Då hade mina hästar sagt så här i går morse (och alla andra morgnar också för den delen).

Alice: ”Jag kan inte se någon anledning till varför jag måste stå här och vänta på dig och Kaprifol. Jag vet mycket väl vart vi ska och jag kan gå dit själv.”

Kaprifol: ”Jag ska inte gå ut, jag lovar. Jag vilar bara foten lite på kanten här ser du.”