Så var den årliga tandkollen gjord på hästarna, och två av dem har också blivit vaccinerade. Domino var först ut och han såg fin ut i munnen så det gick relativt fort, och medan han var lite pömsig efter sin lugnande spruta fick han också sin vaccination. Näst på tur var Kaprifol och här tog det lite längre tid för hon har lite små foderfickor som fick rengöras, och lite slipning på det. Ingen vaccination till Kaprifol, hon ligger ”ur fas” med Domino och fick sin i mars.

Men mest spännande var det ju när det var Millis tur, hon har troligtvis aldrig varit hos tandläkaren förut, och inte heller har hon vaccinerats. Kanske aldrig ens träffat en veterinär? Vem vet! Veterinär Anneli hälsade först på Milli i boxen och sen tog vi ut henne till spolspiltan för en lugnande spruta inför tandkollen, och det gick fint att spruta. Hon blev dock inte trött så hon fick en dos till innan vi kunde ge oss på att öppna munnen på henne. Här inne såg det fint ut, men som jag anade har hon kvar vargtänderna; små små tänder som sitter precis där bettet ligger. Eftersom Milli inte har fått någon stelkrampsspruta heller valde vi att inte ta vargtänderna idag, utan vi tar dem när hon ändå behöver ha sin andra vaccinationsdos för grundvaccinationen om en dryg månad eller så. Tills dess ska hon inte ha bett i munnen alltför många gånger.

Efter hästarna fick Axel ta över för nu var det fårens tur. Inte för att kolla tänderna men det årliga blodprovet för Maedi-Visna-programmet skulle de få ta. Eftersom vi varit med i programmet ett par år nu räckte det nu med att fåren över 24 månaders ålder lämnade blod, så det var bara sex stycken som behövde göra detta. Tidigare har det varit 12-månadersgräns och då blir det ju genast lite fler. Så Axel var tillbaka hyffsat snabbt!