Igår var det alltså dags för en utflykt för mig och Kaprifol, riktigt roligt! Eftersom det var så pass länge sen vi var ute på vägarna var vi båda lite nervösa inne i stallet och jag gick därför ut för lastning i god tid. Men Kaprifol var superduktig och jag fick stänga bakom henne nästan på en gång. Så vi kom ju iväg alldeles för snart och trots äkta snigelkörning hela vägen kom vi fram i gooood tid. Men det gör ju såklart inget, det var bra för Kaprifol var riktigt svettig av nervositet när vi kom fram så hon fick landa ordentligt och beta lite gräs i kanten. Vi åkte alltså till dressyrtränare Åsa F i Vittene och det var inte jag som skulle rida utan hon. Om ni minns red hon Kaprifol ett par gånger för tre år sedan när jag var gravid med Loke, och det gav oss så mycket hjälp på vägen. Jag har varit sugen på att åka dit fler gången, men ah ni fattar, barn, jobb, livet, Kaprifols operation och allt annat. Men nu tog jag tag i det hela och åkte dit!

Den största läxan vi tar med oss är helt klart att vi har tappat framåtbjudningen, hon behöver bli mycket bättre framme för skänkel. Ingen egentlig nyhet, men väldigt bra att få se skillnaden när Åsa red. Många bitar föll på plats när motorn kom igång bättre och hon blev kvick och energisk i stället för att gå med handbromsen i.

Jag hade inte med mig nån kamera så det blir lite kassa mobilbilder, men jag tänker ändå att det är roligare än inget.

Åsa tyckte att galoppen hade utvecklats en del sen sist, vilket var roligt, det är ju det jag känner är störst skillnad också. Massor att jobba på även där såklart, framförallt behöver hon få ett större register där och det är ju det vi jobbar på nere för Åsa i ridhuset också.

Det var väldigt roligt att se Åsa rida henne igen, och det blir säkert fler gånger. Nu närmast kommer hon dock ut till mitt stall och har träning på min ridbana, det ni! Både Camilla och Sofie är intresserade av att träna för Åsa och då kommer hon till oss i stället för att vi ska åka dit. Hon kommer redan nästa vecka och då tänker jag att jag ska rida. Det ska bli väldigt roligt att få hjälp på hemmaplan faktiskt, eftersom Kaprifol ofta är lite segare och ”svårare” att rida på hemmaplan jämfört med exempelvis nere i ridhuset. Jag har dessutom insett att vi får använda våra friskvårdspengar på jobbet till såna här träningar, så jag har fyra ”gratis-träningar” att utnyttja under resten av året.

Efter träningen var Kaprifol trött och ordentligt svettig, men kändes väldigt nöjd också. Jag skrittade av henne ute i solen och så fick hon ta några tuggor gräs innan hon lugnt och fint lät sig lastas och så rullade vi hem!