Förlossningen

Vi är hemma sedan lunchtid igår och har nu vår första hela hemmadag tillsammans, himla härligt! Jag tänkte skriva en sammanfattning här hur det gick till när vår pojke kom till världen, många av er har redan hört det men för min egen del vore det roligt att ha det nerskrivet. Jag ska försöka lämna de äckligaste detaljerna utanför, hehe.

Det hela började natten till måndagen då jag fick lite mer ”riktiga” sammandragningar jämfört med de jag tidigare haft. Det var dock inte något som jag egentligen lade så mycket vikt i utan jag vaknade, hade en sammandragning och sen somnade jag och sov 1-2 timmar tills nästa sammandragning kom.

Axel brukar ställa klockan på 06.00 när han ska till jobbet, just denna dagen hade han dock glömt ställa om klockan så jag vaknade vid 07.00 och han låg fortfarande kvar och sov. En kvart senare lyckades han ta sig upp ur sängen i alla fall och jag, som var ganska trevligt utvilad, låg kvar och halvsov lite. Ytterligare ca 15-25 minuter senare vaknade jag dock till ganska ordentligt då vattnet gick. Helskum upplevelse verkligen och det kom ganska stora mängder så att säga! Jag tog mig in i badrummet och ropade för att höra om Axel fortfarande var hemma och det var han. Än hade jag inga direkta ”oroande” verkar så jag tog en dusch och åt frukost i godan ro innan jag ringde in till förlossningen för att höra hur vi skulle gå vidare. Vi fick då en undersökningstid klockan 10.00 inne i Borås för att se hur saker och ting låg till så vi packade ihop våra grejer och åkte iväg. Än var vi rätt lugna och ganska övertygade om att vi skulle få åka hem igen eftersom det inte kändes som att det hände så mycket mer än att vattnet gick. Under resan in till Borås kom mina värkar dock igång rätt bra och de blev tätare och starkare ju närmare sjukhuset vi kom.

Inne på sjukhuset fick jag en CTG inkopplad på magen, den mätte bebisens hjärtljud och registrerade mina verkar i 30 minuter medan jag halvlåg på en säng. Värkarna fortsatte öka i styrka och det började kännas lite mer på riktigt så att säga. Även CTG visade detta så barnmorskan undersökte mig och jag var då öppen 4 centimeter. Hon sa lite annat ”fackmässigt” också om hur huvudet var placerat/gånget som jag kan uppdatera med i morgon när jag fått mina journaler. Jag var i ”gränslandet” i alla fall, och än var det långt kvar, men vi blev inskrivna på förlossningen, jag fick även tjusiga sjukhuskläder och rekommenderades att gå runt lite. Inne på vårt förlossningsrum träffade vi barnmorskan och en student som sedan var ”våra” under resten av förlossningen. Klockan var runt elva-halv tolv när vi kom in på rummet. Varje kvart kom barnmorskestudenten in och lyssnade på bebisens hjärtljud och däremellan fick vi vara ensamma och värkarna fortsatte att komma regelbundet och de blev starkare. Jag stod upp för det mesta, låg i sängen en stund med en värmedyna på magen och sen när det började bli lite jobbigare tog jag ett bad. Väldigt skönt och det lindrade himla trevlig, i en halvtimme ungefär. Sen blev jag väldigt varm och kallsvettig och jag upplevde att det började trycka på lite. Klockan var runt kvart i ett-ett när jag gick upp ur badet och la mig då i sängen. Barnmorskan kollade med ultraljud så bebisens huvud låg rätt, vilket det gjorde och jag var nu öppen åtta centimeter. Värkarna började bli ganska jobbiga så jag fick nu lustgas vilket hjälpte. Sen rullade det bara på och snabbt gick det också. Jag hade svårt för att låta bli att krysta och uppmanades till att verkligen bara försöka andas men ”till sist” fick jag höra att jag var helt öppen så jag kunde låta ”kroppen göra jobbet” och klockan 13.59 kom vår pojke ut. Han lades upp på min bröstkorg och var bara sådär pytteliten och söt som bebisar är. Axel fick klippa navelsträngen såklart och efter lite undersökningar av mig blev vi lämnade ensamma och fick bonda lite alla tre. Vi fick även jättegott och välbehövligt fika inburet som vi kalasade på.

Vi var kvar på förlossningsrummet till klockan sex och strax innan det fick jag middag (som jag delade med mig av till Axel) och vår bebis mättes till 52cm och 3620gram med ett huvudmått på 33.5cm. Vi har nu bestämt att han ska få heta Loke, från den nordiska mytologin.

I nästa del berättar jag lite om de nästkommande dagarna 🙂

One thought on “Förlossningen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s