Efter att i flera åt fått gödslet hämtat av en bonde i närområdet tar vi från och med förra året hand om skiten själva året. Förra året harvade vi upp, gödslade och sådde nytt i den hagen vi kallar för ”nya sommarhagen”, och i år är det den ena vinterhagen som stod på tur. Vi har ju inte riktigt alla rätta maskiner för detta, men vi gör så gott vi kan med de grejer vi har! Och i år har vi införskaffat en tallriksharv som Axel kört flitigt med i vinterhagen för att riva upp det gamla gräset och i helgen var det dags för gödselkörning!

Och här får ju traktorgrävaren stå för skopandet och lilla traktorn för körandet. Gödselkärran har vi lånat!

Det blev några lass, i både regn och solsken. Men till sist var gödselplattan tom. Nu de kommande dagarna ska det vändas ner lite grand och sen ska det sås med nya frön.

Och ja, lite sena på säsongen är vi men det blir nog bra ändå!

Som de flesta av er vet träffade vår katt Laki en manlig katt tidigare i sommar vilket resulterade i en dräktighet. Den senaste tiden har magen växt ordentligt på Laki och förlossningen närmade sig.

På torsdagskvällen och natten tyckte jag Lake betedde sig lite konstigt, och hon kravlade omkring inne i vår garderob, och bakom byrån där inne. Även på morgonen gjorde hon det och jag sa till barnen att när ni kommer hem efter skolan har vi nog fått kattungar!

Lyckligtvis hade jag planerat att jobba hemma den här dagen så jag kunde hålla lite koll på Laki. Och framåt niotiden började det hända grejer men Laki verkade ha bestämt sig för att få kattungarna bakom byrån i garderoben. Det var ju inte helt lämpligt så jag fick dra fram henne därifrån och tog då in henne i badrummet i stället. Jag satt med henne och tiden släpade sig fram och det gick såå långsamt!

Jag hann bli lite nervös för att det inte hände tillräckligt men när jag hotade med att ringa veterinären så kom det plötsligt igång ordentligt och då dröjde det inte många minuter innan en kattunge kom ut. En röd!

Laki skötte sig strålande och började tvätta den lille, och sig själv, och några minuter senare kom det ut en till kattunge!

De var pigga och letade genast efter nåt att snutta på och Laki tvättade dem och skötte sig så fint så. Snart visade hon tecken på att det var ytterligare en kattunge på väg, och snart låg det tre små korvar i lådan med henne. Jag trodde att hon skulle ha två eller tre kattungar, och nu var det ju tre så jag trodde hon var klar. Men det dröjde inte många minuter innan nummer fyra kom ut!

Barnen blev såklart väldigt glada när de kom hem och fick se det här gänget! Två är honor, och trefärgade, den röda är en hane och den som är tigerrandig är också en hane. Jag trodde först att den också var trefärgad men det är den inte.

De är alla pigga och fina och Laki sköter sig strålande. Hon är med dem hela tiden, förutom när hon äter och gör sin behov på lådan.

Så gulliga så jag vet inte vad som är gulligare! Och gulligare kommer de ju bli!

Men väldigt svårt att ta representativa bilder!

Igår fick Nora och Domino åka på utflykt efter skolan. Det var lite tajt om tid men vi hann göra mackor att äta i bilen, byta om, koppla släpet och ponnyn fick en mycket snabb rengöring innan vi lastade. Han var ändå ganska blöt efter dagens regn så det var svårt att borsta!

När vi kom fram till Gäsene fick Domino stå kvar på släpet medan jag och Nora gick banan. Det var en bana på nio hinder och Nora skulle hoppa två klasser; bomklass och 30cm. Den här gången skulle hon dessutom styra själv i första klassen, tidigare har jag alltid hållit dem i ett grimskaft.

Vi lärde oss snabbt banan och gick för att lasta av Domino, och göra klart honom för tävling. Det gick snabbt och Nora kunde snart sitta upp och skritta fram inne i ridhuset. Domino var lagom pigg och verkade nöjd med situationen. Det krävs ju inte så mycket framridning till en sån här aktivitet så vi var ganska snart nöjda och gick till utebanan. Det var inte så många starter i dagens tävling så Nora startade själv i båda sina klasser, så vi gick direkt in på banan och så körde vi igång. Jag sprang bredvid hela vägen runt men Nora styrde helt själv på alla nio hindren, i trav. Heja heja!

Det är ju svårt att riva också när bommarna redan ligger på backen, så hon var felfri! Eftersom det var Noras tur direkt igen stannade vi kvar inne på banan medan bommarna lades upp till 30cm. Nu ville hon ha lite styrhjälp så jag kopplade fast grimskaftet och så sprang vi ett varv till. Domino klonkade i de flesta bommarna men de låg faktiskt kvar! Så även den rundan blev felfri. Rundan blev bra också tycker jag, Nora har fått lite känsla för hur man ska rida vägarna så man inte kommer för snett på hindret, och hon är också lite modigare och blir inte ”rädd” på samma sätt om han skulle få för sig att faktiskt hoppa över ett hinder och inte bara kliva över det i traven. Så det går klart framåt!

Efter de två rundorna skrittade Nora av Domino inne i ridhuset, som var tomt, medan jag mockade ur släpet på skit. Sen tog vi av grejerna och lastade på lilla ponnyn på släpet igen innan vi gick bort till klubbhuset för att köpa lite fika och en rosett, och så tittade vi på 2-3 andra ekipage som hoppade, innan vi åkte hem igen!

Förra året blev det ingen uppfräschning i stallet, det blev vare sig tvätt eller målning så i år kändes det bra att göra en uppfräschning. Det är dock inte helt klart än, men den vita färgen tog slut så jag får inhandla en burk till innan jag kan fortsätta. Det mesta hann jag måla medan Axel och barnen var i Örebro på kräftskiva, jag hade några timmar ensam hemma där (utöver dressyrtävling och funktionär på Herrljungafestivalen) och resten har jag hunnit i veckan. Det blir ju klart fin effekt när man målar över det som inte går att tvätta bort!

Själva ligghallen är den som inte ärmlöst med vit färg, men svart och brunt är klart!

Boxen är helt klar!

Redskapsväggen:

Och kanske den största förändringen, stalldörren har gått från det här:

Till det här!

Så jag ska svänga förbi Biltema i veckan och köpa nån vit färg och så blir det kanske målat klart i ligghallen i helgen, så kan vi sen spåna upp!

Och poff, så försvann två veckor bara så där, vart tar tiden vägen! Men vad har hunnit med sen dess då? Jo jag och Kaprifol har ju tävlat igen, resultatmässigt inte så mycket bättre än förra gången, men lite andra ”problem”. Den här gången kunde vi röra oss utan att dö av skräck inne på banan men jag klantade till mig och red fel väg (!) och så fick vi två grova missar i form av att Kaprifol backade i båda (!) halterna. Ajaj, det får man inte göra. Men det var kul, Susanne och morfar var med som hästskötare och vi blev en erfarenhet rikare. Troligtvis blir det nån mer tävling i höst!

Barnen färdigställde sin ”tävling” som gått över sommaren där de skulle rida/göra någon aktivitet med sin ponny tio gånger, så nu väntar de spänt här hemma på att rosetterna ska komma med posten. Det brukar dröja dock, så väntan fortsätter.

Pussel fortsätter att vara en ganska duktig hund, 11 månader som han hunnit bli. Det har blivit fler duvjakter hemmavid och i går var han och Axel på en liten träff i Vårgårda där Pussel fick nosa efter rapphöns för första gången. Det var skoj och gick bra! I helgen ska de på jaktprovs-kurs på samma ställe för att få lite mer inblick i den världen.

Katten får vi nämna också, hon har äntligen lyckats få kattungar i magen så nu bör det komma ut små sötnosar om en vecka ungefär. Också en spännande väntan!

Övriga hästar tuffar på fint också. Milli har gått ytterligare en runda med mig, där vi haft Susanne och Kaprifol som sällskap och denna gång gick vi neråt grusvägarna för att träffa på lite bilar. En traktor var lite läskig, men alla bilar gick jättebra.

I övrigt rullar det på, listan fylls snabbt på med saker som ”måste” bli klart innan ”vintern kommer”. Stallet ska målas klart, gödselplattan tömmas, ena vinterhagen plöjas och sås om, fårhuset tömmas och tvättas. Ja den blir snabbt lång den där listan!

Så var den årliga tandkollen gjord på hästarna, och två av dem har också blivit vaccinerade. Domino var först ut och han såg fin ut i munnen så det gick relativt fort, och medan han var lite pömsig efter sin lugnande spruta fick han också sin vaccination. Näst på tur var Kaprifol och här tog det lite längre tid för hon har lite små foderfickor som fick rengöras, och lite slipning på det. Ingen vaccination till Kaprifol, hon ligger ”ur fas” med Domino och fick sin i mars.

Men mest spännande var det ju när det var Millis tur, hon har troligtvis aldrig varit hos tandläkaren förut, och inte heller har hon vaccinerats. Kanske aldrig ens träffat en veterinär? Vem vet! Veterinär Anneli hälsade först på Milli i boxen och sen tog vi ut henne till spolspiltan för en lugnande spruta inför tandkollen, och det gick fint att spruta. Hon blev dock inte trött så hon fick en dos till innan vi kunde ge oss på att öppna munnen på henne. Här inne såg det fint ut, men som jag anade har hon kvar vargtänderna; små små tänder som sitter precis där bettet ligger. Eftersom Milli inte har fått någon stelkrampsspruta heller valde vi att inte ta vargtänderna idag, utan vi tar dem när hon ändå behöver ha sin andra vaccinationsdos för grundvaccinationen om en dryg månad eller så. Tills dess ska hon inte ha bett i munnen alltför många gånger.

Efter hästarna fick Axel ta över för nu var det fårens tur. Inte för att kolla tänderna men det årliga blodprovet för Maedi-Visna-programmet skulle de få ta. Eftersom vi varit med i programmet ett par år nu räckte det nu med att fåren över 24 månaders ålder lämnade blod, så det var bara sex stycken som behövde göra detta. Tidigare har det varit 12-månadersgräns och då blir det ju genast lite fler. Så Axel var tillbaka hyffsat snabbt!

Båda barnen är med i en ”tävling” som avslutas här i slutet av augusti och det går ut på att man ska göra tio aktiviteter med sin häst och visa det med hjälp av en app på telefonen som visar hur långt man ridit till exempel. Nora är med på Domino och Loke med Milli. Nora har varit lite mer aktiv tidigare under sommaren och samlat in alla sina distanser men Loke har haft lite mer chill approach till detta och tänkt att ”det gör vi sen”.

Men nu när månaden närmar sig sitt slut, rosetten hägrar vid mållinjen och Milli är lite mer ”ridbar” har han fått lite blodad tand och verkligen varit taggad på att träna med Milli. Det är heller inte tvunget att det ska vara en riden aktivitet, utan vi har också haft dragträning och i helgen lasttränade vi. Lastträningen har för övrigt gått oväntat bra. När jag hämtade hem Milli tog det nog en timme att få henne på släpet, hon växte fast fullständigt i backen och vägrade röra sig och till slut fick vi in henne med en lina på var sin sida och då gick hon in bara för att hon tyckte att linorna var otäckare än släpet. Så ni kan tänka er att jag hade som ambition att typ få upp hennes framben på rampen vid första träningen, men ack min förvåning där ponnyn kan stå helt inne i släpet och äta god mat redan vid första träningen. Nu var det Rebecka som lasttränade henne första dagen (vi gjorde det tre dagar i rad), så kanske hade hon en mirakelkur i fickan!

I måndags ville båda barnen rida, men jag hade ett möte i Gäsene på kvällen så tiden var knapp, och jag var dessutom lite längre på jobbet denna dagen så Axel skulle även hämta barnen. Jag skickade ett meddelande till Axel när jag var på väg hem, att om barnen ville hinna rida så kunde de ju byta om och ta in ponnyerna i stallet innan jag kom och börja borsta. Och vilken syn jag fick när jag kom hem, två goa barn ståendes med sina ponnys i stallet och pysslade! Så fint och gulligt.

Och då hann vi en liten kort ridtur som blandades mellan några varv i skogshagen och på ridbanan!

Igår åkte jag och Kaprifol på en utflykt, nämligen till ridklubben i Herrljunga där vi mötte upp Tilda och hennes häst Bell. Ridklubben hade öppen bana på ett gäng terränghinder som de hade ställt upp på ridbanan, så det blev vi väldigt sugna på att testa. Tilda hade dessutom med sig kameran så lite förevigade blev vi också!

Kaprifol var inledningsvis rätt spänd och därmed ganska seg och tittig, så efter uppvärmningen kikade vi på några av hindren och travhoppade dessa för att hon skulle slappna av lite och inte se tigrar överallt.

Det släppte lite mer allteftersom och hon hoppade ändå ganska okej, men långt ifrån den goa bjudningen vi hade i skogshagen hemma för ett par dagar sedan. Det fanns nio olika hinder, alla runt 40-50cm höga.

Vi hoppade hindren först var för sig och sen satte vi ihop det till två olika banor och då fick jag ganska bra flyt ändå och Kaprifol kändes positiv och nöjd! Som avslutning gick vi in på gräsbanan intill och hoppade banken två gånger, tror kanske inte riktigt den ingick i den öppna banan, men vi kunde inte riktigt låta bli att skutta upp där också! Det är ju inget hinder man bygger hemma så enkelt…

Kul hade vi! Och kanske hinner vi åka hit igen om någon dryg vecka innan hindren plockas bort, så kanske vi slipper den där första spänningen och kan rida lite mer framåt avslappnat!

Igår efter jobb i Göteborg blev det direkt till att hämta barn, äta en macka och åka in till Vårgårda för veckans orientering. Vi åkte hela familjen, även Pussel, och letade kontroller i skogen. Efter åkte vi hem igen och jag gick ut till stallet och fick snart sällskap av dagens ridsällskap; Susanne! Vi gjorde i ordning Kaprifol och Milli för en ridtur, och eftersom det gått väldigt bra på de korta små rundorna vi gjort det senaste tänkte jag att det var dags för en längre runda. Vi satt upp och kom lite tveksamt av gårdsplanen, men sen fick Milli fart under hovarna och skrittade glatt ikapp och förbi Kaprifol och tog täten den första biten över gärdena och in i skogen. Någonstans där dämpades hennes första energi något samtidigt som Kaprifol vaknat till lite så då blev vi omkörda.

Vi red Birgers väg, ca 3.5 km och det gick riktigt bra får jag säga. Vi travade tillochmed ett par gånger och start och stop börjar sätta sig lite bättre, och vi kunde även styra lite bättre än sist inbillar jag mig. Så duktig! Hon surade lite vid ett tillfälle och ville vända hemåt, men det blev ändå ingen stor grej av det.

Sista kilometern (lite knappt) hoppade jag av och gick, tänkte att hon inte skulle ta slut fullständigt. Vi träffade då lite kor på lite närmare håll än tidigare, det stod en precis vid staketet när vi gick förbi och hon tittade storögt på den men höll sig hyffsat lugn. Men så stod kossan still också!