Alice är verkligen tryggheten själv, jag känner mig alltid så säker och ”hemma” när jag rider ut henne ensam barbacka. Bara vi två.

Mitt i en av galopperna på grusvägen idag kände jag mig lite busig så jag släppte ut tyglarna helt och hållet, sträckte ut armarna rakt ut och bara lät henne galoppera på. Barbacka, inga tyglar, frisk galopp, full balans på både Alice och mig. Kan det bli bättre?

Min gammeltant =)

.

Det har föresten gått ganska precis ett år nu, sedan jag bestämde mig att Alices man skulle få växa sig lång. Jag ångrade mig många gånger och stod redo med saxen för att kapa av den när den var sådär halvdan och ful, men jag är glad över att jag inte gjorde det. För det ser inte så dumt ut faktiskt =)

Juli förra året

Idag