Nu har Kaprifol börjat acceptera boxvilan lite mer och kan slappna av lite mer både när hon är i boxen och när jag tar ut henne för att beta. Skönt på ett sätt men samtidigt ser jag att hon liksom ”slocknat” lite, eller gett upp liksom. Hon blir väldigt glad av att komma ut i alla fall. Kompisarna sällskapar gärna!
Igår kväll fick jag extra hjälp i stallet också, grabbarna hämtade mer grenar.
Och Loke hjälpte till med både vattenpåfyllning…
Och plåsterbyte.
Men vi längtar ju alla tills hon får komma ut lite mer, men en dag i taget!
Hur länge va det boxvila?
Spelar det någon roll vilken färg det är på shettisen?
Jag kollar på en större bil, en som den går in i bakluckan…
Två veckor, så snart halvvägs 🙂 Ja alltså färgen är ju nästan det viktigaste, den får ju inte vara ful!! Och inte brun!
Jag föreställer mig en mini-Alice. Det har jag fått viskat i mitt öra av grabben. Behövs så kan bil lånas här! Se möjligheter, tänker jag.