Ännu en varm dag till ända. I morse fick vi sova till halv åtta, men det hjälpte ju inte riktigt när Nora haft en riktigt kass natt. Hon har sovit dåligt även dagtid i ca en veckas tid och inte alls följt sitt vanliga schema. efter den här natten tänkte jag då att hon skulle sova ordentligt under förmiddagspasset. Så när hon somnat under förmiddagen parkerade jag henne under Axels öppna kontorsfönster och tog med mig Loke till stallet för en runda med ponnyvagnen. Nu när babyskyddet är återlämnat kan ju inte Nora hänga med på samma sätt som förut. Men nu skulle hon ju ändå sova flera timmar! Eller inte.. Jag hann inte ens sela klart ponnyn innan Axel kom in i stallet med en vaken Nora i famnen. Så hon fick ju hänga med på rundan helt enkelt. Axel gillade dock inte tanken på att jag skulle ha henne i knäet så han hittade på en annan lösning.

Barnvagnssitsen och ett spännband! Det fungerade alldeles utmärkt så den här lösningen ska nog göras lite smidigare och användas oftare! Lite mer luft i däcken fick vagnen också innan vi åkte på en runda. Fyra kilometer blev det idag, tyckte det räckte så i värmen och plus Nora sådär i vaket tillstånd.

Dagens andra aktivitet som är värd att nämna (eftersom den finns på bild) är bad i balja!

Några av hönsen trippade förbi och sa hej!

Den ljusa hönan i bild (Mc Nugget) är den hönan som var extramamma till den äldre kycklingen. Hon har nu övergett sin mammaroll och låter Koppar sköta det själv och jag tror att hon la sitt första ägg idag efter uppehållet! Inte illa.

Under eftermiddagen kom även Axels föräldrar hit också, så vi åt middag ihop och efteråt smet jag iväg och red en kort och snabb runda på Kaprifol. Tror vi slog hastighetsrekord på Birgers runda, hehe.

Och så Hekla-status då så här nästan en vecka efter svansolyckan. Jodå hon kom ju snart på att hon kunde komma åt att slicka på svansen trots tratt. Vi konsulterade veterinären och de föreslog större tratt men det kändes som att den tratten skulle behöva vara enorm för att funka. Därför ”fick vi lov” att testa med luftigt bandage i stället. Hekla slapp då tratten vilket var rätt skönt. Det var jobbigt att se henne försöka klia sig, tvätta sig, äta och dricka normalt mm. Men gladast var nog katten! Bandaget gjorde vi med hjälp av överblivna grejer från Kaprifols operation och det funkade ok. Vi fick byta varje dag för Hekla tuggade sönder det lite, men svanstippen har hon låtit vara och det ser fint ut. Så nu slipper hon även bandaget och hon verkar låta den vara i fred för det mesta.

Hon vill dock hemskt gärna gå ut men det får ju vänta såklart. Understimulerad delux. Återbesök på måndag! Håll ut!