Det är väl dags för en uppdatering om lille hunden också! Han är numera dryga åtta månader och han känns äldre än så eftersom han är relativt stor. Även han gjorde debut på hästtävling i helgen och eftersom det var just dressyr var det ju extra spännande eftersom man på dressyrtävlingar knappt får prata normalt utan att få arga blickar. Nej riktigt så illa är det väl inte, men Axels beskrivning med ordet ”begravningsstämning” är ganska talande.

Men hunden, han skötte sig så bra så! Brydde sig inte om hästar eller folk, och han har lärt sig att slappa på ett väldigt bra sätt när man blir stillastående en stund.

Han är fortsatt duktig även till vardags och häromdagen gick jag och Nora med honom på grusvägen förbi hagarna. När vi kommit en bit förbi skogshagen är det som att han kommer på nåt och skuttar fram och av vägen – och ner i ett vattenfyllt dike. Då blir han så nöjd så nöjd, är det grunt lägger han sig ner på mage. Kan säga också att vattnet är ju inte superfräscht så han luktar inte så gott efteråt, men pälsen torkar förvånansvärt fort!

En annan sak som jag insåg häromdagen att han lärt sig, är att han inte får ta med sin boll in i huset. Han älskar sina tennisbollar och är vi ute i trädgården lyckas han alltid hitta någon, och favoritleken är att lägga bollen på nåt ställe där han får kämpa lite för att få tag på den igen. Det kan vara en nedförsbacke där bollen rullar iväg, en eu-pall där den åker ner mellan brädorna, i en grop så han måste ”gräva” upp den, eller i en hink med vatten. Han sysselsätter sig själv med andra ord. Men så när vi går in brukar jag få övertala honom till att lämna bollen ute, men häromdagen la han själv bollen på trappavsatsen utanför dörren när vi skulle gå in. innan jag hann säga åt honom. Inte illa!

Saker som går mindre bra är att inte hoppa upp och hälsa på folk och ha sovmorgon.