Första helgen i augusti hade jag en släp ståendes hemma hos mig och vi sparkade i gång månaden med två utflykter. Först åkte vi hem till Camillas gård inte långt från oss och lånade deras ridbana. Kaprifol skötte sig toppenbra och var duktig, vid det här laget hade hon dessutom inte sett en ridbana på ungefär tre månader.

Dagen därpå åkte vi till ridhuset i Tämta och red lite dressyr samt travade över lite bommar. Kaprifol var duktig även då!

Det var även i augusti som vi gjorde en egen ytterst provisorisk ridbana här hemma och vi invigde den med löshoppning.

Och inte långt därefter fick jag låna ”grannens” ridbana för första gången av flera.

Men augusti var ju inte slut där! Den 23:e var jag och Kaprifol med på långritten runt Ornungasjön, en runda på nästan 2 mil. Det bästa var när vi pausade halvvägs, vid Malsjö, och galopperade i vattnet, så underbart och jag bara måste ta mig dit i sommar igen.

Trots alla roligheter som jag redan har nämnt har jag inte förrän nu kommit fram till augustis höjdpunkt, terränghoppningen på Hajjerna! Jag och två till åkte dit för egen träning och hade således hela banan för oss själva. Kaprifol introducerades för riktiga terränghinder för första gången och vi hade väldigt roligt.

I september red jag dressyrträning för första gången sen flytten till gården. Tränaren kom ut till ridbanan jag lånar in mig på och det var roligt att träna igen!

Det var även i september vi lärde känna nya vänner; Rebecka och Greta flyttade in och blev snabbt två i gänget här på gården. Även om Greta tyvärr inte fick stanna så länge som vi hade hoppats är jag väldigt glad över att vi fick lära känna henne och Rebecka.

I slutet av september var det dags för ett besök på Hajjerna igen! Den här gången på en heldagsträning med ett förmiddagspass och ett eftermiddagspass. Kaprifol var riktigt duktig och hoppade glatt och hon skötte sig dessutom fint i sin lånehage över dagen.

I oktober fortsatte vi med dressyrträningarna, uteritterna och så hoppade vi lite på hemmaplan. Både i grannens paddock…

… och i hagen här hemma där vi har lite stockar.

Även november fortsatte i samma stil då plusgraderna höll i sig. Det var även i november som hästarna fick inviga sin ligghall och Kaprifol kunde inte varit mer nöjd.

Med november kom mörkret, sämre bildkvalité, reflexerna och Kaprifol rakades för första gången i sitt liv. Med bravur såklart!

Den 21:a november gjorde jag och Kaprifol debut på ”tävlingsbanan”; vi deltog i vår första Pay&jump och tog oss över hela 50 och 60cm. I första klassen fick vi dessutom vår första rosett 🙂

Tävlingen var ett bra avslut på en ganska intensiv träningsperiod och en lång och härlig höst. Under vintern tog vi det lite lugnare, men mer om det i nästa och sista delen om mitt och Kaprifols år.