Nu är det faktiskt inte alla Kaprifols skador jag ska skriva om utan Esmées. I förra veckan fick hon nämligen ett sår på framknäet. Det såg inte ut att vara någon större fara men jag ringde veterinären och skickade bilder till denne och diskuterade lite hur jag skulle göra med såret. Eftersom det sitter vid knäet vill man ju inte att det ska vara nåt sår in till någon led eller annat runtomkring knäet. Vi kom överens om att jag skulle tvätta det varje dag och hålla koll så att inte Esmée fick feber eller att såret blev värre. Jag meddelade Esmées ägare också såklart.

Såret dag 1.

Såret blev bättre de följande dagarna men sen så hade Esmée en väldigt fartfylld dag samtidigt som solen och flugorna kom så på bara ett par enstaka dagar blev såret mycket värre, det vätskade sig och det bildades svallkött. Flugorna var omöjliga att hålla borta från såret, jag provade alla möjliga varianter utan att lyckas. Jag (eller faktiskt syrran eftersom jag jobbade just då) ringde veterinären igen som kom ut och kikade på det igår eftermiddag. Esmée hade då lite, lite feber och det kom tjockt gult var ur såret. Veterinären rakade benet och gjorde rent såret ordentligt. Hon kunde även konstatera att det var en liten ficka i såret uppåt där varet kom ifrån, men det var ingen fara för leden eller liknande.

Såret igår efter rakning och renskrubbning. Lite lagom äckligt va? Ur fokus också..

För att inte flugorna (eller annan smuts) ska fortsätta kalasa i såret fick Esmée bandage. Det dumma med sår på just knän är ju att det är väldigt svårt att bandagera just bara runt knäet, så för att hålla bandaget på plats får man bandagera hela benet. Ungefär som Kaprifol hade för inte så länge sen 😛

Sen fick Esmée penicillin och ska få i ytterligare fem dagar. Lite smått nervöst måste jag erkänna eftersom just penicillin ges intramuskulärt i halsmuskeln. Och inte ringer man veterinären varje dag så att denne får komma ut och ge utan det får man göra själv. Jag har aldrig gjort det tidigare men nån gång som hästägare ska det väl vara den första..

Lite härdad blir man ju när man håller på med hästar…

Så idag tog jag in Esmée i boxen, drog ett djupt andetag och högg henne ordentligt i halsen med sprutan. Esmée ryckte till minimalt just när nålen gick in men stod sedan blickstilla när jag aspirerade efter blod och efter avsaknaden av detta tryckte in penicillinet i henne. Sen gick jag snabbt ut ur boxen, stängde och bad till högre makter att hästen inte skulle få en penicillinchock. Men det fick hon lyckligtvis inte utan Esmée var lika glad och avslappnad som innan. Så duktig liten häst! Bara ett år men så himla duktig vid alla sådana här tillfällen!