Jag tror att alla i min familj (möjligtvis inte min bror då) någon gång har drömt om att ta ett föl på Alice. Alice är en underbar individ, och har varit det ända sedan vi köpte henne som 3-åring för hela 19 år sedan. Jag får alltid höra i stallet att hon är snäll och trevlig att hantera och att man alltid kan lita på henne. Alla som får testa att rida henne brukar säga att man känner sig trygg på hennes rygg, att hon är mjuk och att hon alltid gör sitt bästa.

Självklart har hon inte förutsättningarna att gå Grand Prix i dressyr, eller att hoppa 150 cm men hon är en perfekt tävlingshäst på hobbynivå och en fantastisk vän. Perfekt för mig, om hon nu inte började bli lite till åren.

Det finns ett avelssto i stallet som ägaren för ett tag sedan bestämde sig för att ta ett sista föl på och när fölfebern var igång i stallet bestämde sig även Linda och Sofia för att ta föl på sin Blondie. Efter många funderingar fram och tillbaka, hit och dit, bestämde jag mig för att låta Alice vara med på gynundersökningen med ultraljud som veterinären kom ut och gjorde på de andra två stona.

Alice skötte sig exemplariskt under undersökningen och veterinären hittade ingenting onormalt utan allting såg väldigt bra ut och jag fick grönt ljus av veterinären för att försöka ta föl på Alice. Vid det här laget hade jag ännu inte diskuterat möjligheten att ta föl på Alice med någon annan än min pojkvän men följande kväll hade jag ett samtal med min far som inte alls var svår att övertala och med hans tillåtelse bestämde jag mig för att försöka uppfylla en av mina högsta önskningar.

Jag är fullt medveten om att Alice är gammal, kanske för gammal, men det vet jag inte förrän jag har provat. Om hon blir dräktig och får behålla fostret de första kritiska 45 dygnen finns det inte något som säger att saker och ting kan gå fel, bara av den anledningen till att hon är gammal. Hon är väldigt fräsch och i fin form för sin ålder, hade hon inte varit det så hade jag aldrig tänkt tanken på att försöka få ett föl efter henne. De andra två stona i stallet som också, förhoppningsvis, ska få föl nästa år är 20 och 23 år. Så vi sitter alla i samma båt.

Det stora OM, är just OM hon blir dräktig eller inte, men om hon inte blir det så har jag ju i alla fall försökt, eller hur?

Så nu på torsdag, om endast fyra dagar, smäller det. Då åker jag, Susanne och Axel ner till Skåne och lämnar Alice hos en hingst som förhoppningsvis ska bli pappa till hennes föl.

Behöver jag säga att det är TOKIGT spännande!!