Det fanns gott om hästar i Rom, men väl är väl det, för vad vore egentligen Romarriket utan sina hästar? De hästar jag såg var både levande och avbildade. Flest hästar fanns det nog inne på Vatikanmuseet, men även ute på gatorna sprang det omkring ett par hästar med fina vagnar efter sig. Oftast stod de dock och vilade i skuggan, i väntan på en turist som ville åka en sväng.

De levande hästarna såg väldigt välmående ut måste jag säga, de hade söta (gissningsvis ljuddämpande) mössor på huvudena och deras kuskar sågs ofta stå och borsta eller prata med dem. Lite roligt att sa för en inbiten hästtjej som jag råkar vara. Men nej, jag var faktiskt inte ens framme och klappade på dem, så det så!