För ungefär tio veckor sedan, den 23:e mars (2014), hämtade jag hem Kaprifol med planen att ha henne på foder på obestämd tid. Ödet ville dock annorlunda och jag hann inte ha henne många veckor innan jag blev kontaktad av länsstyrelsen. Det visade sig att Kaprifols ägare hade djurförbud och alla hennes hästar skulle omhändertas. Det skulle således även Kaprifol, även om hon stod hos mig, eftersom att ägaren inte fick äga några hästar alls. Det gick en tid innan beslutet klubbades igenom och innan dess hann jag prata med länsstyrelsen och polisen både en och två gånger, för att höra vad som skulle hända med Kaprifol när polisen övertog henne. Det bestämdes i alla fall att hon fick stå kvar hos mig tills vidare.

Kaprifol värderades till en viss summa av en värderingsman och efter en pratstund med polisen diskuterade vi möjligheten för mig att köpa henne av polisen, i fall att det skulle komma att bli tal om en försäljning. Vi kom fram till ett förslag som vi båda kunde gå med på och jag fick en tid på mig att fundera över saken, ännu hade ju inte Kaprifol övergått i polisens ”ägo” så Kaprifols framtid var ännu inte helt klar.

Förra måndagen, den 19:e maj, gick Kaprifol över i polisens ägo (inte att de direkt ägde henne, men de hade rätten att bestämma över henne) då omhändertagandet från den tidigare ägaren blev klart och polisen fick då i uppdrag att sälja hästen. Polisen ringde mig på förmiddagen samma dag och berättade om det hela för mig, och självklart ville jag köpa henne!

Så i går eftermiddag träffades jag och polisen, som jag haft kontakt med ett tag, i stallet. Vi kikade på Kaprifol, skrev kontrakt och nu är jag alltså ägare till min allra första helt egna häst och det känns hur bra som helst! (VÅR häst! säger Axel) Det var inte ett svårt val, jag har blivit väldigt förtjust i Kaprifol och jag trivs väldigt bra med henne och det gör ju även Alice vilket betyder mycket för mig. Självklart har jag storslagna planer för henne (och mig) som ni kommer att få ta del av så småningom!