-10 hinder på en utebana jämfört med några skutt på min egen lilla bana.

Så på lördag förmiddag lastade jag Kaprifol och vi åkte dit, skuttade några hinder och roade oss, och så skrittade vi av en sväng i området efteråt. En riktigt trevlig utflykt!

Även på söndag blev det träning för Kaprifols del och nu var det tömkörning på schemat. Angelica kommer till oss ca en gång i månaden och tar över tömmarna, och det är alltid lika lärorikt, intressant och roligt att se hästarna i hennes händer. En väns häst kom till gården för att vara med, och sen var Kaprifol näst ut. Hon var väldigt fin, extra kul att se henne så pigg och fräsch, dels efter två dagars ”lite hårdare” träning men hon har också gått lite mer de senaste veckorna så det är kul att det känns bra. Under måndagen fick hon en välförjänt vilodag!

Efter Kaprifol var det Dominos tur, och tömkörningen för honom är ju som det dressyrpasset som jag inte kan ge honom eftersom han är lite för liten att rida på 😉 Även han är väldigt fin på töm och han utvecklas hela tiden styrkemässigt.

Jag passade på att väga honom också och han vägde in på 258.5kg, det är 10kg mer än vad han vägde i maj förra året men relativt bra nivå ändå. Han ser fin ut i kroppen tycker jag.

I onsdags, innan jag ens kom hem från jobbet, åkte barnen iväg med Oma och Farfar till Britt och Simon i Örebro. Där stannade de ändra fram till söndag strax efter lunch! Nu är ju barnen väldigt stora, så det är inte riktigt samma grej längre att vara ”barnfri”, men visst kan man planera dagarna på ett annat sätt när man inte har dem att ta hänsyn till.

Jag var ledig på torsdagen, men Axel jobbade halva dagen, så under förmiddagen kom Rebecka och hälsade på och vi grejade lite med Millie. Under eftermiddagen satte jag och Axel igång med vår to-do list och det var med stängselfix som stod högst upp. Vi fixade klart den andra hagen vid Östergården (några stolpar som behövde bytas, en grind som flyttades) och så checkade vi även hagen vid tennisbanan så även den är redo för får framöver.

Vi har också krattat upp allt hö i ponnyernas vinterhage, fåren fodrades ju där ett par veckor och det blir ju en del spill så tre skopor med traktorgrävaren blev det. Vi har börjat samla ihop lite pinnar också från trädet, men där finns det mer jobb framöver!

Under fredagen körde vi ett förmiddagspass och sen efter lunch åkte Axel och Pussel till Harnäs för jobb ett par dagar, och lämnade därmed mig själv hemma tills barnen kom på söndag. Men vi hann greja lite mer hemma, och fortsatte med hagfix. Nu var det ett stort nedfallet träd i hagen uppe vid Göran som vi tog hand om. Och till sist har vi börjat rensa lite sly i en hage ute vid gärdet, både för bättre hage och framtida fasan-hägn.

Sen åkte ju Axel och Pussel efter lunch och jag har grejat en det med hästarna såklart, men sått i grönsakslandet, städat lite i allmänhet runt på gården, rensat bort brännässlor och annat ogräs.

Det blev inte riktigt lika mycket utomhusfix som jag planerat för det har regnat rätt bra, men den kommande veckan ser ju solig ut så jag ska nog hinna med lite mer ogräsrensning i veckan!

Millie fortsätter att bli med bekväm i sitt nya hem och vi fortsätter att prova nya saker. Att hämta i hagen är numera inga problem, hon kommer till och med i full trav när jag ropar på henne, och hon följer fint med in i stallet. Jag ger henne lite hö inne i stallet för att underlätta träningen med bakhovarna och det går väldigt bra. Jag har raspat vidare också så nu ser framhovarna klart bättre ut än tidigare, om än inte perfekt såklart.

Igår fick hon springa lite lös på ridbanan med Domino och idag hade jag inne henne själv och pysslade lite extra i stallet. Jag har också testat tömkörningsgrejerna och jag gjorde lite av-på-av-på med gjorden och grejade med tömmarna över hela henne. Jag förväntade mig att hon skulle vara lite bakskygg mot tömmarna på rumpan men det gick bra även det.

Sen kan man inte påstå att jag har tömkört henne men jag ledde henne runt med grejerna på, tyckte det räckte.

Tillbaka in i stallet blev det lite mer hö, försökte få henne att äta lite mineraler också men hon verkar vara ännu kinkigare än Kaprifol där, så det ville hon knappt ha.

Men hon tuggade glatt lite hö och jag passade på att borsta, stå på en pall bredvid henne, klänga lite på henne och så fick jag ett infall, som jag så ofta får. Och det gick ju bra att sitta lite på henne också 😁

Kul att hon tog det så bra! I morgon ska jag på en liten utflykt med Kaprifol, men ska nog ta en liten promenad med den här tösen också så vi utvidgar hennes värld lite till.

Torsdag morgon, och en långhelg framför oss! Lite ovanlig långhelg blir det också för barnen, som nu får räknas som friska efter sina vattkoppor, åkte igår eftermiddag mot Örebro tillsammans med Oma och Farfar. De ska besöka Britt och Simon i sitt nya hus, på barnens egna begäran. Roligt! Axel är ju sällan ledig men ska försöka vara lite ledig i eftermiddag och i morgon förmiddag, men sen åker han till Harnäs. Jag blir därmed ensam hemma både fredag eftermiddag, och tills dess att barnen kommer hem. Lite oklart när det blir! Men jag älskar ju att vara ensam hemma så det går ingen nöd på mig!

Loke var helt klart värre drabbad av vattkopporna än Nora, men det kunde nog varit värre också!

Det kommer bli extra häst-fix såklart, lite extra fokus på Millie tänker jag, och så är det allmänt gårdsfix och stänselfix som annars står högt upp på listan. I skrivandes stund vräker dock regnet ner vilket ju ger en liten tråkig känsla när man vill vara ute och greja, men det finns ju saker att göra både i huset och i ladan så det löser sig nog!

Hästarna tuffar för övrigt på, Kaprifol och Domino har dessutom fått var sin medryttare som kommer 1-2 dagar i veckan. Det är en mamma och hennes åttaåriga dotter som kommer hit och rider ut tillsammans. Det är toppen att de får komma ut och röra på sig lite extra, och en väldigt bra bonus att Domino blir lite mer riden av en större tjej. Det är en jättegullig tjej som rider väldigt mjukt och trevligt.

Även Millie gör framsteg, och vi kan nu säga hyffsat att vi löst grim-problematiken. Det gick ju väldigt enkelt ändå, så troligtvis var det en reaktion på flytten att det blev så.

Ja i helgen var det då min tur att ha födelsedag! Det mesta av dagen gick åt till stängselbygge men vi hade allt ganska trevlig där emellan också. Hagen bi byggde är den på Östergården så vi gjorde en deal med Oma och Farfar, som var nyligen hemkomna från sin semester, att de fixade lunch och vi fixade middag. Middagen var även självskriven för jag fick en vedeldad pizza-ugn i present, så den invigdes såklart! Väldigt gott!

På söndagen gick jag och barnen på en runda med Kaprifol och Domino, roligt att Loke ville följa med. Men det är en viss utmaning att hålla båda barnen på gott humör i dessa aktiviteter. Nora går stolt in i en roll där hon vill, i all välmening, ge Loke tips om hur man kratsar hovarna, hur man rider lätt och hur man gör si eller så. Och det är inte alls speciellt uppskattat av storebror som gärna vill vara bäst på allt, speciellt jämfört med lillasyster. Men i just ridning och hästhantering är ju faktiskt Nora lite mer van, och det är ju en sån härlig känsla för Nora att ha åtminstone EN grej där hon faktiskt ”glänser” lite mer än storebror som annars är snabbast, längst, starkast, smartast, bäst på matte, bäst på att läsa och så vidare i evigheten.

Och så har vi Loke då som är i en situation, på en häst, där han hade kunnat utvecklas så mycket mer och då ha lite roligare, om han bara kunde ta emot lite tips, inte tvunget från sin lillasyster, men inte heller från mamman är detta välkommet. Så när jag inte får ge några tips, och han får lov att testa själv och det går inte som han tänkt sig, då går han snabbt till ”det är omöjligt” och så blir han sur och vill inte fortsätta. Men rundan i söndags gick bra, och vi hade en trevlig runda tillsammans!

Efter lunch var hagen äntligen klar så fåren kunde få komma ut på riktigt bete. Innan dessa samlade vi ihop hela gänget inne i lilla lösdriften och gick över alla 48 klövar och klippte dem. Pussel låg och sov så gott i solen medan vi grejade med detta.

Sen upp i kärran med alla tackor och lamm och åka biten bort till det goda gräset i hagen. Bästa belöningen efter arbetet! Extra härligt att kunna erbjuda ett fint och ”rent” bete som första på säsongen, här har det ju inte gått får tidigare utan kor och hästar.

I brist på bättre ordval, men med en ny ponny på gården känns det lite som en felsökning i det här stadiet, där vi lär känna varandra och undersöker vad som fungerar och vad som inte fungerar. Det är både intressant och spännande! Häromdagen upptäckte jag att det inte var helt populärt att få på sig grimman, och om man går i en stor skogshage är det heller inte helt lätt att träna på. Detta gjorde mig lite trött häromdagen, men igår var vi mer kompisar och efter att vi gått en promenad tillsammans kunde jag ta av och på grimman flera gånger i hagen. Återstår att se om det var okej bara för att hon kände att vi var klara, eller om jag fått ett uns förtroende hos henne.

Vår en kilometer långa promenad gick bra, över förväntan skulle jag säga, och efteråt gick vi in i stallet och även det gick bra. Dumle var i ligghallen och höll oss sällskap, men jag tror att det hade gått lika bra utan honom.

Hon fick lite hö medan jag borstade henne, och då gick det bra att även lyfta och kratsa bakhovarna, så det var ju bra! Balansen är inte den bästa, men hon ska väl snart få kläm på det också!

I söndags eftermiddags när vi kom hem efter helgens kalas fick Nora feber och på måndag efter skolan var det lika dant för Loke. Vi tänkte att barnen träffat för mycket baciller i helgen, men snart visade det sig att det var vattkoppor vi fått in! Det var ju på tiden att vi fick det!

Men kul var det ju inte, i alla fall inte för Loke. Nora har inte varit så drabbad, med än väldigt hängig första dagen, men Loke har fått många kliande blåsor, framförallt under fötterna. Så det fick bli att ringa efter förstärkning för jag hade Swedac på jobbet tisdag-torsdag och kunde inte missa det, så Axel fick komma hem från Harnäs. Lyckligtvis passade det okej, då borrningen ändå gick rätt dåligt.

Idag, fredag, är i alla fall Loke mycket bättre så vi ser fram emot en god natts sömn!

Millie kom som sagt snabbt till ro i hagen med ponnypojkarna och hon låg ner och vilade i hagen när jag tittade till djuren vid morgonpasset. På eftermiddagen tog vi första ”träningspasset” tillsammans och vi började på enkel nivå. Jag tog med henne in i stallet, med Domino som moraliskt stöd. Enligt de som haft henne den senaste månaden ville hon inte gå in i stallet hos dem de första dagarna och hon har inte stått uppbunden i stallet hos dem alls. Så jag lät Domino gå först in i stallet och hon hängde med fint. Att stå uppbunden måste man ju lära sig också så jag gjorde ingen grej av det utan band upp henne bara bredvid Domino och det var inga bekymmer.

Hon var lugn att borsta överallt och framhovarna gick helt okej att lyfta. Bakhovarna var lite jobbigt, men det blir ju naturlig träning med det varje gång hon tas in, så det löser sig av sig självt framöver.

Jag raspade även lite på framhovarna, alla hovarna är eftersatta men framförallt vänster fram är ganska ful så den får jag ge mig på lite eftersom det dröjer ett tag tills min hovis kommer nästa gång. Det gick jättebra att raspa i alla fall.

Efter stall-visiten tog jag ut båda på ridbanan och de fick trava några varv, och sen gick vi in i stallet igen, nu med Millie först, och kliade lite och gav en näve mineraler. Det ville damen dock inte äta, så hon fick en tuss hö i stället. Allt för att skapa en trevlig känsla att vara inne i stallet, och det tror jag vi lyckades med. Strax därpå fick de båda gå ut i hagen igen.

Ja det var ju inte många dagar det var färre hästar på gården, men det är en tillfällig ökning. För någon vecka sedan pratade jag med ägarna till Junior, shettis-skäcken som jag har på foder, och berättade att jag känner mig färdig med honom. Han var ju lite utav ett projekt i form av inkörning och bantning och det har jag klarat av ganska bra tycker jag! Han har gått ner 60kg i vikt och drar vagnen utan några som helst bekymmer, även om han fortfarande skulle må bra av mera miljöträning. Men som sagt, jag meddelade att jag var ”klar med honom” och fick frågan till svar, ”vill du inte ha en c-ponny i stället?”. Historien är lite mer omfattande än så, men låt oss skippa detaljerna kring det. Jag och barnen åkte därmed i fredags morse bort för att kika på den här ponnyn och hon verkar ju trevlig! Hon är ca 138cm hög, korsning nordsvensk-welsh och är 4-5 år gammal. Inte inriden och inte särskilt hanterad, men verkar ha ett ”trevligt huvud” och väldigt snäll och go. Vi blev förtjusta alla tre och jag gillar ju projekthästar så efter att vi fått med oss hästtransporten från Harnäs i helgen åkte jag och hämtade Millie, som hon heter.

Lastningen gick inte klockrent, det tog en halvtimme att få på henne ungefär efter att ha prövat lite olika metoder. Inledningsvis med mutor, tryck-och eftergift, peta med spö och därefter satte vi en longerlina på var sin sida av släpet för att rama in henne lite. Det räckte med att linorna kom upp och närmade sig henne så tyckte hon att linorna var otäckare än släpet så då gick hon raskt in. Finns lite att träna på där helt klart! Men det var förväntat.

Själva resan gick bra och hon kom av släpet utan större bekymmer. Hon fick troligtvis se många nya saker på kort tid och gjorde ganska stora ögon åt det mesta men hon tog det bra. Ihopsläppet med ponnypojkarna gick också väldigt bra och hon kom snabbt till ro i hagen.

Och som ni ser är Junior fortfarande kvar på gården och han stannar troligtvis över sommaren, men han är inte längre ”under mitt ansvar” så jag kommer inte fortsätta träna honom utan den tiden kommer läggas på Millie i stället.

För ett par månader sedan tog jag och Axel beslut om att minska ner på antalet inackorderade hästar på gården, för att få in alla hästar i en lösdrift. Anledningen till att vi från början byggde lilla lösdriften var ju att Assim inte kunde gå på fri tillgång, men nu det senaste två åren tycker jag inte att Kaprifol funkar på fri tillgång heller, hon blir helt enkelt för tjock. Så planen är att bygg en större modell av en foderautomat i stora lösdriften, som fodrar den mängd som är lagom för ponnyerna, och så kommer vi ha en hölåda som ponnyerna inte kan nå som de stora hästarna kan äta lite extra ur. Sommartid kommer de fortfarande gå uppdelat mellan ponnys och häst.
Det är ju dessutom en del merjobb för mig att ha hästarna uppdelade på två lösdrifter, så därav kändes detta beslut rätt. Det finns andra fördelar också med färre inackorderingar – möjligheter till att växla vinterhagar, mindre belastning på hagarna och chans till längre betessäsong till exempel.

Så tidigare i år meddelades mina inackorderingar om de förändringar som kommer ske i stallet och att jag från och med 1:a juli enbart kommer ha plats för två jämfört med fyra som jag har idag. I torsdags flyttade den första hästen och även den andra har ett stall på gång, så det känns skönt att det nu är i rullning lite mer på riktigt.