I går när jag kom hem från jobbet kändes det verkligen som vår i luften när solen fortfarande var uppe, fåglarna kvittrade och det tillochmed luktar vår. Jag gjorde snabbt i ordning Zack och Kaprifol för att hinna få lite dagsljus kvar på rundan och så red jag iväg. Jag satt på Zack och hade Kaprifol som handhäst och jag red på grusvägarna som är mest exponerade för solen så all snö och is var nästan helt borta. Hästarna var superfina och vi var ute i nästan en timme, mycket skritt men även en hel del trav. En del av grusvägarna var nästan mjuka, nån mer dag med sol så!

Dagens mest spännande händelse var när en helikopter närmade oss på ganska låg höjd och hästarna blev lite rädda, jag fnissade mest åt dem för det är så tydligt att de ”jagar upp” varandra i sådana här situationer då båda hästarna har lite den mentaliteten.

Kaprifol: Vad är det där!? Är det FARLIGT?
Zack: JA DET ÄR NOG LIVSFARLIGT!!?
K: SPRIIIIIING!!!
Z: VI KOMMER DÖÖÖÖ!

Hade Alice varit med i stället för Zack hade det sett ut så här:

Kaprifol: Vad är det där!? Är det FARLIGT?
Alice: Nej det är inte farligt.
K: Är du helt säker!?
A: *suckar*

Men trots att Alice inte var med så överlevde vi och vi kunde snart skritta vidare, om än i lite raskare skritt än tidigare. Det blev 5.5 km till sist och hästarna var riktigt nöjda efter att ha fått trava en hel del, härligt att kunna rida lite mer ordentligt igen! Det var nog en av de längre handhästrundorna nånsin tror jag, jag och hästarna börjar bli riktigt bra på det nu 🙂