Ett av mina intressen är att läsa hästannonser på nätet, jag har ”alltid” gjort det även i perioder som jag verkligen inte velat ha en häst till. Men för skojs skull liksom. Nuförtiden är det oftast ponnyannonser jag tittar på för tanken/drömmen har varit att någon gång köpa en ponny som är lite roligare att rida än Assim är. Han är fantastisk på många sätt och vis, men han är inte en ponny som är lätt/rolig att lära sig att rida på. Det går jättebra så länge någon leder eller går före, men så fort barnet vill rida själv så växer han fast i marken, parkerar sig vid närmaste grästuva eller försöker skrapa av barnet längs staketet. Det uppmuntrar barnet till att slita i tyglarna och sparka med benen (men det hjälper inte) och det är inte riktigt den typen av ridning som jag vill att mina barn ska lära sig.

Men så är ju barnen inte så stora än, så jag har verkligen inte letat efter en ponny, men haft ögonen lite halvt öppna så att säga. Och så plötsligt dök drömponnyn upp, som ”hade allt”, förutom kanske var någonstans i landet han stod. För att göra storyn lite kompakt kunde jag inte släppa den här ponnyn så igår åkte jag och syrran dryga sex timmar ”norrut” till Gävle och övernattade där på ett hotell. Poolen utnyttjade vi och så vaknade vi pigga och utvilade och intog en härlig hotellfrukost innan vi provianterade lite inför hemresan. Sen åkte vi tjugo minuter norr om Gävle och träffade Domino.

Domino är en femårig kille på 117cm över havet. Hans pappa är ett russ och hans mamma är Welsh/shettis. Han är inriden och inkörd och har hoppat några små bomklasser med en sjuårig ryttare. Fantastiskt snäll, inte rädd för nåt, lugn men ändå med en lite större motor än vad Assim har, utan att bli för pigg.

Papper signerades, pengar bytte konto och vi lastade in den svarta pärlan på släpet och började resan hemåt.

Han reste otroligt lugnt och fint hela vägen och vi landade hemma strax efter klockan fyra. Vi lastade av, lät honom sträcka lite på benen och sen släppte vi in honom i hagen till Assim och O’Malley. De hälsade på varande väldigt lugnt och gjorde ingen större grej av det hela. Lilla O’Malley vet ännu inte riktigt hur man ska bete sig men precis som Assim har gjort visade Domino att det inte är önskvärt att bli hoppad på och efter ett par försök lugnade O’Malley ner sig han också.

Nu på kvällen är det fortsatt lugnt, men Assim sätter lite gränser för att visa att det är han som är bossen i hagen, äldst och klokast som han är. Även om han är sjutton centimeter mindre!

Det ska bli väldigt roligt att lära känna Domino och se vad vi kan hitta på tillsammans. Barnen är taggade på att kunna rida tillsammans och jag tycker också att det är väldigt skönt att ha två hästar med samma matbehov. Nu kan Kaprifol få gå kvar med sina bästa kompisar på stora lösdriften (och Kotten också såklart), och Assim och Domino kan gå i lilla lösdriften i vinter när O’Malley har åkt hem.