Jag jobbade som sagt hemifrån igår för att kunna hålla ett litet extra öga på Kaprifol, dels så jag såg att hon åt och bajsade ordentligt efter narkosen och sen för att se hur hon klarar sig instängd i boxen. Hon är väldigt missnöjd, såklart, och vandrar runt en del. Spånet hamnar liksom längs väggarna och det är ganska så svårt att mocka om man säger så… Men hon skriker inte, bankar inte i väggarna och verkar egentligen inte så stressad utan med missnöjd och vill såklart gå ut. Hon fick komma ut och beta lite gräs några minuter på morgonen och några minuter på kvällen, lite oklart om det gör det hela bättre eller sämre egentligen. Hon har ju lite svårt att stå still och äta, hon vill bara ut i hagen till de andra hästarna. På kvällen igår gick det lite bättre, jag tror nog att hon snart förstår de ”nya rutinerna” och landar lite i det.

Sen är hon ju såklart ”som värst” när jag (eller någon annan) är inne i stallet, så när jag har gått ut har jag smugit fram till stallet och kikat in på henne innan hon ser mig. Då har hon stått relativt lugnt faktiskt så hon ska nog överleva detta ändå.

Men som sagt, missnöjd är ju ordet och när jag ställer upp henne på stallgången för att kunna mocka lite står hon och skrapar i golvet, ruskar på huvudet, drar i grimskaften och går jag förbi så knuffas hon och är allmänt urjobbig. Tänk vad brist på rörelse kan göra på en häst ändå, som i vanliga fall ändå är ganska väluppfostrad, lugn och stabil.

För att göra henne lite mer sysselsatt i boxen har hon hö i finmaskigt nät och så har hon fått in lite grenar att tugga på.

Zingo går ju som sagt i hagen framför stallet och är synlig större delen av tiden, och även de andra hästarna är snälla och har sin ”viloplats” inom synhåll för Kaprifol. De gnäggar nån gång lite snällt åt henne också!