Häromdagen tog jag mig äntligen kragen och kontaktade familjen som har en paddock inte så långt ifrån mig, 1.7 km närmare bestämt. De är supertrevliga och när jag frågade om jag fick komma och rida i deras paddock var det inga problem alls! Nu har vi ju fixat en liten ridbana här hemma, men att komplettera med att rida i en lite mer ordentlig paddock med bättre underlag någon gång i veckan är inte alls dumt! Det är dessutom 20 min skritt på asfalt till paddocken vilket är bra omväxling och bra med en ordentlig uppvärmning. Miljöträning blir det också då familjen har två nyfikna ponnyer på gården så det finns mycket att titta på.

I dag gjorde jag och Kaprifol vår premärtur till paddocken och Axel följde med som sällskap och fotograf. Kaprifol var över förväntan duktig, både på vägen dit och själva ridningen i paddocken. Jag trodde att hon skulle bli halvt vild över att det var andra hästar precis där vi red, men efter några storögda ögonblick kunde hon fokusera fint på mig.

Hon kändes fin i ridningen men hade lite sämre bjudning idag, eller snarare lite ojämn bjudning. Det gjorde att vi pendlade väldigt i form från giraffhals till nästan bita-sig-själv-i-bringan och sen upp igen. Bitvis gick hon fint där emellan också, men det är en himla balansgång! Efter galoppen (som inleddes med lite skutt idag!) kom hela kroppen igång och hon fick en väldig luftig gång, ojoj så ovant! Ett par till besök i paddocken för att vänja oss vid omgivningarna och öka orken lite, sen ska jag försöka få till en dressyrlektion tror jag bestämt. Nu behöver vi hjälp att komma vidare och jag behöver nån som rättar till min gräsliga sits 😛

Bildbomb!!