Det är nu drygt tolv år sedan jag träffade Assim för första gången, men inte visste jag då att han skulle bli mina framtida barns första ponny. Jag hämtade ju Kaprifol, i slutet av mars 2014, och med henne följd en shetlandsponny som min dåvarande stallägare Sofia skulle ha till sina barn. Jag minns väldigt lite av Assim från den här tiden, och vi bytte ju stall ett par månader senare, så det var sedan sex år senare som våra vägar skulle korsas igen. Då hade vi köpt gården, Alice hade vandrat vidare och två barn hade fötts och den äldsta var två och ett halvt år. Det var den 8:e februari 2020 som Assim flyttade in på vår gård efter att Sofias barn vuxit ur honom och som han flyttade in i våra hjärtan.

Det var en härlig tid som följde, hemma och mammaledig med Nora, och en ponny på gården. Vi gick promenader med ponny+Loke och Nora i barnvagn, och vi körde rundor med ponnyvagnen där Loke satt på bänken och Nora sov i bilstol på golvet. Assim har bjudit oss på åkturer i olika vagnar, i släde, pulka, harvat ridbanan och jag kan inte ens räkna hur många barn som har klappat och letts runt på hans rygg. Ridning var väl aldrig riktigt hans favoritaktivitet, men att ”åka häst” var aldrig ett problem. Det var väl aldrig något som egentligen var ett problem med Assim? Han tittade lite på robotgräsklipparna första sommaren för detta hade han nog inte stött på i sitt liv, men i övrigt fanns det ingenting som kunde höja hans ögonbryn. Sen hade han lite åsikter, såklart, om vem som ska äta mest mat och han var inte speciellt förtjust i att få begränsad mat, vara ensam i hagen eller box, eller åka transport själv. Och det är ju okej att ogilla saker ändå.

I oktober 2022 diagnostiserades Assim med en tandsjukdom EOTRH (Sjukdomen karaktäriseras av inflammatoriska förändringar i tanden, tandroten och det omgivande käkbenet som leder till att de normala vävnaderna succesivt bryts ner och löses upp och resorberas) och jag tänkte redan då att det är den som kommer sätta stop för Assim. Lyckligtvis har den utvecklats långsamt och vi fick nästan fyra år till. Jag vet att man kan ta bort hästarnas framtänder och att de kan ”leva relativt normalt” utan sina framtänder, med anpassat foder mm. Men jag vill inte det, jag vill att hästen ska kunna leva normalt och smärtfritt och inte på den här typen av villkor.

Under senvintern och våren blev tecknen på att tandsjukdomen framskridit tydligare, och till sist kände jag att det var dags att ta det slutliga beslutet. I onsdags fick jag en tid bokat, redan till dagen efter och jag och barnen tillbringade därmed lite extra tid med Assim under onsdagseftermiddagen. De båda har varit förstådda i att detta varit på väg att ske, så det kom inte som en chock, men det blir ju alltid mycket mer verkligt och påtagligt när en tid är bokad. Nora gick igenom det ganska opåverkad, troligtvis lite för liten ännu för att förstå, och hon har ju mer relation till Domino till exempel. Loke blev klart ledsen, och var väldigt fin när vi pysslade med Assim och gav honom massa gott att äta. På torsdagsmorgonen smet han ut till hagen och var där själv en stund innan det var dags att åka till skolan.

Och på torsdagen strax före lunch var det dags. När jag bokade tiden under onsdagen insåg jag att hans sista dag i livet, också var hans första. Den 28:e maj 2006 och den 28:e maj 2026. Vila i frid min vän.