Presentationen var väldigt lyckad och jag är även själv nöjd. Jag tycker att det är lite intressant att jämföra med hur det är att presentera nu när jag är relativt vuxen, mot när man hade presentationer och redovisningar i skolan. Jag har aldrig haft några problem med att presentera inför folk, men jag har gärna velat veta exakt vad jag ska säga och har därför övat en del innan. Under mellan- och högstadiet minns jag att jag hade med mig anteckningar där det stod exakt vad jag skulle säga, detta minskades sedan ner till stolpar eftersom man skulle lära sig att prata mer fritt vilket jag då löste genom att lära mig mitt manus utantill innan det var dags.

Jag tror att det var först under universitetstiden som jag började redovisa lite mer ”ordentligt”. Skillnaden är kanske att man under skoltiden ”forskar om ett land” eller presenterar en mindre grej och då inte har samma kunskap om (eller känsla för) ämnet som man har när man redovisar sitt kandidatarbete, sitt masterprojekt eller som nu. Sitt forskningsprojekt. Ett ämne som man har jobbat med under en lång period och där man själv tagit fram resultaten man pratar om. Det blir ju då så mycket enklare, och roligare att redovisa då.

Ja nu blev det ju flummigt värre. Jag skulle ju skriva om materiell lycka. Eftermiddagens årsmöte blev klart två timmar tidigare än planerat vilket ledde till att jag hoppade in i hyrbilen och styrde mot PS of Swedens butik. Alltså vilka fina grejer de producerar. Tur att jag redan innan bestämt mig att jag ”bara” skulle köpa ett träns.

Längtar tills jag kan prova det på min stjärna där hemma! 😀

Nu är det ett par timmars paus (läs jobbtid med datorn) innan det klockan sju är dags för middag.