Vid sjutiden i morse var Axel på väg ut för att morgonfodra djuren när jag fick ett sms av Elin. ”Det står på Facebook att fem hästar är lösa i Ornunga, är det våra”? Axel kunde snart bekräfta att så var fallet så vi kastade in barnen, grimmor och morötter i bilen och gav oss ut för att leta. Facebook-meddelandet var skrivet mellan klockan tre och klockan fyra på natten så hästarna hade varit ute ett par timmar kan man säga.

Några av de andra hästägarna slöt snart upp till letandet och inledningsvis var det kolsvart ute och svårt att se spår, men vi hittade hästbajs över hela byvägen typ. Vi var 5-6 bilar som körde runt och letade i ungefär 2.5 timmar. Jag och Axel försökte följa ett av deras spår som kändes nyast och till sist mötte vi fem hästar på en grusväg i full trav. Vi kastade oss ut ur bilen och fick stop på dem med lite morötter, och tre av dem fångades villigt in. Två behövde lite övertalning men det gick också bra. Vilken lättnad! Endast ett par skrapsår på en av hästarna, så troligt är väl att det var den som drog igenom staketet hemma. Två stolpar precis vid stallet var manglade.

Sen följde en promenad hem på drygt fyra kilometer. Jag knöt ihop tre hästar och började leda hem dem, men snart fick jag hjälp av de andra hästägarna. Ingen häst som behövde motion idag direkt! De tre ponnyerna var dock kvar i sin hage, så det var ”bara” de fem stora som var ute på vift.

När hästarna var tillbaka i hagen, lagad lite provisoriskt, så åt jag frukost! Axel och barnen åt medan jag promenerade hem med hästarna så vi byttes av och Axel gick ut och fixade staketet ordentligt. Och så kom Susanne och barnen också, vi hade playdate idag! Barnen lekte både inne och ute, och jag och Susanne gick och mockade hästbajs på gårdsplanen och i trädgården. Hästarna var uppenbarligen en stund häromkring innan de drog vidare.

Puh vilken dag, men det slutade ju väldigt bra som tur var.