Spännande ridtur

Tolv plusgrader, solsken och en del blåst gav en lite småspänd häst idag och i kombination med miljöträning deluxe hade vi en minst sagt spännande ridtur idag! Det började lite redan hos grannen som precis skulle köra igång grästrimmern när jag red förbi. Han väntade snällt och startade trimmern när jag kommit iväg en bit, men Kaprifol var ändå tvungen att hoppa upp i luften och frusta lite förnärmat.

Vid grannstallet kom ponnyerna i full galopp mot oss och gnäggade som om vi var saknade, Kaprifol tyckte det var lite lustigt och passagerade tjusigt förbi. Och sen, ja sen kom vi bort till Olle. Han har mjölkkor som nu tydligen gick i hagen precis bredvid vägen, för första gången för säsongen. Kaprifol skrittade snabbare och öronen blev mer och mer spetsade. Men jag klappade henne lite lugnt på halsen och sa, nu har vi ju ändå bott här i fem år och även om du inte sett just de här kossorna på hela vintern kommer vi ju ihåg att det är snälla kossor! De brukar inte bry sig om oss! Och det gjorde dem inte, tills vi var mitt framför kohagen. Då var det en kossa som bestämde sig för att vi var jäkligt spännande och drog med sig hela koflocken på cirka tjugo-tjugofem kossor och de kom i full kareta mot oss. Ja stackars Kaprifol, men i det läget är det ju ändå befogat att bli lite rädd. I såna lägen tänker även jag ”hoppas de ser staketet och stannar i tid”. Och de gjorde dem ju. Ungefär samtidigt som jag och Kaprifol var femtio meter ut på gärdet på andra sidan, FNORKANDES och frustandes. Hade jag vågat hade jag plockat upp mobilen och tagit bild på alla tjugo kossor som stod uppradade längs staketet och blåstirrade på oss för det såg ganska roligt ut, men jag kände att jag nog behövde hålla i mig en liten stund till. Det slutade med att jag fick hoppa av och leda Kaprifol förbi alla kor (och det är VÄLDIGT sällan jag känner att jag behöver göra det, har nog bara hänt en gång förut), och det gick bra. Jag kravlade mig upp och han rida hundra meter innan vi kom till nästa ko-flock. Men dessa söta kalvar var inte intresserade av oss och då kunde vi gå förbi utan bekymmer. Duktig häst ändå.

Under sommartid ordnar kyrkan tipspromenader lite då och då och ni som känner till bygden vet att alla kyrkliga aktiviteter häromkring lockar mängder med folk. Det var uppenbarligen tipspromenad idag för det var packat med bilar vid Asklanda kyrka och församlingshem och det var människor i buskarna. I Kaprifols ögon var det även fladdrande banderoller och hästätande skyltar längs vägen, men vi lyckades ändå ta oss förbi med hedern i behåll tycker jag. Lite sidvärts här, lite småpassage där och lite fnork vid postlådorna (DÄR EN VAR ÖPPEN!).

Sen styrde vi in mot skogen och Kaprifol stirrade på de vita fluffbollarna som bräkte i hagen bredvid och snubblade lite över sina egna fötter när vi (typ) skrittade längs stigen. Skulle de göra samlad attack? Äter de hästar till kvällsfika? Men fåren bräkte bara efter sina lamm och fortsatte tugga gräs. När vi styrde in på grusvägen drog Kaprifol en lättnads suck och efter att hon fått trava och galoppera ett par kilometrar frustade hon gång på gång och kände att hon nog ändå skulle överleva den här dagen också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.