Långt hästigt inlägg

Idag har jag suttit på en stegrande häst för första gången i mitt liv och innan ni blir helt förskräcka kan jag lova er att det inte var Alice!

Men vi tar det väl från början?

Hoppträning stod det på schemat och efter förra årets lyckade träning med ”annorlunda” hinder körde jag en favorit i repris. Jag ställde fram vattenmattan, torvbalar, en solfjäder, en bom med ett täcke över och en hinder med däck och en tunna under. Lite udda och kanske lite läskiga hinder för den ovana hästen eller ryttaren.

I första gruppen var det Alice och ponnyn Jocke som hoppade och de hoppade faktiskt alla mina konstiga hinder utan att blinka en enda gång. Alice är ju van vid konstiga hinder och hoppar det mesta, så henne tvivlade jag inte på, men Jocke var ju ett oprövat kort. Dock snubblade Jocke i landningen efter ett av hindren och gick omkull och hans ryttare trillade av. De klarade sig ganska bra men skrapade sig lite på gruset och så blev de lite skärrade såklart, så de fick trava över ett litet hinder och sedan slutade vi där för dagen. Alice fick hoppa en liten bana som avslutning vilket hon och ryttaren klara bra!

Sen var det dags för den andra hästen då, och han fick först trava över lite bommar som uppvärmning och sen hoppa sig lite varm över ett litet krysshinder. Efter bara några språng blev han lite vrång och tyckte att det var alldeles för varmt och jobbigt för att ha hoppträning (vilket han ju egentligen hade rätt i) och protesterade lite. Han ville dock inte riktigt ge sig utan började stegra sig ganska högt och otäckt i protest och ville inte gå framåt.

Efter ett tag fick jag frågan om jag ville hoppa upp och testa och efter en korts eftertanke tackade jag ja och gick för att ta på mig hjälm, säkerhetsväst och en långärmad tröja.

Högt var det men väl uppe på hästen satt jag ganska säkert i en skön sadel och med mycket häst framför och bakom. Får erkänna att jag var lite darrig och nervös först men när vi väl kom igång kändes det rätt bra. Jag satte lite krav på honom direkt och det dröjde inte länge innan han försökte ställa sig på bakbenen med mig också. Jag satte honom dock ur balans innan han hann för högt, genom att dra hårt i ena tygeln så att halsen böjdes och sedan tvingade jag honom att direkt gå framåt.

Att en häst stegrar i protest är i mitt huvud helt oacceptabelt då det framför allt är livsfarligt för både häst och ryttare då det är lätt hänt att hästen stegrar för högt och faller bakåt och i värsta fall krossar sin ryttare och sin egen rygg. Självklart finns det hästar som stegrar i protest mot smärta eller liknande, men så var det verkligen inte i det här fallet.

Jag travade runt lite på banan, tempoväxlingar och höll honom uppmärksam och red gång på gång förbi det hörnet där han alltid bråkade. Jag hade i tanken ”det ska vara jobbigt att vara dum och det ska vara enkelt att vara snäll” vilket betyder att så fort han gjorde något försök till att dumma sig (dra upp huvudet, stanna, stegra ..) så blev jag lite hård i handen, stark i sitsen och tvingade honom att tänka på annat, och så fort han gjorde som jag sa mjuknade jag och berömde. Det funkade riktigt bra och jag tycker att han gick fint i traven vid ett par tillfällen.

Tog sedan lite galopp och hoppade ett litet kryss två gånger och eftersom han då skötte sig riktigt bra avslutade jag där och klappade om honom ordentligt.

Lite problemlösning sådär. Intressant och lärorikt för min del, och jag hoppas att även hästen lärde sig något av det men det behövs nog flera tillrättavisningar innan han slutar att använda sig av stegringar som protest. Mycket trevlig häst emellanåt i alla fall!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s