Tänk att det kan bli sån stor skillnad på en och samma häst bara genom att plocka bort bettet ur hennes mun? Känslan från kvällens dressyrträning är fantastisk. Det är klart att våra ”problem” fortfarande finns kvar, som bogarna som flyter iväg exempelvis, men hon är så nöjd och avslappnad och jag har ett riktigt härligt stöd i handen. Jag upplevde även att jag kan påverka henne mycket bättre och i slutet hade vi riktigt fin koll på den där bogen i framförallt högervarvet som vill åka ut lite. Jag vågar även rida henne lite mer ordentligt i stället för att försöka göra allt så försiktigt hela tiden och jag får även lite mer tid till att tänka på min sits när hon faktiskt går så där mjukt och trevligt i hela kroppen ”bara av sig själv”. Vi fick även till galoppen någorlunda i dag, och övergångarna trav-skritt och skritt-trav blev även dem riktigt fina när jag vågade rida henne genom dem hela tiden. Vi hann dock bara med galopp åt ena varvet för när jag skulle byta varv tyckte Karolina att Kaprifol eventuellt rörde sig orent i bak. Jag kände det inte, och Karolina kunde heller inte riktigt se det tydligt, så efter det jobbade vi bara i skritt och pyttelite trav, för säkerhets skull. Vilket inte var fy skam det heller för där fick jag flytta henne i skritten i båda varven och hon kändes skitfin om jag får säga så. Underbara fina häst! Jag kände att jag ju kunde rida igen liksom! Haha.

Förutom dressyrträningen har jag också haft besök idag av Axels mamma! Vi tog en runda med Alice och Shiva, och Marleen gjorde sin barbacka-debut på Alice. Finns ingen bättre häst än Alice att göra det på 🙂