Strombolian Activity

Då var det dags; vi skulle bestiga vulkanen Stromboli på 924m ö h, eller (som låter lite häftigare) 2000m över havets botten. Vi hade en guidad tur bokad till eftermiddagen så för att ladda upp ordentligt inför denna vandring tog de flesta i vårt sällskap det ganska lugnt på morgonen. Men inte jag och Axel såklart. I 30+ -gradig stekande sol gick vi en annan väg uppför vulkanen, till ca 350m ö h, för att få utsikt över Sciara del Fueco (”stream of fire”) där det vid större utbrott av vulkanen strömmar ner lava i havet. Nu gjorde det inte det när vi var där, men utsikten och de äldre lavaflödena var goda nog! Vi såg även rök/ånga strömma ut ur kratrarna, men det var för ljust för att vi skulle kunna se lavaexplosionerna som vi såg dagen innan.

Vid tolvtiden var vi tillbaka vid vårt boende och svalkade då av oss i havet en dryg timme innan vi duschade och åt lunch. Sedan hann vi inte så mycket mer innan det var dags för samling utanför kyrkan mitt i staden. Här träffade vi vår guide och fick lite information och varsin hjälm som vi var tvungna att ha på oss när vi kom upp till toppen. Risk för fallande saker från himlen!

Kvart över fem började vi vandringen från kyrkan och det tog ungefär tre timmar att ta sig upp på toppen av vulkanen. Det var varmt, svettigt och väldigt dammigt då vi mestadels gick i sand/aska från vulkanen. Guiden gick först och höll ett väldigt lugnt tempo, vilket var lite frustrerande till en börja, då man gärna vill komma upp så fort som möjligt, men ju högre upp vi kom och ju brantare det blev, blev jag allt nöjdare med att tempot var långsamt. Till sist kom vi upp och där uppe var det plötsligt snorkallt. Vinden ven och molnen var fuktiga och kalla så tröjorna åkte på direkt, men känslan av att stå på en aktiv vulkan var helt obeskrivlig. Det var väldigt molnigt när vi kom upp och vi väntade en stund på att det skulle lätta när solen gått ner, innan vi gick närmare kratrarna. Lite lättade det, och vi gick över vulkanens rygg och radade upp oss på kanten där vi hade utsikt ovanifrån, ner på två kratrar. Molnen ville aldrig riktigt lätta så vi fick inte riktigt den utsikten över utbrotten som vi hade önskat, men visst var det häftigt ändå. Ljuden, lukten och ibland synen av utbrotten var så häftiga! Helt klart värt det!

Vi var uppe på toppen i kanske en dryg timme eller så, och väntade på att molnen skulle lätta, men till sist fick vi slita oss från kanten och börja vandringen ner. Nervägen gick längs en annan väg, rakare och med djup sand att gå i. Det tog ungefär 1.5h att ta sig ner men trots det kändes det som vi aldrig skulle komma fram! Benen var lite svajiga och trötta, men till sist kunde vi stå på plan mark inne i staden igen, och vi avslutade den här fantastiska dagen med en öl på en pub i närheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.