Min pappa

Idag ska vi åka på kalas och fira världens bästa pappa som fyllde år igår, och han fyllde ju inte vad som helst utan det är en väldigt jämn siffra. Jag har känt honom i hela mitt liv och det är jag väldig glad för. 🙂 Han är snäll, rolig och oavsett omöjliga idéer är han alltid positiv och har inställningen att ”det löser vi” och det har hjälpt mig väldigt mycket genom åren. Jag minns framför allt den gången jag kom på att jag ville åka på terrängläger tillsammans med Alice 20 mil bort för åtta år sedan och alla tyckte det var jätteonödigt. Alice skulle inte gå att lasta, vilja åka så långt, skulle få kolik av att inte äta sin vanliga mat, skulle bli vansinnig av att stå för mycket på box mitt i sommaren, skulle inte hoppa några terränghinder och så vidare. Men pappa tyckte såklart att ”det löser vi” och han körde oss dit och vi hade en toppenvecka.

Eller den gången jag ringde och frågade om han skulle kunna tänka sig att komma upp till Gullspång och köra mig och Shamrock de tjugofem milen till hans nya hem. ”Det löser vi!”.

Nu har jag inte tävlat så mycket genom mina år men min pappa har varit på varenda en av mina tävlingar på bortaplan och själv suttit bakom ratten i de allra flesta fall; oavsett om jag och hästarna bott hemma, om jag har haft Alice i Göteborg, eller som nu senast när jag bor på egen gård och åkte iväg på min och Kaprifols första lilla ”hopptävling.” Han är ett väldigt bra tävlingssällskap; lugn, opåverkad av stress och uppkommer det något problem längs vägen så löser han det! Som den gången Alice vägrade att låta sig lastas och pappa löste det hela genom att backa in släpet intill stalldörren så Alice kunde gå direkt från stallgången in i släpet. Det funkade 🙂

Lite bilder från tävlingar genom åren! Den första bilden är dock inte från en av mina tävlingar utan från en utställning för bara skäckiga hästar, men den är så bra så jag tog med den ändå.