Så det kan bli

Tänk hur bra saker och ting kan lösa sig ändå!

I går kväll när jag skulle köra ur bilen ur garaget för att åka till stallet och ta in hästarna märkte jag ganska snabbt att det var något som inte var som det skulle. Ena bakdäcket var helt platt, vilket säkerligen bidrog till att bilen kändes lite slö. Jag blev helt ställd och kunde inte tänka en klar tanke på säkert en minut. Hästarna skulle in om en kvart, och här stod jag utan bil och bussen skulle ta minst en timme till stallet.

Jag tänkte febrilt över mina stallkompisar och försökte komma på om jag visste om någon av dem var i stallet men beslöt mig sedan för att ringa stallägaren Sofia. Kanske, kanske var hon redan hemma och kunde hjälpa mig. Lyckan lös i mitt ansikte och jag hade mer tur än så. Sofia var precis på väg hem från jobbet och svängde enkelt förbi hemma hos mig och plockade med mig till stallet. Lite sen, men inte så sen som jag kunde ha varit började jag lägga in hästarnas middag i boxarna. Mitt i allt kom det en ny (jättefin!!) häst till stallet och jag hjälpte till att se till så de hittade allt, fick koll på lite rutiner och allt som hör till när man kommer till ett nytt stall.

Sedan plockade jag in hästarna i stallet, fixade i ordning ”resterna” av morgonens jobb och även kvällens alla sysslor. Klockan tickade vidare och jag tog in Alice för ett barbackapass på ridbana. Jag var lite skeptisk till om det verkligen skulle gå att rida på banan med all den nya snön som kommit, men den var verkligen hur bra som helst! Alice var ganska fin redan från början och blev bara finare och finare. När det blev dags för galoppen var det lite svajigt i första fattningen så jag gjorde om och gjorde rätt. Och BAM vilken häst jag fick! Hon blev så jävla fin (ursäkta att jag svär)!! Jag fick inget i handen utan all hennes energi, som inte alls var dum denna kväll, hamnade precis där den skulle och jag satt bara där på min galopperande häst i full balans och kunde inte sluta le. Tänk att Alice kan vara i sina bästa år som snart 22-åring! Bara för det så ska jag rida dressyrlektion på torsdag nästa vecka, då det var en ledig tid över.

Tråkigt nog kunde jag inte rida för evigt. Jag hade ju faktiskt en häst till att rida, så Alice fick skrittas av och äta sin havre och gå ut i hagen igen och jag gjorde i ordning den andra hästen för ännu ett pass på banan. Denne red jag med sadel men fick inte riktigt samma fina känsla som på Alice, men jag har bara ridit den en gång tidigare så jag håller fortfarande på att hitta alla knappar. Är väldigt nöjd ändå!

Tick tack sa klockan och när jag var färdig var klockan 22.10. Yah. Tack vare fantastiska stallägaren Sofia slapp jag ta bussen hem (vilket hade tagit ytterligare en dryg timme). Jag fick låna hennes bil! Jag skulle ju ändå tillbaka till stallet idag på morgonen, så jag hann lämna tillbaka den till henne innan hon skulle till jobbet.

Haha, när klockan var runt tio i stallet och jag i princip skulle åka hem och sova och sedan åka tillbaka till stallet såg faktiskt soffan i fikarummet ganska lockande ut.

Bilen har fått en tid hos doktorn på torsdag i nästa vecka och jag såg verkligen inte fram emot att ta bussen klockan sex på morgonen alla dagar fram tills dess. Lyckligtvis (för mig alltså, inte för syster) så ligger Susanne hemma och är sjuk i lunginflammation och har därför ingen användning för sin bil så den ska jag få låna! Ska åka förbi där ikväll och hämta bilen, sen stänger jag av alla mobiler och datorer så att hon inte kan säga att hon vill ha tillbaka den. Mohaha! Nej, men över helgen kanske? Får se.

IMG_0681

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.