Tiden går

Nu har det nästan gått två månader sen Alice fick vandra vidare. Det kommer alltid kännas lite tomt, såklart, och då och då uppstår det situationer då jag saknar henne lite extra, men också då jag faktiskt tycker att det är lite skönt att hon inte längre finns. På tisdag till exempel får vi barn-besök i form av Petters tvillingflickor, de vill titta på lammen, klappa lite hästar och så gärna rida såklart, om de får. Där hade ju Alice varit en given ”ponnyhäst”, men nu får Kaprifol steppa upp och axla rollen 😛 Lite större och lite smalare men nog lika snäll.

En annan grej är att två av mina inackorderade hästar kommer att flytta den nästkommande månaden, och då är det plötsligt bara Kaprifol och den tredje inackorderade hästen. Det blir ju lite nervöst för risken att Kaprifol blir kvar ensam blir plötsligt lite större, och det blir också svårare för mig att exempelvis rida ut eftersom den kvarvarande hästen inte är jätteförtjust i att bli lämnad i hagen. Nu har jag redan fått stallplatserna uthyrda till två nya hästar som kommer senare i maj, men jag hann ändå bli lite nervös och visst var det praktiskt på flera sätt när jag hade två egna hästar. I samband med att det kommer nya hästar uppstår en situation där jag tycker att det är lite skönt att Alice inte längre finns. Då slipper hon vara med om ett kanske fartfyllt ihopsläpp, och hon som är lägst i rang slipper försöka hävda sig bland nykomlingarna. Kaprifol är en exemplarisk ihop-släppningshäst, det ska dock bli lite intressant att se henne nu när hon inte längre behöver skydda Alice eller kan gömma sig bakom Alice.

Men det var ju inte detta jag skulle babbla om egentligen, utan jag har grejat lite med namnskyltarna i stallet. Det kändes lite konstigt att ha Alices namnskylt kvar på ligghallen, det var en sak när det bara var mina hästar i lösdriften, men nu är det ju bara en kvar. Säkerligen blir det en till i framtiden och då fanns det heller inte något snyggt sätt att komplettera med en till skylt, så nu blev det så här i stället!

Nu fick jag även äntligen upp Alices plaketter efter att de legat i en låda ända sedan 2008.  Jag har sparat en bit av Alices svans också, och den satte jag också upp, vet dock inte om det mest blev lite konstigt kanske? Får fundera lite. Det blev nästan som en liten minnesplats, lite fint.

Nu ska bara Kaprifol samla på sig lite priser också 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s