Ja det är ju inte alltid roligt att ha rätt men jag kan sammanfatta dagen med att mina ”farhågor” angående Kaprifol stämde rätt bra.

Resan till kliniken gick smidigt och när vi var anmälda och på plats kom snart veterinären. Vi inledde med skritt och trav på rakt spår i löpargången och därefter longering i trav och galopp på mjukt underlag och hårt underlag. Veterinären kunde redan i löpargången se en hälta på höger bak. Efter denna ”uppvärmning” var det dags för böjprov och förutom lite reaktioner på knäna i bak blev Kaprifol kraftigt halt vid böjning av vänster framkota.

När böjning av alla leder var klart fick Kaprifol därför en bedövning i vänster framkota för att säkerställa att smärtan satt i leden. Och det gjorde den, tio minuter efter bedövningen böjdes hon på samma sätt igen och nu blev det ingen reaktion. En klassisk ”kompensationshälta/avlastningshälta” från att hon har haft mest ont i höger bakknä.

Eftersom Kaprifol har varit inne på kliniken en gång tidigare för samma problematik med bakknäna behövde vi inte gå vidare med att undersöka dem. Vi ”visste” liksom redan att det var de som orsakade problemen. Vi behövde därför inte ultraljuda, och egentligen inte röntga heller. Däremot tog vi en röntgenbild på vänster bakknä vilket inte gjordes på förra besöket, för att se om även det knäet har ”osteochondros”, ”lös benbit”, som höger bak har. Och tråkigt nog fanns det även där, dock i ganska liten utsträckning. Det togs även en vardera plåt på framhovarna för att säkerställa att Kaprifol inte hade någon fång på gång eftersom det är denna tiden på året och behandlingen för bakknäna (kortison) kan utlösa/påskynda fång. Hon är även lite väl rund för tillfället, så det var också en bidragande faktor. Men det hade hon inte lyckligtvis så vi gick vidare till behandlingen.

Kaprifol träffade/hanterades av tre olika personer på kliniken och alla blev väldigt förtjusta i hennes psyke, sånt är ju alltid roligt att höra! Hon skötte sig exemplariskt verkligen och stod blick stilla vid alla nålstick i benen och fick bara en pytteliten dos lugnande just när de skulle ta röntgenplåten på knäet. Då behövde de sticka upp lite skärmar i ljumsken på henne och just det momentet kan vara lite mindre roligt.

Veterinären tyckte även att hon kändes väldigt fin i hela överlinjen med rygg och länd mm, också skönt att höra! Och benen var fina utan direkta gallor mm.

Lite bebismys hanns med också i mellan varven! Jag fick ju inte hänga med in på röntgen exempelvis.

Vid elvasnåret var vi klara och Kaprifol gick rakt in i släpet och vi kunde tuffa hem. Planen nu är att hon står på boxvila idag och i morgon för att kortisonet ”ska verka”. Typ. Hon har även fått metacam och ska äta upp flaskan som jag ska inhandla i morgon. På lördag får hon gå ut i hage igen, dock ska hon inte äta så mycket gräs den närmaste dryga veckan eftersom hon har fått ganska mycket kortison. Hon kommer därför få gå i den lilla delen av vinterhagen (där det mest växer ogräs) och få nån tuss hö om dagen i stället. Hon får sällskap av ponnyn i stallet som inte heller ska äta så mycket gräs och så får de andra två hästarna gå ut i en annan hage med mer gräs.

Vi ska på återbesök den 19:e augusti och fram tills dess ska hon skrittas i princip varje dag.