Axel och hans pappa grejade lite med traktorn i förmiddags och jag passade då på att fixa lite med hästarna. Jag kände för att motionera Kaprifol så jag hämtade en hjälm och ett träns och så kravlade jag mig upp med hjälp av en stenmur. Det var väl först då som jag tänkte tanken att det väl egentligen inte var det smartaste valet. Att rida ut barbacka i skogen på en femåring som just vilat en vecka. Det var krispigt i luften och Kaprifols ögon sa mig att hon var allt annat än trött.   

Jag skyller helt på Alice att jag får dessa idéer! Men det gick bra! Kaprifol trippade glatt fram över de halkiga löven och vi var ute ca 20 minuter kanske? Det var otroligt vackert ute med höstlöven och morgondimman.