Vid halv tre igår ringde veterinären/kirurgen som opererat Kaprifol och berättade att allt gått bra! Hon hade opererats tidigt på morgonen och var fortfarande lite groggy efter narkosen, men hade ätit mash och mådde bra. Operationen var lyckad och lederna hade sett förhållandevis fina ut utan större skador och irritation runt benbitar som annars kan uppstå. Prognosen ser därför väldigt bra ut! Jag fick komma och hämta henne under kvällen så när jag hämtat Loke på förskolan och ätit middag satte vi oss i bilen och körde till Skara. Axel fick ta föräldramötet direkt efter sitt andra möte så fick vi ihop kvällen ändå!

Redan dit gick smidigt, jag och Loke babblade på om saker vi såg längs vägen, han hade några leksaker och fick äta både banan och plommon. Lite mutor sådär!

Väl framme kopplade vi på släpet och gick in och fick prata både med kirurgen och den veterinären som vi haft på våra två tidigare besök. Loke hittade fler plommon i väntrummet också!

Vi fick med oss lite papper med hemgångsråd, bandage och recept på medicin. Kaprifol ska nu stå på box i 14 dagar, äta metacam i 10 dagar och efter boxvilan ska hon stå i liten hage med dagliga 20-30min promenader fram till återbesöket om 4-5 veckor. Under boxvilan får hon komma ut och äta lite gräs i grimskaft, bra för magen och det mentala!

Om 12 dagar ska jag plocka stygnen; två i vardera ben och jag ska även byta det bandaget/plåstret hon har vid behov.

Efter all information blev Loke och jag visade till boxen där Kaprifol väntade. Lite trött men vid gott mod och hon följde försiktigt med mig ut till släpet. Jag parkerade Loke i den högra spiltan på släpet och lastade Kaprifol i den vänstra. Lite ”trög” in i släpet och hon backade ut en gång, men sen stod hon så fint så när jag gick bak och stängde. Och Loke fick följa med in i bilen 😉 Första resan ensam med barn och häst! Och det gick bra såklart, vi stannade i Naum för Loke behövde kissa men i övrigt tuffade vi på hela vägen hem och Kaprifol stod lugnt och fint hela tiden.

Hon har nu klarat av en dags boxvila (bara 13 kvar!!) och är inte alls glad i det men jag hoppas hon vänjer sig snart. Det är ju lite dålig tajming att det är armering utanför ligghallen så Zingo kan inte komma in och hålla henne sällskap, men hon är inom synhåll i alla fall. Vi tar en dag i taget helt enkelt.