Good News

Efter ett par vändor in och ut ur släpet lät sig Kaprifol lastas och jag och Helena styrde bilen mot Husaby och gårdagens återbesök för Kaprifol. Loke hade tidigare under dagen hjälpt mig göra hästen lite presentabel.

När det blev vår tur hos veterinären gick vi först en vända i löpargången för att kika och sen tog Helena över grimskaftet och sprang två vändor. Jag är inte i skick för språngmarsch riktigt, om jag kan undvika, så jag är väldigt glad över att hon kunde följa med!

Härnäst gick vi in i ridhuset och efter en stunds skritt fick Kaprifol trava på i båda varven. Och lyckligtvis såg det bra ut!! Hon rör sig väldigt mycket mer avslappnat och böjer på benen igen, jämfört med att hon typ velat trava med raka bakben tidigare. Hon rör sig inte helt hundraprocentigt rent/symmetriskt/korrekt på höger bak men veterinären kallade det mer en form av stelhet i princip. Det tar gärna lång tid innan knäet återhämtar sig helt efter dessa skador och när man varit inne och pillat på broskvävnader mm så veterinären var nöjd. Vi stod och pratade en stund och här borde jag väl antecknat typ, för hälften av alla detaljer är lite röriga så här i efterhand. Vi pratade i alla fall om två alternativ för framtiden där det ena var att ge en shot med kortison för att snabba på processen om jag väldigt gärna ville sätta igång henne nu. Detta var såklart inget alternativ, dels för att jag inte vill behandla ”i onödan” men också för att jag ju faktiskt ska föda en bebis om en vecka och är inte så jättesugen (kroppsligt i alla fall) på att sätta igång att rida nu. Andra alternativet är att ge henne mer vila och tid för brosket att återhämta ytterligare. Och det passar ju mig alldeles ypperligt faktiskt. Hon ska därför få gå i sin vanliga hage i en månad framöver och så kan jag börja skritta henne lite smått sen om jag vill. Då är vi ju framme i november så jag tänker att vi tar det rätt lugnt över vintern med skritturer och uppbyggande uteritter och siktar på att komma igång lite mer ordentligt till våren igen sen. Det känns ju väldigt avlägset just nu, men med två små barn och vintertid med mörker och lera kan det nog ändå vara rätt skönt att inte ha en häst ”i full träning”. Jag kanske ändrar mig i januari, men då är det ju bara att köra på i så fall!

Det bästa med dagen var nog ändå nästan när veterinären sa att Kaprifol fick gå ut i sin vanliga hage. Jag har googlat mig blå efter hur andra hästar har fått göra efter likande operationer och i de allra flesta fall har det varit sjukhage i sex veckor, vilket skulle betyda att Kaprifol skulle haft fyra veckor kvar ”i fängelse”. Så jag var lite inställd på ett sånt besked och blev därför väldigt glad och lättad över detta! Det har ju varit lite meckigt att hålla Kaprifol nöjd på liten yta och i box på natten och jag kände att jag inte riktigt hade nån plan för hur det skulle fungera när bebisen vill komma ut. Nån måste ju släppa in och ut och ge hö och mocka mm, men det slipper jag fundera på nu! Och så framför allt för Kaprifols välbefinnande såklart, det var en vääääldigt nöjd häst som fick komma ut i den stora hagen igen, med kompisarna. Jag var lite orolig för att det skulle bli spring och stök, men Kaprifol gick rakt in i flocken som den ledaren hon är och allt var som om hon aldrig lämnat dem i princip. Åt lite gräs, åt lite hö och gick runt och såg allmänt jättenöjd ut. Himla härligt!

Och undersökte betongplattan, den har hon ju inte gått på förrän nu! Men det verkade godkänt.

Och hon har bantat 25kg sen senaste veterinärbesöket för en månad sen, igår vägde hon in på 585kg! Haha, alltid intressant att väga hästen tycker jag.

Frostig morgon

Inte precis hos oss dock, vi hade en fyra-fem grader när jag och Loke steg upp strax efter sex. Men bara ett par kilometer hemifrån var marken vitgnistrande och tjusig. Idag är det torsdag och två veckor kvar till Kaprifols återbesök (och tre veckor kvar till bebis). Igår fick Kaprifol således sin premiär-promenad på hela tjugo minuter. Jag jobbade hemifrån igår så jag passade på att ta en lite längre lunchrast och gå promenaden då.

Jag gick nere på asfaltsvägen, tänkte det skulle ge mest ”stimulans” för huvudet och säkert bra med lite fast mark under hovarna i stället för kladdet i skogen. Hon var lugnare än jag hade förväntat mig så vi tog nån gräspaus längs vägen också.

Igår fick jag även notan på Kaprifols operation och kalaset gick på 21067kr, tack vare försäkringsbolaget behöver jag bara betala knappa 5000kr. Försäkringar är bra grejer alltså, den har tjänat in sig vid det här laget helt klart.

Höstens intåg

Ja nu märks det allt att sommaren är till ända och hösten är på väg in. Lite kyliga mornar och friska vindar och jag börjar få lite känslan av att jag vill ”göra klart inför vintern” mm. Förutom Kaprifol och Zingo så går de andra hästarna på bete fortfarande. De håller till i skogshagen och jag hoppas att de kan gå kvar där till lördag. Nästa hage är nämligen sommarhagen och då kommer de gå ihop med Zingo igen och få tillgång till ligghallen. Detta betyder också att även Zingo kan gå in i sommarhagen och Kaprifol kommer då bli lite ensam kvar vid stallet i sin sjukhage om alla fyra går iväg och äter gräs samtidigt. Så om jag byter hage på lördag kan jag hålla ett öga på henne under dagen och se så hon accepterar detta, eller om hon tycker att det är en bra idé att spränga staketet och springa efter. Jag hoppas dock att hon kommer ta det bra, nu får hon ju ändå vara ute och med lite promenader i veckan kanske hon taggar ner lite mer också. Hon har blivit avsevärt trevligare i hanteringen bara på dessa dagar hon har fått gå ut i liten hage. Men man vet ju aldrig vad djuren hittar på och bara för att det går bra på lördag kan hon ju bestämma sig för att gå igenom staketet på onsdag. Vi får se helt enkelt.

I övrigt är det full nedräkning hemma till flertalet olika hållpunkter. Störst är väl BF för bebis såklart, bara 23 dagar kvar! Men innan dess ska Loke fylla två år och firas, lammen ska slaktas, jag ska jobba min sista arbetsdag för ett år, fåren ska klippas, Kaprifol ska på återbesök och ett lass grus ska komma till stallet. Kanske redan i dag eller i morgon! Spännande tider minst sagt.

Träff med barnmorskan

I morse var det dags för besök hos barnmorskan igen och i vanlig ordning såg allt bra ut. Blodtryck på 110/60, hjärtslag på bebis mellan 130 och 140 och efter mätning av magen hamnade även den pricken på ”min” kurva. Sist hade jag ju lite lågt järnvärde eftersom jag slarvat lite med tabletterna, men nu har jag skärpt mig igen så det hade gått upp 10 enheter sen senaste besöket för ca två veckor sen. Bebisen ligger åt rätt håll också, men är fortfarande ”ruckbar”.

Jag passade även på att ta med mig ett babyskydd hem, vi hyrde ju från BVC förra gången och tyckte det var himla smidigt så vi gjorde det igen. Skönt att slippa leta runt efter ett sånt, och skönt att bara kunna lämna tillbaka det sen när vi är klara med det! I morgon är det ju faktiskt den 10:e september och således bara en månad kvar till beräknad födsel av den lille, så lite är det ju skönt att få i ordning. Ska ta och tvätta lite grejer i veckan (babynest, filt, lite kläder) och så ska väl en liten väska packas också lite smått.

Bild på Kaprifolen som nu har klarat av halva sin boxvile-period! Och nu bara fyra dagar kvar av medicinering och sex dagar kvar tills stygnen ska plockas!

Nervös väntan

Igår vid sextiden traskade jag och Kaprifol ut till det påkopplade släpet och bara några enstaka minuter senare var Kaprifol lastad och redo att åka. Jag trodde hon skulle vara svårlastad idag, främst för att hon är rätt ”sprättig” nu när hon inte motioneras. Hon far gärna omkring lite hit och dit och tar alla anledningar till att ”bli rädd” och har svårt att stå stilla, koncentrera sig och ja, lite överenergisk helt klart. Men hon följde med mig direkt in i släpet alla gånger jag bad henne, sen tog det ett par gånger innan hon hade landat så pass att hon kunde stå kvar i släpet medan jag stängde. Men det är helt okej!

Resan gick okej, hon stod lugnt till en början men det var väldigt mycket trafik med flertalet lastbilar och jordbruksmaskiner med skramlande vagnar så hon skuttade till lite ibland när hon blev överraskad, och trampade omkring lite. Vid avfarten i Skara stod det poliser med blåljus och en bil höll på att bli bärgad så där trodde jag först att vi skulle bli ståendes en stund. Lyckligtvis blev vi dirigerade förbi olycksplatsen nästan omgående så Kaprifol nöjde sig med en ordentlig spark på baklämmen precis när vi rullade förbi blåljusen.

Väl framme på kliniken gick jag in och anmälde oss och Kaprifol blev ”inskriven”. Jag fick skriva på ett papper, lämna hennes pass och så blev jag visad till en iordningställd box med lite hö och vatten.

Sen var det bara att lasta av Kaprifol och jag ledde henne ett varv på parkeringen innan vi gick in på kliniken så hon hann ”skaka av sig resan”. Det gjorde hon snabbt så sen kunde hon lugnt följa med mig in genom dörren på kliniken och upp på vågen. Hon vägde in på 610kg, vilket faktiskt är exakt samma som hon vägde på första besöket på Husaby den 18:e juli. Jag trodde hon skulle väga mer eftersom hon inte motioneras så det var lite skönt att se. Rund är hon ju, men det har ju sina förklarliga skäl.

Efter vågen gick vi bort till boxen och gjorde en ettårig valack väldigt glad när han fick en granne mitt emot. Kaprifol tog det hela med ro och nosade lite på vattnet och tog en tugga hö.

Till sist var det bara för mig att klappa hästen hej då, städa ur släpet och parkera det på plats så jag slapp dra med mig det fram och tillbaka tomt, och åka hem!

Idag, tisdag, är det en lite nervös väntan så här på morgonen. Kaprifol kommer opereras under morgonen/förmiddagen och veterinären ringer mig efteråt. Det är alltså en titthålsoperation/artroskopi som ska göras på båda hennes bakknän för att ta bort lösa benfragment/osteochondros och eventuell kringliggande skadad vävnad/brosk. En relativt vanlig operation, och hon kommer att sövas inför det hela.

September

Ny månad och ny vecka, och vecka nummer två av fem innan mammaledigheten drar igång 1:a oktober. Det är en rätt fullsmetad vecka så jag hoppas vi har skrivit upp allt vi ska göra så vi inte missar nåt, hehe. För min del är det såklart allra störst med Kaprifols operation i morgon, lite nervöst ändå! Lite av grejerna som står på agendan:

Måndag: Köra Kaprifol till Skara, hon ska vara där mellan sju och halv åtta i kväll. Jag fick välja om jag skulle köra henne i kväll eller tidigt i morgon bitti men det passar ju bäst jobbmässigt att göra det idag. Hon ska dessutom fasta i natt inför operationen så jag hade ändå behövt ställa in henne på box i kväll, nu får hon bli fastande på kliniken i stället.

Tisdag: Operationsdags för Kaprifol. De ringer mig efter operationen som görs under morgonen/förmiddagen nån gång och först då får jag veta om jag ska hämta henne under tisdagen eller onsdagen. Lite beroende på vilken tid det blir, får det kanske bli onsdagen oavsett, för vi har en ganska fullbokad kväll. Axel ska på vägmöte 16-18 och jag ska på föräldramöte 18-20.

Onsdag: Eventuellt hämtning av Kaprifol och då ska hon alltså stängas in i boxen i två veckor framöver, och därefter gissningsvis liten hage ytterligare ett antal veckor. Jag har fått lov att ”låna” Zingo som lite halvt sällskap så hon kommer gå i lilla delen av vinterhagen precis utanför stallet så Kaprifol alltid har en häst i synfältet. Zingo kan ju dock inte gå in i ligghallen eftersom plattan utanför inte är gjuten än dock, men jag hoppas och tror att Kaprifol nöjer sig med detta.

Torsdag och fredag är relativt händelselösa, och sen är det hopptävlingar i Gäsene på lördagen som jag nog kommer hjälpa till lite på. Och så får vi se om det blir nån betong eller inte till stallet denna vecka, antagligen inte men hoppas kan man ju alltid.

Återbesöket

Idag var det alltså dags för Kaprifols återbesök hos veterinären, det var nu 4,5 vecka sen vi var där och fick konstaterat att hon återigen hade inflammation i bakknäna samt en kompensationshälta i vänster framkota. Hon behandlades med kortison i lederna och stod på metacam i tio dagar och efter det har hon promenerats. Jag fick med mig Helena (en i stallet) som sällskap och eventuell spring-hjälp ifall det skulle bli mycket böjprov och min gravida kropp inte skulle vilja springa alla vändor. Väldigt tacksam för det!

Resan rullade på och Kaprifol blev snart mottagen av samma veterinär som vi hade sist. Vi började med en enkel språngmarsch på löpargången och fortsatte sedan med longering i ridhuset. I kort, bekväm trav såg Kaprifol mest lite stel ut men när jag fick smacka på henne lite mer ordentligt såg hon fortfarande inte helt fräsch ut i bak. Hon är även mer ovillig i höger galopp än i vänster galopp.

Efter longeringspasset som pågick en stund i båda varven gick vi tillbaka till löpargången för att se hur framkotorna såg ut. Veterinären böjde båda framkotorna och lyckligtvis hade hon ingen reaktion där alls (förra gången var hon rejält halt på vänster fram). Summa summarum; bättre men inte helt bra och jag stod i princip inför två alternativ. Behandla bakknäna igen och hoppas att det blir bra den här gången, eller operera. Eftersom det redan är ett återkommande problem, och att det jämfört med förra gången inte blev bra på en behandling kände jag att det inte var någon idé att behandla igen. Även om hon skulle bli bra på en till behandling finns ju orsaken fortfarande kvar, och hur länge skulle hon hålla sig fräsch den här gången? Att behandla om och om igen i framtiden, eller spruta i förebyggande syfte är inget som lockar mig så då fanns ju då alternativet operation kvar. En relativt enkel titthålsoperation då man går in i leden och ”rensar upp”, tar bort lösa benfragment och ”slipar till kanterna”. Man vet ju aldrig säkert innan man varit inne och tittat exakt hur det ser ut, men enligt röntgenbilderna är prognosen ändå ganska bra då Kaprifol har små lösa benbitar och inte ”större flak” som veterinären utryckte det. Sen är det ju en fråga om pengar också såklart, det är inte gratis att operera hästar, så veterinären skickade en förfrågan till mitt försäkringsbolag hur de ställer sig till operation och vi hoppade in i bilen och åkte hem med huvudet lite snurrande.

Snabba svar är ju trevliga i många fall och redan under eftermiddagen svarade försäkringsbolaget att de tar kostnaden av operationen, upp till mitt maxbelopp. Försäkringsbolaget/min försäkring har ett maxbelopp på hältor på 18000kr/år och jag har redan ”använt” 4000kr för förra besöket så det lämnar 14 000kr. Veterinären uppskattade att kalaset kommer gå på omkring 20 000kr för båda bakknäna. Det kommer ju antagligen hinna tillkomma lite återbesök mm innan vi rullar in på ett nytt försäkringsår, men jag har som ni kanske förstår bestämt mig för att låta henne opereras. Och det är snabba ryck även här, operation är bokad till måndag nästa vecka så på söndag kväll får Kaprifol åka tillbaka till kliniken och övernatta på fastande mage och så opereras hon alltså under måndagen.

Så ja, det blir ju lite spännande detta. Lite logistik som behöver lösas med boxvila efter operation, inköp av lite hö, hur ska de andra hästarna placeras i hagarna och hur kommer operationen gå? Ja vi får väl se helt enkelt.