Min bruna pärla

Hon har verkligen utvecklats, den där bruna pärlan. Både fysiskt och psykiskt. Jag har många gånger sagt att jag aldrig skulle våga sitta i en vagn bakom henne, men idag har jag gjort just det!

Jag har verkligen inte gjort den här ”inkörningen” som man ska, utan hoppat över ganska många steg. Men allt har gått som en dans och jag hade aldrig tagit det vidare till nästa steg om jag inte ”visste” att det skulle gå bra. Och det är ju såklart lätt att säga i efterhand!

Vi drog fram vagnen, selade på hästen och så ledde jag Kaprifol medan jag vände vagnen bredvid henne bakom stallet så hon åtminstone fick höra den rulla innan hon själv fick dra. Hon har ju såklart varit med när Alice dragit den, och det kanske har hjälpt att göra henne trygg, vem vet. När vagnen var på fick Kaprifol gå några steg och äta massa morötter samtidigt, och hon kunde inte brytt sig mindre om att vagnen följde efter henne.

Jag ledde henne runt stallet och in på skogsvägen mot Birgers väg och hon traskade på så fint. Enda gången hon höjde ett frågande huvud var när första grenen knäcktes under vagnens hjul, sen fortsatte hon skritta lugnt. Drygt halvvägs till vändplanen kopplade jag på tömmarna och hoppade upp i vagnen. Inga problem såklart!

Så skrittade vi bort till vändplanen och vände där, och så rullade vi lugnt och fint hela vägen hem igen. Sicken häst va!

2 thoughts on “Min bruna pärla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.