Ja igår var Kaprifol faktiskt lugn när jag begav mig ut ensam på en uteritt! Även Alice verkar ha kommit över sin värsta ensamhetskris igen och gnäggar nu bara två-tre gånger när vi rider iväg, sen är hon tyst och lugn tills vi kommer tillbaka.

Det var skönt att kunna skritta fram ordentligt på långa tyglar utan hoppsaskutt, taktinslag och kast med litet huvud. Eftersom hon var såpass lugn passade jag på att skritta ganska mycket och sen när vi travade lade jag in en del övergångar och tempoväxlingar. Detta gjorde henne lite taggad så jag fick inte riktigt till något avslappnat jobb, men hon lyssnade i alla fall väldigt fint. I slutet ville hon väldigt gärna galoppera, men jag höll oss till trav och skritt idag.

När vi nästan var hemma stod det en stor pumpbil längs vägen, såg ut som att de kanske rensade ett rör under vägen eller liknande. Det var ca 2 meter kvar av vägen bredvid bilen, sen ett dike och ett staket så jag satte mig stadigt i sadeln och sa till Kaprifol att Alice hade minsann gått förbi utan att tveka. Det gjorde faktiskt Kaprifol också, och när vi var förbi blev hon så uppspelt att vi gick i passage första halvan av resterande vägen hem. Hon har anlag för den gångarten, helt klart! Haha. Duktig liten häst.

Idag ska hon få rasta av sig i ridhuset igen! Rebecka följer med även denna gång och vi har planerat att dra fram lite bommar om vi har möjlighet till det. Blir nog skoj!

Rebecka och Kaprifol vid förra ridhusbesöket