Träff med barnmorskan

I morse var det dags för besök hos barnmorskan igen och i vanlig ordning såg allt bra ut. Blodtryck på 110/60, hjärtslag på bebis mellan 130 och 140 och efter mätning av magen hamnade även den pricken på ”min” kurva. Sist hade jag ju lite lågt järnvärde eftersom jag slarvat lite med tabletterna, men nu har jag skärpt mig igen så det hade gått upp 10 enheter sen senaste besöket för ca två veckor sen. Bebisen ligger åt rätt håll också, men är fortfarande ”ruckbar”.

Jag passade även på att ta med mig ett babyskydd hem, vi hyrde ju från BVC förra gången och tyckte det var himla smidigt så vi gjorde det igen. Skönt att slippa leta runt efter ett sånt, och skönt att bara kunna lämna tillbaka det sen när vi är klara med det! I morgon är det ju faktiskt den 10:e september och således bara en månad kvar till beräknad födsel av den lille, så lite är det ju skönt att få i ordning. Ska ta och tvätta lite grejer i veckan (babynest, filt, lite kläder) och så ska väl en liten väska packas också lite smått.

Bild på Kaprifolen som nu har klarat av halva sin boxvile-period! Och nu bara fyra dagar kvar av medicinering och sex dagar kvar tills stygnen ska plockas!

Dagen i bilder

Vissa grejer har hamnat på bild i alla fall! Kaprifol fick komma ut och äta gräs i förmiddags.

Sen satte Axel de distanser som vi hade kvar, i fårhuset. De räckte dock inte. Och så harvade vi ridbanan. Välbehövligt!

Vi åt kaka till fikat!

Och så spikade vi upp brädor vid dörrarna i fårhuset och mot vedboden. Ingen bild här dock! Sen åt vi lunch och satte fart mot Borås! Där svängde vi förbi Hornbach och köpte ett gäng distanser till fårhuset och så gick vi in på djurparken.

Säsongskort om ni minns, lite stolt över att vi nu ändå utnyttjat dem ganska bra!

Elefanterna var nog dagens favorit. Även om den här tigern visade sig från en härlig vy.

Glass måste man ju äta också. Axel lyxade till det med en våffla i botten och Loke gillade den idén.

Sen åkte vi hemåt, och stannade i Fristad och handlade.

Och innan vi åkte helt hem svängde vi in i Skogsbygden till några som också har Gotlandsfår. Vi ska köpa en bagge av dem att släppa in till tackorna över betäckningen, och sen kommer han tyvärr få gå till slakt direkt efteråt eftersom vi inte vill hålla bagge året runt. Idag hade de samlat ihop bagglammen så vi åkte förbi och kikade på dem och valde ut en kandidat. Lotten föll på den här killen:

Han var snäll, lagom stor och hade väldigt fin päls.

I mitten av oktober hämtar vi hem honom och i slutet av samma månad släpps han in till Blondie och Lilla Grå. De två tacklammen som vi bestämt oss för att spara ska inte betäckas i år utan de ska få växa till sig ett år först. Så till våren blir det gissningsvis ca fyra lamm i stället för sex som vi fått hittills, eftersom Sockan inte finns kvar. Men därefter kan vi potentiellt få åtta lamm! Värsta fårbönderna alltså!! 😉

Stora killen

Loke har ”vuxit” väldigt de senaste dagarna, han ser alltså inte bara äldre ut efter att vi klippt honom utan han känns äldre också. Exempelvis så verkar han bearbeta den givna informationen på ett annat sätt, och drar liksom slutsatser av det. Han kan först bli lite ledsen, men sen har han på något sätt ”accepterat” att det är så det är, och då när det väl händer går det bra trots att han inte riktigt gillar det.

Till exempel i måndags kväll gick jag ut för att göra i ordning släpet och Kaprifol inför resan till kliniken, och då blev Loke jätteledsen. (Han är fortfarande lite mer mammig än normalt och blir alltid som mest ledsen när jag lämnar honom hos sin pappa lustigt nog). Loke och Axel kom snart ut till stallet och kikade vad jag gjorde, och sen ville Loke gunga så de gick dit. När jag hade lastat Kaprifol körde jag runt och stannade till för att säga hej då. Då hade Axel redan förberett Loke på att jag skulle åka så när jag kom för att säga samma sak var han ”redo” och jag fick en kram och ett hej då utan att han behövde bli ledsen.

Det var liknande tidigare i veckan när jag och Loke gjorde oss klara för förskolan. Han förstår att vi ska åka dit och säger (innan vi åkt hemifrån) ”mamma förskol”, vilket betyder att han vill att vi ska åka dit tillsammans, och att jag ska stanna där sen. Så när jag då säger något i stil med ”mamma ska köra Loke till förskolan och sen får Loke leka där och mamma ska jobba”, så säger han ”nej” och blir lite tårögd och lite ledsen. Sen frågar han detta säkert tio gånger till i bilen på väg till förskolan och blandar in lite ”mamma jobba”, ”mamma åka blå bil” osv. När vi väl är på förskolan har han då tänkt klart och kan bli lämnad där utan att bli ledsen.

Efter detta har det gått ännu mera framåt just med lämningarna (vi har ju inte haft några direkt dåliga lämningar på förskolan, men det har ändå varit lite blanka ögon ibland och ett ”nej” när mamma ska åka). I förrgår till exempel sa Loke ”Hej då mamma!” innan jag ens hade hunnit hjälpa honom av med skorna inne på förskolan. Igår sa jag ”Nu ska mamma åka och jobba” och Loke svarar ”Okej!” Och så får jag en hej då-kram och han går med fröken in till de andra barnen.

Sen oavsett hur lämningarna går är han alltid lite tveksam till att gå hem när han ska hämtas. Han går ofta åt andra hållet när han får syn på mig eller Axel och när vi är på väg därifrån säger han ”mer förskol” och så rabblar han alla namnen på de andra barnen. Så han trivs ju helt klart där! Och han både äter och sover hur bra som helst. Förra veckan hade han ätit 20 (!) köttbullar och när de ska sova läggs de i vagnar utanför byggnaden och så ligger Loke och Elsa och tjattrar en liten stund innan de bara somnar. Hur gör de ens va!?

September

Ny månad och ny vecka, och vecka nummer två av fem innan mammaledigheten drar igång 1:a oktober. Det är en rätt fullsmetad vecka så jag hoppas vi har skrivit upp allt vi ska göra så vi inte missar nåt, hehe. För min del är det såklart allra störst med Kaprifols operation i morgon, lite nervöst ändå! Lite av grejerna som står på agendan:

Måndag: Köra Kaprifol till Skara, hon ska vara där mellan sju och halv åtta i kväll. Jag fick välja om jag skulle köra henne i kväll eller tidigt i morgon bitti men det passar ju bäst jobbmässigt att göra det idag. Hon ska dessutom fasta i natt inför operationen så jag hade ändå behövt ställa in henne på box i kväll, nu får hon bli fastande på kliniken i stället.

Tisdag: Operationsdags för Kaprifol. De ringer mig efter operationen som görs under morgonen/förmiddagen nån gång och först då får jag veta om jag ska hämta henne under tisdagen eller onsdagen. Lite beroende på vilken tid det blir, får det kanske bli onsdagen oavsett, för vi har en ganska fullbokad kväll. Axel ska på vägmöte 16-18 och jag ska på föräldramöte 18-20.

Onsdag: Eventuellt hämtning av Kaprifol och då ska hon alltså stängas in i boxen i två veckor framöver, och därefter gissningsvis liten hage ytterligare ett antal veckor. Jag har fått lov att ”låna” Zingo som lite halvt sällskap så hon kommer gå i lilla delen av vinterhagen precis utanför stallet så Kaprifol alltid har en häst i synfältet. Zingo kan ju dock inte gå in i ligghallen eftersom plattan utanför inte är gjuten än dock, men jag hoppas och tror att Kaprifol nöjer sig med detta.

Torsdag och fredag är relativt händelselösa, och sen är det hopptävlingar i Gäsene på lördagen som jag nog kommer hjälpa till lite på. Och så får vi se om det blir nån betong eller inte till stallet denna vecka, antagligen inte men hoppas kan man ju alltid.

En glad onsdag

Börjar nästan fundera över om även Loke läser här och kanske skämdes lite över sitt beteende för igår var han sitt vanliga goa glada vanliga jag igen! Himla skönt! Han sover plötsligt bra igen också, både natten till idag och igår, märks på hela familjen kan man säga.

Det var som sagt jag som hämtade honom på förskolan igår och även om man på ett sätt gärna vill att barnet ska skina upp med hela kroppen och komma springandes, så är det väldigt roligt att han har lite svårt för att sluta leka med det han håller på med. Även igår hade han ätit som en häst, kissat på pottan, sovit bra och lekt både inne och ute.

När vi kom hem fick han öppna de två babyboxar jag hämtat ut på vägen från jobbet. Tänkte nog att det inte var nåt som han kunde roa sig med där i, men man vet ju aldrig! Tråkigt nog var det rätt oinspirerande innehåll och dessutom i princip exakt samma i båda; en nappflaska, två nappar och en badanka. Badankorna roade vi oss med i badet senare på kvällen i alla fall!

Och trots att Loke inte haft napp i munnen på säkert 1,5 år visste han precis var den skulle vara! Han ser ju andra barn med napp så klart, och han tyckte det var kul att tugga på den en stund men sen åkte den bort, hehe.

Axel var ju på Geodagar i Lerum och fick trerätters middag, så jag och Loke fick äta själva. Kyckling med philadelphiaost, ris och lite grönsaker. Slank ner fint.

Och sen gick vi ut! Hönsen fick lite ris-rester (jag lyckas alltid koka för mycket så även efter att matlådan var fylld var det en del kvar). Vi har sagt i säkert två veckor nu att vi ska börja nacka tupparna, som har börjat lära sig gala, skrattretande!! Men än har vi inte hunnit med det så det är fortfarande tio höns till antalet. Koppar saknas på bilden, hon ligger och ruvar lite, får se om det verkligen kan blir nåt. Tror inte hon har mer än typ två ägg.

Och Loke ville sitta i traktorn! Han är väldigt söt när han klättrar omkring där inne, låtsas köra, vill öppna och stänga dörrar och berättar var nyckeln till traktorn finns och vet exakt hur man gör när man startar den. Han kommer inte åt nyckeln dock, än, hehe.

Och så hämtade vi posten!

Vi plockade även lite mer fallfrukt och la in i stallet och så la vi in spån i boxen inför Kaprifols boxvila kommande vecka. Jag köper ju spånpellets från vår höbonde i vanliga fall, men nu kom en av våra hyresgäster och frågade om vi ville ha sågspån från hennes granne för 5kr säcken. Och det är inga små säckar!! Så det nappade vi på och fick hem ett gäng, kanske aningens dammigt men blir nog toppen att blanda det med lite pellets.

Så grymt mysigt att spåna boxar. Gillar egentligen hela den ”stalla in-grejen” med spåna, lägga in mat och vatten och höra hästen nöjt tugga efter kvällsfodring en murrig höstkväll. Men sen vill jag ju släppa ut hästkraken direkt igen, hehe.

Tidig morgon

Idag och i morgon byter vi hämtning och lämning på förskolan för Axel har någon form av ”geodagar” på universitetet och ska på middag ikväll mm. Jag var således på jobbet redan halv sju i morse och går hem vid tretiden i em för att plocka upp Loke på vägen. Kul att få göra den roliga delen! Haha. Igår hade vi en lite sämre lämning, Loke hade sovit riktigt dåligt och var ledsen större delen av morgonen och var därav lite ynklig vid lämning. Ingen gråt dock, men ändå sådär så det skär i hjärtat. Jag fick sms från förskolan lite senare att han var glad och som vanligt, himla snällt!

Loke är ju, och har alltid varit, en go och glad kille men har väl en lite ”sämre” period för tillfället. Tålamodet är kortare än vanligt och han vill bestämma allt, och när han inte får det så blir han arg och kastar saker, slåss eller sparkas. Det humöret kan även komma fram när han är trött och uttråkad på samma gång, vilket ofta är fallet på kvällarna. Ungefär då man själv är som piggast och gladast, eller hur! Han testar alla gränser och ibland kan man riktigt se hur han skannar av situationen och letar efter något som han vet att han inte får göra. Bara att bita ihop, förklara vad man får göra och inte göra och snabbt avleda och hitta på nåt annat! Om man kan.

I går vid frukost hade vi en ”rolig” situation där han som sagt var ledsen/arg om vartannat så han fick sitta i mitt knä och fick en skål med lite yoghurt. Men han ville inte äta med den skeden, han ville inte bli matad och han ville inte äta själv. Men han ville ha yoghurt! Framförallt ville han ha mer yoghurt, trots att det fanns på tallriken och jag försökte ”finta bort” det hela med att ge honom en droppe till, eller låtsas hälla upp mer i skålen men det gick såklart inte, hehe. Han bröt ihop totalt. Och han hade såklart inte blivit nöjd av att få mer yoghurt där och då heller. Inte lätt att vara liten! Så det blev ingen yoghurt i slutändan, men han skulle ju få frukost på förskolan lite senare så ingen katastrof. Tänkte mest att han skulle få i sig nåt och kanske piggna på sig lite, men det gick ju sådär va!

Ja, barn är ju härliga nästan jämt!

Vi överlevde!

Hela familjen överlevde första dagen på den ny (tillfälliga) vardagen. Axel klarade att vara levande på jobbet halv sju, vara klar vid tre och hämta Loke på förskolan klockan fyra! Jag lyckades lämna Loke på förskolan klockan 07.20 och överlevde en hel arbetsdag. Och så Loke såklart, han gick sin första hela dag på förskolan med högsta betyg. Han blev inte ledsen när mamma lämnade honom och han hade ätit som en häst vid frukost, fruktstund, lunch och mellanmål. Han hade även kissat alla gånger på pottan och hade således samma kläder på sig i slutet av dagen som i början. (Vilket han även haft alla andra dagar förutom i fredags). Och första sovpasset hade gått galant, barnen sover mestadels i vagnar utomhus och Loke hade delat vagn med Elsa. Det gör ju mammahjärtat lite lättare att höra om allt detta i slutet av dagen. För visst börjar man tänka på livspusslet ganska ordentligt när man lämnat bort sin avkomma och börjat resan till jobbet!

Efter kvällens middag åkte Axel på jaktmöte och jag och Loke plockade fallna äpplen i en av hagarna och la in i stallet. Och så gick vi och pussade lite på Kaprifol och gav henne några äpplen. En vecka kvar till operation!