Det är ändå nåt speciellt med att rida i en tänd paddock omgiven av mörker där omvärlden blir liksom osynlig. Att jag och Rebecka klädde ut oss till två vandrande julgranar gjorde ju inte höstkänslan sämre precis!

Vi skrittade upp till Skogs paddock och det är ju en bit, helt klart, men ändå värt det när man kommer fram tycker jag. Underlaget är bra, lamporna helt okej, staketet är stabilt och det känns liksom trevligt att vara där inne. Känslan i ridningen var okej idag, inte toppen, men okej. Kaprifol fick prova bett-tejp idag, och här skulle jag ju haft en beskrivande bild, men det är alltså en latexrulle som jag klippte i remsor och lindade runt bettet. Jag har noll erfarenhet av det sen tidigare men tydligen kan hästar med känsliga munnar gilla detta. Kaprifol var väldigt misstänksam mot det hela och tuggade frenetiskt när hon fick det i munnen, men slutade efter en stund. Den här stretigheten som hon får med bett fanns kvar, men jag tyckte nog ändå att det kanske kändes aningens bättre i själva ridningen i traven jämfört med bettet utan tejp. Jag ska inte förkasta det helt ännu, utan prova lite mer. Helst skulle jag nog egentligen vilja prova alla tre bett (vanligt, vanligt med bettejp och hackamore) under ett och samma ridpass för att kunna eliminera utomstående faktorer, och för att kunna jämför känslan bättre, haha. Nu tror jag egentligen att det blir ganska tydlig skillnad nu när jag rider lite mer igen och kan rida dressyr två dagar i rad till exempel och rida lite längre pass. Jaja, huvudbry minst sagt det här!