Veterinärbesöket

Jag är glad över att veterinären kunde komma redan samma dag som jag ringde, och hon var ute hos mig redan vid halv elva. Jag hade plockat in Alice och ställt henne på ridbanan så hon skulle vara nära till hands (hon är ju inte så förtjust i att stå på box, hehe) och när veterinären kom tog vi ut henne på ”parkeringen” där det var plogat.

IMG_6643Veterinären ställde lite allmänna frågor, kände i genom hennes ben ordentligt och sen fick jag gå med Alice några steg på grusvägen + några steg i trav. Nu har vi ju inte röntgat eller ultraljudat men veterinären var ganska säker på sin sak, och det var precis som jag misstänkte också, och det är artros som ställer till det för Alice och i det vänstra bakbenet där hon har som mest ont har hon även en inflammation i kotsenskidan. Jag skulle gissa (och veterinären höll med mig) att Alice nog haft inflammationen ett tag och att det är artrosen som har blivit mycket värre nu när snön kom och hon har fått jobba hårdare för att ta sig fram i hagen. Inflammationen skulle antagligen gå att behandla, men inte artrosen. Den går kanske att smärtlindra till viss del, men jag vill inte låta henne genomgå massa undersökningar och ”pumpa henne full med medicin” bara för att hon ska fortsätta gå i hagen några månader till. Hon är ändå 27 år i år och hela familjen har haft 24 fantastiska år tillsammans med henne så det känns inte mer än rätt att kunna avsluta hennes liv innan hon får ännu mera ont.

IMG_6751

Alice äter nu metacam för att lindra smärtan den sista tiden och jag har ställt henne i en egen hage (aka gårdsplanen) så hon inte behöver akta sig för de andra hästarna, lägst i rang som hon är. Det är även delvis plogat där så hon inte behöver pulsa i snön. I övrigt är det mest ett datum som ska bokas och det kommer antagligen göras i nästa vecka, det är lite praktiska detaljer som ska redas ut bara.

 

8 thoughts on “Veterinärbesöket

  1. Inne och läser din blogg ibland. Ville bara sända en styrkekram. Gick igenom samma process förra året i juni med Jassi. Fick tyvärr ta bort henne av samma sak. Hon blev 24 år och jag hade henne totalt nästan 17 år. Tuffaste beslutet jag någonsin fått ta. Men tänkte som du att jag inte ville ge henne massa mediciner som ändå inte kunde ta bort smärtan helt. Hon gick också på metacam det sista. Förstår att det är oerhört tufft nu… ta hand om er.
    Kram Cillan

    • Tack! Ja det är inga roliga dagar för tillfället, men samtidigt är det skönt att kunna få ett lugnt och ”kontrollerat” avslut och att det faktiskt är åldern som är orsaken. Tråkigt att höra om Jassi, men himla härligt ändå att vi har fått ha våra fina hästar så länge! Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s