Det var ju inte igår Axel blev Doktor, men på grund av pandemin har ceremonierna släpat efter så igår var det dags för alla Doktorer på Göteborgs Universitet att få sina diplom under pompa och ståt.

Jag inledde dagen på kontoret på Gibraltargatan och strax efter två tog jag promenaden till Svenska mässan där dagen skulle tillbringas. Axel var redan på plats, iklädd frack och finskor.

Jag hittade in i kongresshallen och klockan 15.00 tågade fanbärare, doktorer, jubilarer, hedersdoktorer och massa andra finklädda människor.

Sen följde 2.5 timmar med diplomutdelning till doktorerna i universitetets olika fakulteter, prisutdelning, lite olika typer av underhållning och ett gäng standardfraser på latin med varierad kvalite. Det var ganska underhållande och tiden gick faktiskt ganska snabbt! Vid halv sex-sex tågade tåget ut igen och jag letade upp Axel och kunde få ut min klänning ur garderoben. Högtidsdräkt var ju klädkoden och min balklänning fick göra äran att lufta sig för tredje gången sedan jag köpte den 2008.

Nu var det mingel i foajén och det serverades snittar och bubbel.

19.30 var det dags att gå in i bankettsalen, samma rum som tidigare var kongresshallen. Nu vi gick in en trappa ner och själva läktaren var liksom upphissad i taket och där under gömde sig drygt 30 färdigdukade bord framför scenen där diplomen delats ut tidigare.

Jag och Axel blev placerade längs ut på kanten på bord nr 26 med ett par trevliga grannar på den andra sidan. De var också småbarnsföräldrar så vi hade mycket att kunna prata om.

Vi blev serverade en tjusig trerättersmiddag bestående av bland annat kräftpaté till förrätt, odlad norsk torsk till huvudrätt och hallonmousse till efterrätt. Såklart var det massa små saker till det jag nyss nämnde, men det minns jag inte riktigt. Vi blev även serverade två goda vita viner (alkoholfritt till mig så jag kunde köra hem sen) och ett efterättsvin. Mellan rätterna var det två toastmastrar som höll kvällen igång med tal och underhållning på scenen och när klockan slog 23.30 var banketten slut. Ett band började spela musik i foajén och det skulle bli dans halva natten, men har kastade vi in handduken och tog oss hemåt. Ordentligt trötta efter den här speciella dagen!