Ojojoj här händer det grejer. Igår morse när jag kom ner möttes jag av en lapp på bordet bredvid en tuss katthår och ett sms från Axel som åkt tidigt till Göteborg. ”Hekla behöver nog till veterinär”. Typ. Long story short: Ett sår på Heklas svans har uppenbarligen varit värre än vi trott. När Axel klev upp på tisdagsmorgonen råkade han trampa på Heklas svans och toppen av den skalades av, utan större reaktion från katten (jag vaknade inte ens trots att det var inne i sovrummet). När Axel vaknat till (fått kaffe ni vet) och studerat tussen med hår lite närmare var Hekla long gone ut genom kattluckan.

När jag lämnat Loke på förskolan tillbringade jag därav en rätt lång stund med att leta efter henne, men det var ju lönlöst. Så jag red Kaprifol i stället medan Nora sov i vagnen. Vi hoppade terränghindren i hagen och hade hur kul som helst!

Svettigt var det också så Kaprifol fick en dusch och rullade sig gott efteråt. Axel kom hem lagom till lunch, fortfarande ingen katt. Axel hängde med och hämtade Loke på förskolan med ponnyvagnen! Och fick därför köra för första gången (på vägen till förskolan, såklart inte med Loke i vagnen…)

Vi tog en extra runda efter förskolan så ponnyn fick springa långt (5,5km). Svettigt och dusch där med!

Klockan halv tre kom Hekla äntligen hem och svansen såg… Intressant ut.

Veterinär ringdes och vi fick åka dit direkt för koll. Hekla fick smärtstillande och en tid bokades för amputation onsdag morgon.

Så i morse lämnade Axel katt hos veterinären och jag lämnade barn på förskolan efter frukosten.

Nora sov ordentligt under fm så jag hann tömköra Assim ordentligt, dels på ridbanan och dels i vinterhagen så även han fick skutta över terränghindren. Det var skoj sa han! Min mobil låg dock på laddning under förmiddagen så inga bilder därifrån. En söt Nora kommer här i stället.

Loke hämtades på förskolan, den ”gamla” studsmattan åkte till en ny ägare och klockan tre steg jag och Loke in på veterinärstationen för att hämta hem katten. En ganska vissen katt som dreglade efter operationen, inte var glad i buren, saknade en bit svans, den resterande är fult rakad och så skulle man ha en dum tratt över huvudet också!

Men operationen gick bra och hon ska nu leva som instängd tratt-katt i tio dagar innan återbesök och stygntagning. Hon har faktiskt behållt tratten på hela em, det var mer än jag trodde. Hon går in i saker hela tiden och nickar lite lustigt med huvudet när hon går, men hon ska väl hinna vänja sig. Nu ligger hon helt utslagen i soffan och sover. Skruttkatten.