Under årens lopp har ju Alice stått i ett antal olika boxar i ett par olika stall och hon har väl egentligen aldrig älskat att stå inne. Under sina tre första levnadsår gick hon på lösdrift (har jag för mig) och sedan köpte vi henne som treåring och sedan dess har hon stått uppstallad på box under vinterhalvåret, förutom de senaste (tre?) åren då hon har gått på lösdrift. Men nu står hon alltså på box igen och jag måste säga att jag tycker att hon verkar vara rätt OK med det.

Jag har ju haft utsläppen ett par mornar nu under dessa elva nätter som hästarna varit uppstallade, och när jag kommer in i stalldörren och säger ”god morgon hästarna” innan jag tänder lampan är det alltid Alice som gnäggar välkomnande. Ibland är det fler, men oftast är det bara hon. Och det är inget panikartat SLÄPP UT MIG-gnägg utan mer, ”jag skulle bli väldigt glad om jag fick min frukost”. Sen följer hon mig med blicken när jag går genom stallgången för att hämta kraftfoderhinkarna, gnäggar lite uppfodrande om jag är långsam, men i övrigt väntar hon duktigt tills jag kommer med maten. Inga dunkar med framhovarna i dörren som annars brukar vara hennes signatur-melodi så där på morgonen.

Medan hästarna äter upp sin mat får stallkatten sin frukost, jag sköljer ur frukosthinkarna och lägger ut frukosthöet i hagarna (än är det bara en hage som får frukost). Sen brukar de flesta ha mumsat i sig sitt kraftfoder och då börjar jag med att ta ut Alice och Kaprifol och inte heller då har Alice bråttom ut. Jag kan ta på Alice grimman, hänga grimskaftet över halsen och lämna henne med boxdörren öppen medan jag sätter grimman på Kaprifol för att sedan gå ut med dem tillsammans. Skönt att hon redan har lärt sig rutinerna och är OK med det. För det är klart, skulle jag ta ut nån annan häst först, ja då skulle tanten bli tokig =)

Men, vad jag egentligen skulle komma till i det här för långa inlägget, är att jag visste ju inte hur Alice skulle uppföra sig på mornarna utan jag var lite rädd för att hon skulle dunka i dörren ganska så ordentligt. Och eftersom den bara har en hasp upptill var jag lite fundersam på om jag borde sätta en hasp nertill för att göra dörren lite mer stabil. Jag ventilerade mina funderingar för Camilla (”stallchefen”) och bara någon dag senare hade Alice fått en liten kloss på sin boxdörr utav Leif (äger gården men Camilla hyr stallet). För som Leif sa, han sätter ju hellre upp en liten kloss än lagar hela boxdörren.

Nu verkar den ju inte behövas, men det skadar ju inte att den finns!