Så kom dagen som alla studenter ser fram emot med skräckblandad förtjusning; redovisning av mastersarbetet och en av de stora målstolparna under universitetstiden.

Vi var fyra stycken som skulle redovisa idag och jag gick ut som nummer tre vilket kändes som en bra startposition. Jag inledde min presentation fruktansvärt svajigt; tappade de engelska orden och rörde till lite siffror men efter ett par slides kom jag in i det hela och resten rullade på riktigt fint. Jag hade valt att lägga lite extra tid på bakgrundsinformation och lite mer historia än faktiskt resultat och det är jag väldigt nöjd över. Jag tycker själv att det tråkigaste som finns är att sitta och lyssna på en redovisning som endast handlar om att spotta ut så mycket resultat som är möjligt på den halvtimmen man har på sig. Jag hade fina bilder, lite rolig fakta och en bra bakgrundsstory, plus lite resultat såklart och det blev en bra mix. Den nästan obefintliga publiken såg ut att lyssna under hela redovisningen, de skrattade på rätt ställen och när vi gick ut från salen på lunchen var det mitt projekt som professorerna diskuterade med varandra (jag redovisade visserligen precis innan lunchen, men ändå!).

Efter lunchen var det Axels tur att redovisa och även hans presentation var trevlig att lyssna på. Han jobbar ju i en helt annan akademisk dimension än vad jag någonsin kommer hamna i, så bara det är fascinerande. Han har dock lite problem med att hålla tiden, men han hämtade in lite tid på slutet som tur var! Sammanlagt med presentationen, opponentens stund och frågor från publiken hade vi en timme per person ungefär.

Nu ska jag ”bara” fixa klart det sista med rapporten och få den betygsatt och publicerad!!