Så var dagen kommen, igen, för en stor händelse i Kottens ettåriga liv. Avskiljning! Han är ju ändå ganska lyckligt lottad över att ha fått gå med sin mamma och dricka mjölk i över ett års tid, så han kan ju faktiskt inte klaga. Men det gjorde han inte så mycket heller. I fredags flyttade ”stora” flocken ner till hagen på andra sidan vägen, under lördagen var jag i Gäsene hela dagen så först på söndag morgon hämtade jag upp Kaprifol till stallet igen. Kotten fick därmed gå kvar i sin trygga flock och även om han gnäggade och sprang lite när jag hämtade henne gjorde han inga rymningsförsök eller liknande och vid koll under dagen var han lugn och betade med de andra hästarna. Han gnäggade en del under dagen, och så även Kaprifol (de har kunnat höra varandra om allt annat varit tyst) men jag upplever att Kaprifol var mer missnöjd över det hela än vad Kotten var. Hon blev ju separerad från hela sin flock, så det är ju inte så konstigt. Hon hängde med mig hem till gården utan problem och sen blev hon direkt insläppt till Domino och Assim, vilket hon inte kunde brytt sig mindre om. Ponnykillarna, framförallt Domino, tyckte det var jättespännande med en ny häst i hagen och Kaprifol bara surade mot honom och gick därifrån och ropade på andra hästar, förstå dissen!

Men hon var aldrig jättestressad och ganska så snart lugnade hon sig och nöjde sig med att vandra runt lite och gnägga lite då och då, och idag, måndag, betar hon lugnt med killarna även om hon fortfarande gnäggar lite ibland. Sen blir det säkert lite rörigt igen så fort nån av de andra hästarna kommer upp till stallet för att tränas, men så får det bli.

Sen har det kommit en till ponny till gården också! Jag vill ju egentligen minska ner på antalet hästar på gården så detta går ju helt i linje med de planerna som ni märker! Nej men detta är en sommargäst som i vanliga fall är sällskapsponny till två större hästar men nu klaffar det dåligt med gräsmängden hemmavid. Därav fick jag frågan om ponnyn kunde bo här i sommar och gå med våra ponnys och efter lite fundering fram och tillbaka sa jag helt enkelt ja till det.

Han heter Junior och är fem år gammal, shetlandsponny-ish och väldigt söt. Han anlände i söndags strax efter att Kaprifol kommit in i ponnyhagen, jag tänkte det var lika bra att släppa in honom i samband med detta ifall det ändå skulle vara lite rörigt. Men han var så lugn och cool, och mina två killar skötte sig exemplariskt och blev kompisar med honom direkt. Inget vaktande eller vallande av varandra utan bara nyfikna hälsningar och några varv i trav för att kolla läget. Kaprifol ägnade några sura miner åt honom men hon bidrog inte till någon mer action än så!

Så det blir en riktig liten ponnyflock här över sommaren, när Kaprifol flyttat tillbaka till sina kompisar om några veckor. Kanske kan Junior och Domino leka lite också, småglin som de är jämfört med Assim som blir 18 i år.