Idag firar jag min 24:e födelsedag. Födelsedagar har alltid inneburit en lite speciell känsla för mig, även om den har avtagit avsevärt de senaste åren. De är ju inte riktigt samma känsla som när man var liten. Familjen viskar utanför sovrumsdörren och man låtsas sova när de kommer in, sjungandes, och bär på frukost och paket.

I går kväll försökte jag minnas mina födelsedagar, i och med att de alltid har varit lite speciella så borde man ju komma ihåg dem? De senaste struntade jag i, jag tänkte mer på dem när jag var lite mindre. Den första jag kom och tänka på var när jag var någonstans i yngre tonåren (?) och fick en stor, blank, fin, röd cykel av mina föräldrar i födelsedagspresent. Tyvärr var den för stor för mig så jag och min pappa åkte till cykelaffären där jag fick gå runt bland alla nya cyklar och välja ut en annan, som passade bättre. Jag minns att jag gärna ville ha en röd cykel, men det fanns ingen mer så det blev en lila cykel i stället, vilket nog gick lika bra ändå.

Den andra födelsedagen jag minns är en som är tidigare där jag är mycket yngre. Det är några dagar innan min födelsedag och mina elaka systrar beskriver min födelsedagspresent för mig efter att jag tjatat hur länge som helst. På franska. Som jag ju inte hade lärt mig vid det laget. Jag minns att jag var sur hela dagen och sprang till sist till mamma för att fråga henne vad ”bleu” betydde, för det var det jag hade snappat upp. Mamma visste såklart inte varför jag undrade det, så hon sa glatt att det betydde ”blå”. Inte blev jag klokare eller gladare för det. Jag minns inte riktigt vad presenten från mina systrar var, men jag tror att det var en blå hink innehållandes saker till vår ponny.

Jag har säkerligen fått fler presenter än dessa, men ändå kan jag inte riktigt minnas dem så här på rak hand. Vilket är lite lustigt, för det har nog blivit några stycken genom åren. Men det är ändå de här som har satt ”spår”, troligtvis för att det finns en liten historia runt dem, så egentligen är det inte presenterna jag minns, utan själva händelserna. Vilket inte alls är konstigt. Men tänk så mycket tid och pengar min familj har lagt ner på mina presenter genom åren, och så minns jag bara att jag fick en cykel som var för stor och att jag var arg på mina systrar för att de inte ville berätta vad jag skulle få i present.

Så mina ungar kommer inte få några presenter alls helt enkelt! =)

Skämt å sido. TACK för alla fina presenter jag har fått genom alla dessa år! Jag har säkert kvar flera av dem. Nu känner jag mig nästan gammal också.