När jag ändå hade vattenmattan framme igår fick hästarna bekanta sig lite närmare med den. Kaprifol såg nämligen lite skeptisk ut när den inte längre låg på backen (äkta hopphäst alltså) och backade undan när jag närmade mig med den i handen. Så hon fick lukta på den och sen la jag den på Alice så hon kunde kika lite mer och se att Alice inte brydde sig. Alice tyckte jag var jätteonödig och tycktes säga att ”jag har väl aldrig behövt miljötränats?” Och det har hon ju i princip rätt i.

När Alice fått haft på sig mattan strök jag Kaprifol lite på halsen med den och sen la jag helt enkelt på den på ryggen på henne. Hon såg rätt skeptisk ut men stod stilla, helt lös. Jag bad henne gå några steg också och det var lite läskigt, men hon gjorde det fint. Duktig tjej 🙂