Jag har tänkt på det ett tag nu, och jag pratade även med min syster om det häromdagen, att jag är så himla glad över hur bra allt har löst sig för mig den senaste tiden. För bara ett år sedan kunde jag ofta ligga sömnlös och tänka på att jag inte var klar med mitt examensarbete, jag hade inget jobb, jag hade ingen som helst inkomst, jag hade en häst som kändes äldre och äldre för varje dag som gick och jag bodde i en studentlägenhet som jag inte visste hur länge vi skulle få behålla.

Och nu då?

För det första, mitt examensarbete är inlämnat och jag har ett jobb. Det är inte heller vilket jobb som helst utan ett jobb inom det som jag har utbildat mig till, det är välbetalt och jag har fantastiska kollegor som bidrar till att det faktiskt är roligt att åka till jobbet varje dag. Min gamla häst tuffar på i fin fart och utan förvarning eller större planering ramlade jag över en fantastisk liten unghäst som helt plötsligt blev min. Och även om jag alltid drömde om en skimmelfärgad valack så är jag väldigt glad över mitt bruna lilla sto (som inte alls är så liten längre) och jag tror att hon kan bli mer än vad jag drömt om i framtiden. Det ska bli otroligt spännande och roligt att se vad det kan bli av oss med massa tid och träning framöver.

Vår nya lägenhet är ju ett kapitel i sig, men jag tror nog att ni alla redan vet hur bra vi trivs där, Axel och jag och Katla.

Tänk hur bra det kan ordna sig ändå, från att kännas ganska hopplöst till att bli helt fantastiskt bra?

Kunde inte låta bli att lägga upp den här gamla bilden, mina fina pojkar som såklart är en mycket stor del i mitt lyckliga liv =)