I veckan har jag tyckt att vår kaninhona Hedvig tappat i vikt och klurat lite på att komplettera höet + grönfodret med lite pellets till henne för att se om det kunde hjälpa. Jag hann dock inte mer än komma till den tanken innan hon fullständigt rasade i vikt och blev som ett skelett. I onsdags kväll var hon även lite ”krum” i bakdelen och skuttade inte helt normalt, hon var hängig och hade dålig aptit. Jag och Axel var ute hos henne efter barnens läggdags för att kika lite mer ordentligt på henne men kunde inte riktigt hitta något ”fysiskt fel”, så som dåliga tänder, sår eller skador. I går morse ringde vi därför en veterinär och bokade in en tid för eftermiddagen. Vilket för övrigt inte verkar helt enkelt när man har en kanin. Vårgårda ville inte ta emot oss utan hänvisade oss till Blå Stjärnan i Göteborg, men det kändes ju lite väl långt så jag fick en tid i Alingsås men även de ”varnade oss” för de är inga kaninexperter. Men de kunde kika på henne i alla fall och hjälpa oss vidare.

Men vi kom aldrig så långt. När Axel var ute och kikade till Hedvig vid tvåtiden hade hon legat inne i sitt hus och var i princip förlamad i bakdelen, så för att bespara hennes lidande tog han bort henne. Det kändes inte som att det var något annat vi kunde göra för henne där.

Så nu är stackars Sune ensam i sin kaninbox, jag håller på att leta efter en ny hona till honom, men det verkar inte vara det lättaste att få tag på så här sent på året.