Jag var inte ute hos hästarna förrän strax före nio i går kväll, men visst är det härligt att man kan det fortfarande! Det märks dock att hösten närmar sig och det skymmer allt tidigare nu.
Sedan Esmée åkte hem har inte hästarna varit riktigt lika duktiga på att komma när jag ropar, Esmée kom ju alltid som ett skott och drog med sig de andra två vilket var väldigt smidigt! Jag hade hoppats att vanan skulle sitta kvar men nu har de lite två latare och matglada hästarna återgått till sina vanliga rutiner igen. Jag har därför börjat ge hästarna sina mineraler innan ridningen så jag lägger en stor näve mineraler i varsin hink och går ut i hagen och skramlar lite. Hade jag inte haft nåt med mig skulle jag få ropa mig blå innan hästarna kommer. Med en hink med lite skrammel i kan hästarna vara längst bort i hagen utom synhåll och vinden vina åt fel håll och de kommer ändå galopperandes efter ett par hjärtslag.
I går kväll gjorde jag precis detta och eftersom jag väntade mig att hästarna skulle komma lite tjusigt i full galopp tog jag upp mobilen för att filma lite. Men så höll ju Axel på att tvätta och desinficera båten utanför hagen, så det blev såhär i stället (disigt och suddigt men klicka på HD så blir det lite bättre).
Till sist fick de i sig sina mineraler i alla fall och jag passade på att borsta och pyssla lite med dem under tiden. När de ätit upp tränsade jag Alice och skrittade ut en sväng med Kaprifol som handhäst.