I morse när Axel åkte till jobbet kunde jag ligga kvar och sova en timme till. Jag skulle nämligen till tandläkaren idag, och jag kände inte att det var någon större idé att åka till skolan innan dess.

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i att gå till tandläkaren, vad jag kan komma ihåg i alla fall. Idag var det dessutom första gången i mitt snart 24-åriga liv som jag skulle behöva betala för ett besök, så jag såg ju inte helt fram emot det hela.

Roligt nog fick jag en trevlig överraskning när jag skulle just betala för tydligen finns det någon som heter tandbidrag eller liknande som man får en gång per år och jag hade inte utnyttjat mitt förra året heller (eftersom jag inte behövt betala tidigare) så jag fick hela 600kr i rabatt. Det tackar vi för!